DEBATT: Vindkraften måste synas i plånboken

En färsk utredning vill snabba upp processen med att bygga vindkraft. Det räcker dock inte att enbart se till samhällsintresset av ny, grön elproduktion. De som ställer upp med sin mark - och deras grannar - måste också få del av den avkastning som genereras i anläggningarna.

När utredaren lade sina förslag om enklare handläggning av vindkraftsparker kom omedelbart stöd från statsråden Maud Olofsson och Andreas Carlgren. Ambitionen från deras håll - och många andras - är att snabbare bygga ut vindkraften för att nå det övergripande målet att gå från dagens cirka 900 verk till kanske 6000 stycken år 2020. För många låter detta som ett orealistiskt mål, men tillväxten i branschen är kraftig och investeringsviljan är stor - även om den senaste tidens finansoro lär ha en avkylande effekt.

LRF i Värmland instämmer i att processen måste bli enklare. Att ha det som idag med två parallella prövningsspår (plan- och bygglagen, samt miljöbalken) ger en fiktiv känsla av att inflytandet är stort - när det i själva verket mest handlar om en omständlig byråkratisk process som kostar tid och pengar.
Vi förespråkar därför en utbyggnad och intresset bland våra medlemmar att helt eller delvis äga vindkraftverk, ökar. Detta har blivit en ny och växande del av de gröna näringarna.
Vår positiva hållning är dock inte reservationslös. Vi noterar att varken Carlgren, Olofsson, eller utredningen, talar särskilt mycket om vikten av att ha med markägarna på tåget.
I utredningen finns en noggrann beskrivning av vilka administrativa och ekonomiska förtjänster vindkraftföretagen har av en förändrad och förenklad lagstiftning, men den negligerar det faktum att vindsnurrorna innebär en inskränkning för markägaren. Det är också så att inte bara den som har verket på egen mark berörs - det gör även de närmsta grannarna eftersom det begränsar deras möjlighet att bygga egna vindkraftverk eller bostadshus.

Vi menar att alla som har mark som ligger i en radie på exempelvis 500 meter från kraftverket ska erbjudas ersättning i förhållande till storleken på den berörda marken. Ersättningen ska också vara betydligt större än vad som är vanligt idag. Samrådsprocessen måste utvecklas mera till skydd för tredje part och detta måste exploatörerna avtvingas. På de platser i landet där detta fungerar väl så får det till följd att mera av avkastningen stannar på hemmaplan. Modellen ligger även i exploatörernas intresse eftersom en anläggning som är ekonomiskt förankrad i bygden, har goda förutsättningar att passera snabbare genom tillståndsprocessen.

Att de här frågorna nästan helt har undgått utredaren hoppas vi kommer att korrigeras innan förslaget träder i kraft. Ingen - vare sig samhället, exploatörerna eller markägarna - är betjänta av att denna i grunden goda energikälla skapar lokala konflikter.

Dag Rogne, Ordförande, LRF Värmland

Ingemar Olsson, Vindkraftansvarig, LRF Värmland

Erik Evestam Företagsutvecklare, LRF Västra Sverige