När tänderna vill gå tillbaka efter tandreglering

Efter tandreglering vill i många fall tänderna gå tillbaka till sitt ursprungliga läge. Övertandläkaren Sasan Naraghi har undersökt olika sätt att fixera tänderna i den nya positionen. Resultatet visar att alla undersökta metoder ger gott resultat, och att ibland stannar tänderna på plats utan åtgärd.

Tandreglering kan behövas när tänder till exempel vuxit snett eller sitter för tätt. Behandlingen består av att man rättar till tänderna med tandställning. Konsten är att hålla kvar tänderna i den nya positionen under det så kallade retentionsstadiet.

–Tänder vill gå tillbaka. Svårigheten är att behålla dem i det nya läget, säger Sasan Naraghi, övertandläkare i tandreglering i Region Kronoberg, som nu disputerar vid Odontologiska fakulteten, Malmö universitet.

Små skillnader i resultat
Sasan Naraghi har gjort fleråriga kliniska studier där patienterna slumpvis delats in i grupper. Han har jämfört tre olika metoder för att fixera tänderna i överkäken efter tandreglering: med en avtagbar plastskena över alla framtänder i överkäken, med limmad så kallad retentionstråd från hörntand till hörntand (sex tänder) samt limmad tråd på de fyra framtänderna.

– Alla metoder ger bra resultat. Skillnaderna är små, säger Sasan Naraghi

De största förändringarna sker under första tio veckorna efter tandregleringen. En svår fråga är hur länge fixeringen ska pågå. För att motverka att tänderna går tillbaka kan det ibland vara nödvändigt med livslång retention.

– Många patienter är väldigt måna om en jämn tandrad. De senaste åren har det blivit vanligare att trådarna fått sitta kvar om patienterna vill vara säkra på att tänderna inte ska flytta sig. Ju längre du har kvar dem, desto större chans att de stannar i den nya positionen.

Naturliga förändringar spelar in
Många faktorer spelar in utöver själva tandvårdsinsatsen, däribland naturliga förändringar av tänderna med åldern. Sasan Naraghi jämför problematiken med ett isberg.

– Tandläkaren kan påverka den delen som syns, men det finns en hel del under ytan som vi inte kan påverka. Det spelar in hur patienten växer och i vilken riktning. Vilka eventuella ovanor patienten har, vilken hållning patienten har, hur benvävnad och bindväv samspelar. Allting påverkar, säger Sasan Naraghi.

Sasan Naraghi har också undersökt om någon retention överhuvudtaget behövs för patienter där hörntänderna i överkäken fått dras fram med fast tandställning. Patienterna lottades i två gruppen: i den ena fixerades tänderna, i den andra gjordes ingenting.

–Efter ett år var det ingen större klinisk skillnad mellan de två grupperna, säger Sasan Naraghi och tillägger att åsikten att inte använda retention är kontroversiell inom tandvården.

–Att inte använda retentionstråd är nästan som att svära i kyrkan. Jag är helt för retention, men i vissa sammanhang kanske det inte behövs. Då sparar samhället pengar och patienten tid. Detta skulle jag vilja forska vidare om. Man måste göra ytterligare studier för att kunna komma fram till ännu säkrare slutsatser.

Så gjordes Sasan Naraghis forskning
Avhandlingen består av fyra delstudier.
I de två första undersöktes hur mycket överkäkens framtänder gått tillbaka efter fixering under cirka tre år med en retentionstråd. Första studien gjordes före behandling, direkt efter behandling samt ett år efter behandling och andra studien sju år efter det att retentionstråden togs bort.

I den tredje studien jämfördes under en tvåårs period tre olika metoder för att fixera överkäksframtänderna efter tandregleringsbehandling: en limmad tråd på sex tänder, limmad tråd på de fyra framtänderna samt en avtagbar nattandställning på samtliga tänder i överkäken. I den fjärde studien utvärderades om det går att undvika retention hos patienter vars överkäkshörntänder fått dras fram med fast tandställning.