Accelerator-biljetterna och första artisterna släppta

Accelerator 2008 - 25 juni - Stockholm, Münchenbryggeriet Accelerator klär på sig finaste och bekvämaste retrokostymen. Brun, smalrandig manchester. Tunna slag. Vi slår upp portarna på Münchenbryggeriet igen. Bokar Battles, Fuck Buttons, Magik Markers. Fingrar stolt på hattbrättet, satsar brett i det smala och fantastiska. Bara en sån som Duffy, i klubbmiljö. Med den klassiska utsikten över Mälaren, med Stadshusets spegel i ytan. Solnedgången där borta över DN-skrapan, och speglingen av den i ditt glas. Och rakt i ögonen på artisterna på stora scenen, deras toner i dina öron. Bästa vännen vid din axel, och den där du vill bli bästa vän med borta vid trappan. Vi kommer att vara där. Hoppas att du också kommer. Band of Horses Battles Black Kids Deerhunter Duffy Fuck Buttons Magik Markers Stars The Teenagers Fler artister tillkommer Lyssna på artisterna på www.acceleratorfestivalen.se Handla biljetten på www.acceleratorfestivalen.se/biljetter Eller på denna direktlänk. Biljetterna säljs även på Pet Sounds, Record Hunter & Sound Pollution 580 kr + 20 kr serviceavgift. 18-årsgräns. Pressansvarig är Joel Borg. 08-578 679 16 / joel@acceleratorfestivalen.se Duffy (UK) Duffy är den walesiska souldrottningen. Det låter som en motsägelse men Duffy sjunger lika mycket från själen som de allra tyngsta soulnamnen från way back when. Blott 24 år gammal men med en röst och talang större än livet självt. Duffy rullade in i kulturlivet som en ångvält när låten ”Rockferry” släpptes i slutet av 2007. Senaste singeln ”Mercy” är nu ute i handeln och den har redan placerat sig på första platsen på brittiska topplistorna (2 veckor i rad nu). Inte särskilt oväntat. Hon är allt du egentligen behöver. 2008 är Duffys år, och tro oss, hon kommer att bli jävligt stor. I april släpper hon sitt debutalbum "Rockferry". Band of Horses (US) Band of Horses har orsakat rätt så rejäla svallvågor de senaste två åren och det är inte ett fenomen som kommer att upphöra. De Seattlebaserade männen är lika djupa, innerliga och svåra som de är varma, skäggiga och rakt igenom goda. Det är svårt att inte älska Band of Horses. Deras musik talar rakt in i de mörkaste skrymslen och sätter ett litet saligt leende på de mest svårtflörtade läppar. Sångaren Ben Bridwell låter lite som Perry Farrell, när han lät sympatisk, och musikaliskt sett är det inte svårt att dra en rak linje till My Morning Jacket. Men där tar det egentligen slut. Band of Horses låter mest som Band of Horses och det är det som är så bra. De charmiga männen i sina rutiga flanellskjortor kommer att besöka oss två gånger i år – blir det bättre än så här? I början av april spelar de i Stockholm och Göteborg, slutsålt så inneh*lvete. Men gråt ej, de kommer och förgyller Accelerator! Battles (US) Battles debut "Mirrored" var precis den vitamininjektionen som rocken år 2007 behövde. Skivan hamnade väldigt välförtjänt högt på årsbästalistor över hela världen. Bandet har rötter i Helmet och Don Caballero och är något av det häftigaste som ställt sig på en scen. Halsbrytande, fascinerande, nydanande och galet - Battles is the shit. "Mirrored’ is the sort of album that the sharp rock kids will be citing as an inspiration in the pages of NME in a decade’s time. It’s a glimpse through a prism into a myriad of rock futures, and all of them look like a blast." -NME "Marc Bolan may be dead, but Battles can rebuild him." -Pitchfork Black Kids (US) Om Arcade Fire varit lite mindre folkiga och fått barn ihop med The Cure hade Black Kids uppstått. Men det gjorde dom alldeles utmärkt på egen hand. Bandet, som kommer från Jacksonville, Florida, är redan efter bara två års gemensamt musicerande en given succé. Svårt att inte vara det med låtar lika vattentäta som en osänkbar ubåt. Efter att ha turnerat med akter som Tilly and the Wall, har denna rockakt, som placerar sig i det amerikanskt alternativa facket, fått det erkännande dom förtjänar i tidningar som NME, Vice, The Guardian och The Village Voice. Black Kids är lekfullt fantastiska och live är dom den festen du aldrig vill ska ta slut. Stars (CAN) Frälsningen kommer från Toronto men är numera baserad i Montreal. I sommar kommer dom till oss. Stars är ett av vår tids mest uppskattade indieband, och tyvärr ett av vår tids mest underskattade. Torquil och Chris är redan säkrade en plats i the Indie Hall of Fame för all framtid med skivorna ”Nightsongs”, ”Heart”, ”Set Yourself On Fire” och ”In Our Bedroom After the War” men fler borde veta vilka dessa briljanta kanucker är. Med en klockren fingertoppskänsla för melodier, arrangemang, harmonier och rena filosofiska budskap kommer Stars förhoppningsvis att göra sig hörda en lång tid framöver. Bandets absoluta genombrott kom med spåret ”Ageless Beauty” från näst sista skivan. Och det är precis vad Stars genomträngande pop skapar, tidlös skönhet. Deerhunter (US) Deerhunter spelar ambient punk, i alla fall om vi ska tro dom själva. Men i all ärlighet så är det en väldigt bra beskrivning. Deerhunter gör skev men målmedveten musik som rent attitydmässigt har fötterna i punken. Bandet kommer från Atlanta och har en brokig historia. Bandets förra basist dog till följderna av en skateboardolycka och de har bytt medlemmar ett flertal gånger. Nu är bandets tredje album ”Microcastles” på väg och det har varit en lång väntan efter en efterlängtad release. Deerhunter är dagens Echo & the Bunnymen och My Bloody Valentine. Och du kan se dom live, med den nya, säkerligen storslagna plattan, i bagaget i sommar. Fuck Buttons (UK) Fuck Buttons är världens bästa bandnamn. Och ett av världens mest kreativa band. Och fruktansvärt bra. Det är svårt att sluta ösa beröm över den Bristolbaserade duon som så uppenbart har hjärtat på rätt ställe. Med lika delar försiktighet och elektroniskt baserade ljud som fräsande ljudväggar är de motsatsernas mästare. Andrew Hung och Benjamin John Power lyckas kombinera melodi med ljud i konstens namn och dom gör det som ingen annan förut. Det har sagts mer än en gång att deras motivering var att kombinera sina nihilistiska noisetendenser med rytm och melodi och det är ungefär så det känns vid en genomlyssning av singeln ”Bright Tomorrow”. Med vårens skiva ”Street Horrsing” i bakfickan kommer dom nu för att lägga Sverige vid sina fötter. Sommarens mest givna snackis. Magik Markers (US) I en källare i Hartford, Connecticut 2001 tog noiserockhjältarna Magik Markers form. Med sin lite vrånga men ärliga och rättframma gnisselrock har den magiska trion, men numera duon, vunnit många musiktörstande unga hjärtans odödliga kärlek. Och det är inte svårt att förstå. Magik Markers är lika intelligenta som dom är bra. Första skivan, ”I Trust My Guitar, Etc...” som bara släpptes på vinyl är ett givet samlarobjekt och senaste skivan ”Boss” från hösten 2007 är producerad av Sonic Youths Lee Ranaldo. Ja, ni ser vart det bär hän. Magik Markers är gitarrvirtuoser som lyckas klämma fram ljud ur sina instrument som får de flesta att tappa hakan. Bäst live, så klart, som med all noiserock. The Teenagers (UK/FR) Nej, nu pratar vi inte om Frankie Lymon and The Teenagers. Nu pratar vi om de oändligt charmiga popoffren som prånglar ut snurrig, ljudmatte-pop där trånande unga män sjunger franskbruten engelska om Starlett Johanson. Du förstår ju, det är troligtvis det bästa som hänt sedan lättmjölk. Deras influenser inkluderar vodka, sex, kärlek, sommar, pubertet, Red Bull och fest. Och det är ungefär så det låter också. Galet bra! www.acceleratorfestivalen.se