Tillgänglighetens tröghet beror på motstridiga intressen

Trots deklarationer och löften om att skapa ett mer tillgängligt samhälle så kvarstår många hinder. Varför är det så? I en ny antologi undersöker en grupp samhällsvetenskapliga forskare vad de kallar tillgänglighetens tröghet.

Det finns ett glapp mellan politiska ambitioner om tillgänglighet och hur verkligheten faktiskt ser ut. Det menar redaktörerna för den nyutgivna antologin Accessibility Denied: Understanding Inaccessibility and Everyday Resistance to Inclusion for Persons with Disabilities.

– Många medborgare känner sig åsidosatta och utestängda. Det finns en massa undantag och krångel i vardagen trots starka deklarationer och lagstiftning kring tillgänglighet. Vi har försökt förklara den här trögheten, säger David Wästerfors, en av redaktörerna till antologin.

Mer än bara fysiska hinder
Boken utgör en av de avslutande publikationerna för Tillgänglighetens motstånd, ett treårigt projekt med forskare från Lunds och Malmö universitet. Hanna Egard, Kristofer Hansson och David Wästerfors har samlat på sig ett stort material som skildrar hur vardagen ter sig för den som lever med funktionsnedsättning. De tre forskarna är redaktörer för den nya antologin där även 15 andra forskare medverkar.

– Det är lätt att fokus hamnar på det fysiska eller vad som händer när tekniken fallerar. Men det handlar lika mycket om hur vi behandlar varandra människor emellan, säger Kristofer Hansson.
– Vi har sett i intervjuer att den som exempelvis behöver hjälp ombord på tåget eller bussen möter kommentarer om att man borde haft med en assistent och ”sinkar resan” – eller att man inte ens erbjuds hjälp för att ta sig ombord.

Olika intressen måste vägas mot varandra
Boken är uppdelad i tre områden: staden och transport, kunskap och utbildning samt lagstiftning, institutioner och historia. Hanna Egard, som undersökt hur ansvariga på kommuner förhåller sig till tillgänglighetsfrågor, menar att man ofta erbjuder ett slags lösning som anses ”tillräckligt tillgänglig”.

– Det är inte så att man saknar ambitioner, men det blir halvmesyrer. Man tänker att det ska finnas personal som ska öppna dörrar, att man ska ringa på en klocka för att få en ramp utrullad och så vidare. Men lagkravet för tillgänglighet är ju att du i princip ska kunna klara dig själv, säger hon.

Personlig assistans och andra former av mänskligt stöd är också en central del i ett inkluderande samhälle. När assistansen hotas av besparingskrav eller servicepersonal försvinner så minskar tillgängligheten generellt. Enligt redaktörerna är annan orsak bakom tillgänglighetens tröghet att olika politiska intressen måste vägas mot varandra.

– Det finns ett begrepp i plan- och bygglagen som heter ”enkelt avhjälpta hinder” och då låter det så lätt. Med det finns massa saker man måste ta hänsyn till: miljön, det estetiska, kulturhistoriskt arv, säger Hanna Egard.
– När det gäller kollektivtrafiken ställs också intressen mot varandra. Politiker vill få fler att ställa bilen och ta bussen istället, och många vill kanske inte stanna vid varenda ort i Skåne på vägen till Malmö. Ska det gå fort så tappar man kanske andra grupper som behöver mer tid, fortsätter Kristofer Hansson.

Inte något som kan bockas av i en checklista
Så hur ser lösningen ut enligt forskarna? En av slutsatserna från projektet Tillgänglighetens motstånd är att vi skulle vinna på att se på tillgänglighetsfrågor ur ett vidare perspektiv och inte enbart som ett ”enkelt avhjälpt hinder”.

– Tillgänglighet är ingen ruta på en checklista som ska bockas av. Snarare är det en process som aldrig tar slut och som kräver vardaglig observans och hänsyn. Det uppstår nya funktionshinder i takt med att samhället förändras. Tillgänglighet är en institutionell och kulturell fråga, det handlar om vilka rutiner vi bygger upp och hur människor agerar gentemot varandra, säger David Wästerfors.

Läs mer om antologin här.

Kontaktuppgifter till forskarna:
David Wästerfors
Hanna Egard
Kristofer Hansson