The Magnetic Fields (US)

28 juni - Göteborg, Lorensbergsteatern 29 juni - Stockholm, Cirkus När man googlar The Magnetic Fields på nätet får man en massa träffar med anspråksfulla analyser och tolkningar av bandets musik samt långa hyllningstävlingar till indieikonen Stephin Merritt. Merritt är bandets musikaliska arkitekt och visionär, sångare, producent och alltiallo – och beskrivs av sina fans som ett underbarn, ett musikaliskt geni, och med all rätt – The Magnetic Fields är ett indiepopband utöver det vanliga. Få andra band får sina lyssnare och fans att vilja starta band och göra egen musik, identifikationsfaktorn i texterna är hög. Deras lättillgängliga, lite uppkäftiga och lekfulla sound med kärleksfulla ironiska texter, där varje låt är en historia i sig, sticker ut i skivsamlingen. Deras fans är många och imponerande hängivna. The Magnetic Fields bildades 1990 i Massachusetts, USA, av Stephin Merrit och Claudia Gonson (percussion, piano, sång och trummor). Merritt och Gonson hade tidigare spelat ihop i bandet The Zinnias, och när Meritt påbörjade sitt experimentella studioprojekt The Magnetic Fields var Gonson en självklar partner. Till första livekonserten skramlade dom ihop ytterligare några musiker och så var Tge Magnetic Fields i sin nuvarande form fött. Under åren har ett antal medlemmar kommit och gått. På de två första skivorna, ”Distant Plastic Trees” (1991) och ”The Wayward Bus” (1992) sjunger Susan Anyway, som numera lämnat bandet. I den aktuella sättningen i bandet ingår utöver Meritt och Gonson även Sam Davol (cello och flöjt) och John Woo (banjo/gitarr). Början av 90-talet var en produktiv period för The Magnetic Fields, de hann släppa EP:n ”The House of Tomorrow” (1992), plattorna ”Holiday” (1994), ”The Charm of the Highway Strip” (1994) och ”Get Lost” (1995), men det var först med tre-volymsboxen ”69 Love Songs” (1999) som de erövrade indiescenen på allvar. Merritt beskriver albumet som en konceptskiva om kärlekslåtar, snarare än en skiva om kärlek, två vitt skilda saker enligt Merritt, vars största intresse är populärmusik. ”Jag blir hellre vanställd och ensam än döv”, sa Merritt i en intervju där han samtidigt menar att hans bästa skivrecension någonsin var den när musikkritikern Robert Christgau utmattad skrev ”More songs about songs and songs” om skivan ”Holiday”. Merritt fick idén till ”69 Love Songs” när han satt på en dekadent pianogaybar på Manhattan och drack drink efter drink lyssnandes till pianistens tolkningar av kompositören Stephen Sondheims låtar. Merritt har berättat att han fick en brinnande lust att likt Sondheim skriva musik för film och teater, och bestämde sig för att göra ett album med 100 låtar som ett sätt att introducera sig i fältet. Efter ett tag kändes 100 låtar som på tok för många, så han landade på 69. Albumet är en lek med både musikgenrer och sexualitet. En mansröst sjunger "He's going to be my wife" i låten “When My Boy Walks Down the Street", en kvinnoröst sjunger "Bring me back my girl" i låten "Acoustic Guitar". Bandet gjorde kort efter releasen sju konserter i USA och Storbritannien, där de under två kvällar framförde alla 69 låtarna i albumordning för en ivrig publik. Efter ”69 Love Songs” kom skivan ”i” (2004) på Nonesuch Records, ett nytt konceptalbum, där varje låttitel börjar på just bokstaven ”i”, och låtarna är ordnade i alfabetisk ordning. Senaste plattan, ”Distortion” (2008), är ett våghalsigt experiment med röriga distade gitarrer mot monoton sång och smutsiga texter om perverterade nunnor och lyxfruar från Kalifornien. Musikaliskt kan man dra paralleller till Belle and Sebastian och Yo la Tengo, man får också en smygande känsla att Jens Lekman måste lyssnat en hel del på The Magnetic Fields hemma i pojkrummet. Fast The Magnetic Fields har trots allt sitt alldeles egna unika sound, en slags experimentell glasögonpop där texten är precis lika viktig som musiken, och de musikaliska arrangemangen högst oortodoxa. Magnetic Fields är inte bandet som drar sig för kasta in en ukulele eller xylofon här och där om andan faller på. Missa inte chansen att se musikens Bruno Mattsonfåtöljer (Innovativa, sköna och av hög kvalité) live i Sverige sommar! PRESSKONTAKT Jenny Schyttberg, Warner Music 08-752 26 05 , Jenny.schyttberg@warnermusic.com BILJETTINFORMATION Stockholm. 295:- + service DIREKTLÄNK TILL BILJETTKÖP Cirkus 08-6601020, www.cirkus.se, Ticnet 077-1707070 www.ticnet.se Biljetter finns även på Pet Sounds, Sound Pollution och Record Hunter Ingen åldersgräns. Göteborg. 295:- + service Pusterviksbiljetter: 031-13 06 80, www.pusterviksbiljetter.com, Ticnet 077-1707070 www.ticnet.se HEMSIDA www.houseoftomorrow.com