The (International) Noise Conspiracy - 10 år, ny platta, nytt evangelium

Man blinkar - och så har det gått tio år. Men även om det är tårta och fiskdamm för The (International) Noise Conspiracy idag, är det just precis nu som det är som mest spännande. Sveriges sexigaste civilisationskritiker firar sin tioårsdag med löften om att vi som trott att vi redan fått det godaste inte vet vad som väntar oss. The (International) Noise Conspiracy aldrig varit mer utsvultet än nu.

Hungern beror mycket på att bandet med stundande rockdeklarationen "The Cross Of My Calling" inte bara vaknat ur en stunds vila; de har även uppfunnit ett nytt sätt att beordra dina höfter att skaka, ditt sinne att resa och ditt hjärta att dunka. Apati och konformism är döden, tycker Noise Conspiracy, och ger oss en skiva som gör slut med det gamla och blir ihop med det nya. Vi hör elegans, vi ser stil och lyssnar till dryg narcissim som väger upp med en djup empati; ömsom osund pop, ömsom narkotisk psykedelia och vibrerande rock som minner om Loves flippade 60-tal eller kanske Charlatans hammondsväng på 90-talet.

"The Cross Of My Calling" - Noise Conspiracys fjärde giv - är andra gången toklegenden Rick Rubins producentöron leder bandet i jakten på sin allt mer utvecklade identitet. Rubin föll handlöst för INC´s mix av moralförakt och svettigt groove på "Survival Sickness" (2000) och "A new Morning, Changing Weather" (2001), knöt dem snabbt till sitt American Recordings, och lade sin ande över ljudbilden på "Armed Love" (2004). På "The Cross Of My Calling" märks det att fyra år förflutit sedan vi fick det senaste långfingret - bandet har växt, återigen omdefinierat sig, och plockar upp idéer från såväl jazzens gyllene era som lekfull psykedelia i sin punkrock. Det enda konstanta är det bandet är bäst på - att tillvarata kontrasterna av rockens många beståndsdelar. Det som är ett politiskt integritetsprojekt rent textmässigt är raffigt, svettigt och sinnesvidgande musikmässigt. Uppror är farligt, men ack så passionerat.

"The asassination of myself" - en giftig tirad som skjuter prick på trötta normer om människor som könsvarelser - plockar upp gitarrsvänget från Jefferson Airplane, Hendrix och The Doors. Gudaförnekaren "I Am The Dynamite" talar om ateism, och soulrocken i "Boredom of Safety" nedmonterar framgångsdyrkandet med hjälp av Lisa Kekaula från The BellRays.

Så där fortsätter det.

Noise Conspiracy förleder ungdomen på ett rått men varmt sätt.

Med nära nog tusentalet konserter bakom sig kan vi räkna med att kalendern för världens snyggaste anarkister kommer att vara full som ett smäck framöver. Ett val-trött USA får andrum under bandets blixtvisit till New York, San Fransisco och LA i höst, sedan får Europa vad det förtjänar under decemberturnén. Vad som händer sedan får utvisas -The (International) Noise Conspiracy har genom åren blivit bekväma i de mest motsägelsefulla sammanhang. TV-shower, festivaler och protestaktioner är hemmaplan, och förutom oräkneliga USA- och Europavändor har bandet mässat i såväl Kina som Indonesien.

Så glöm det militaristiska med aktivism - när Inge, Dennis, Lars och Ludwig marscherar är det i otakt med dina förväntningar. The (International) Noise Conspiracys revolution har aldrig förbränt; den hotar dig till livet men ger dig en blöt kyss på munnen; den retar dig, smeker dig, utmanar dig och tar dig med på en flygtur. "The Cross Of My Calling" är ljudet av konventioner som går i kras.

Vi säger grattis på tio-årsdagen en gång till, tackar för presenten de ger oss, och undrar hur The International Noise Conspiracy kan lura tiden.

Hur det gick till?

Enkelt.

Time flies when you revolt.



Den 19 November släpps "The Cross Of My Calling" i svenska butiker.

För intervjuförfrågningar kontakta Skiva Promotion - info@skiva.se, tel 031-7001200

För andra ärenden kontakta Moondog Entertainment AB, morgan@moondog.se / fredrik@moondog.se



www.moondog.se