Norge-Sverige 1-0 i forskningskommunikation #forskning #vetenskap #utbpol

Universitetet i Oslo utlyser en professur i forskningskommunikation och än en gång visar Norge på större framsynthet än Sverige. Skälen för utlysningen, om vilken går att läsa bland annat på forskning.no, är att man vill stimulera forskare att tänka i termer av kunskapsförmedling, och det tidigt i karriären. Det påpekas också i artikeln att det är viktigt för doktorander att under sin utbildning få kunskap och färdigheter i forskningskommunikation.

Att inrätta en professur i ämnet är ett synnerligen konkret sätt att markera att forskningskommunikation, eller forskningssamverkan, är en viktig del av akademin. I Sverige saknas generellt incitament för forskare och lärare vid universiteten att kommunicera sin forskning och kunskap på ett icke-akademiskt sätt. Det är i dag på inget sätt vetenskapligt meriterande, utan snarast belastade, och det finns heller inga ekonomiska incitament i form av lönekriterier som baseras på förmåga och intresse för forskningskommunikation.

Det börjar dock finnas vissa ljuspunkter, då forskningsfinansiärer i större grad än tidigare börjar ställa krav på populärvetenskapliga presentationer för att få anslag beviljade. Vi har dock inte ännu sett att dessa krav följts upp och inneburit konsekvenser ifall de inte följts.

Det borde vara en självklarhet att varje enskild forskare och lärare tar ett ansvar för att kommunicera ut sin forskning och kunskap på ett lättillgängligt och lättförståeligt sätt till allmänheten, men det krävs också stödfunktioner och incitament från lärosätena för att uppnå en förändring i inställningen till detta.

Universitetet i Oslo har genom inrättandet av professuren i forskningskommunikation uppenbarligen förstått det.

Nu väntar jag nyfiket på vilket universitet i Sverige som blir först att göra samma sak