Nyckeln till det öppna landskapet hotar försvinna i slyet efter vargens härjningar

I tisdags massakrerade minst två vargar, det visar tassavtrycken, 38 ungtackor i Hedekas. Det är tredje angreppet i Bohuslän i år och då är vi ändå bara i början av angreppssäsongen. Tidigare års erfarenheter visar med stor tydlighet att angreppen ökar ju längre sommaren går. Vargkullarna blir hungrigare och skall också lära sig jaga och vad är då lättare att ge sig på än får och lamm.

-  LRF ifrågasätter inte att vi skall ha varg i Sverige. Det vi ifrågasätter är antalet och frånvaron av rätten att jaga varg, därför stöttar vi nu djurägarna med att konsekvent ansöka om skyddsjakt vid angrepp säger Paul Christensson, ordförande i LRF Västra Götaland.

Riksdagen tog i december 2013 beslut om att referensnivån för varg skall vara 170-270. Idag har vi ca 400 vargar i Sverige, 2005 hade vi ca 100. Riksdagen beslutade också att när ett rovdjursförvaltningsområde har uppnått miniminivån, bör delegering av beslut om att såväl skyddsjakt som licensjakt kunna ske till samtliga länsstyrelser som ingår i förvaltningsområdet utan begränsning.

Länsstyrelsen i Värmland fattade i början av juni beslut om skyddsjakt på en varg som vid två tillfällen dödat får i ett område i Kristinehamns kommun. Detta i enlighet med de nya föreskrifterna om delegerad skyddsjakt, som Naturvårdsverket beslutade om 2 juni, efter regeringens förordningsändring. Den 19 juni upphävde Naturvårdsverket länsstyrelsens skyddsjaktsbeslut.

-  Naturvårdsverket litar uppenbarligen ändå inte på länsstyrelsernas förmåga och detta trots regeringens direktiv, säger Paul Christensson.

-  Det Myndighetsverige verkar ha glömt är att det för att nå Riksdagens miljömål behövs livskraftiga populationer av bönder och andra rödlistade arter, säger Paul Christensson. Tillåts vargen ta över finns inga betesgynnade arter kvar, varken rara blommor och örter eller de insekter som behöver växterna för sin överlevnad. Utan betesdjur utarmas den rika mångfalden, flora och fauna, som myndigheterna i andra sammanhang anser så viktiga.

-  Ofta hörs upprörda röster om att biologiska värden förstörs när den artrika regnskogsdjungeln huggs ner. Men det glöms ofta att naturbetesmarkerna i Sverige är vår artrikaste biotop. Och en gång till, vi vill inte utrota vargen. Bara att den hålls på en sådan nivå att det går att hålla tamdjur på bete. För det är väl inte så att djuren skall hållas på stall hela året?

Länsstyrelsen skickar ut sms till fårägare när vargangrepp skett  i närheten att de skall se över sina stängsel.  Som lantbrukare skall man ha staket som håller djuren inne i hagen. Men kan det verkligen vara bondens uppgift och kostnadsansvar att hålla ute vargen också.

-  Om samhället bestämt sig för att det skall finnas varg måste det vara samhällets uppgift att se till, både arbets- och kostnadsmässigt, att ulven inte tar sig in till betesdjuren, menar Paul Christensson.

-  Bygderna med blandat åker- och skogsbruk är de som i första hand drabbas av vargangrepp. När djurägarna ger upp så är det granens intåg som premieras. Det är dags att Sveriges beslutsfattare ställer upp för dem som bor och verkar på landsbygden. Gör ni inte det snarast kommer dörren med öppet landskap att vara låst och reglad nästa gång ni försöker öppna den. Och nyckeln är bortkastad i ett ogenomträngligt snår av sly, säger Paul Christensson, ordförande i LRF Västra Götaland.

Ytterligare kommentarer Paul Christensson, ordförande LRF Västra Götaland, 070-659 97 05