Debatt: Reservat inte bäst för miljön

Många gånger har vi besökt möten inför bildande av naturreservat. Och där konflikt uppstår, ser det ungefär likadant ut. Markägare på krigsstigen och statliga tjänstemän på defensiven. Samförståndet blir extra svårt att uppnå eftersom reservatsbildning inte är en demokratisk process. Vill staten ta din mark, så gör den det!

Systemet är naturligtvis inte de här tjänstemännens fel. Besluten har fattats högre upp i den administrativa näringskedjan. De medger förvisso att det handlar om ett betydande intrång för markägaren, men om det i området finns lavar, mossor och insekter som behöver skyddas, så är det viktigare. Det har staten bestämt.

Vi försöker i de här sammanhangen ofta påpeka att det största hotet mot de känsliga arterna inte är det småskaliga familjeskogsbruket som hanterat markerna i generationer. Nej, den stora faran är sannolikt klimatförändringen som dramatiskt kommer påverka flora och fauna. Nya växter och djur etablerar sig i nya områden. Vi får mildare vintrar, varmare somrar och mer nederbörd vilket förändrar den invanda balansen. I de fall detta hotar arter i farozonen så kan ju inget reservat i världen hjälpa dem. Den största nyttan vi kan göra för dem är att använda markens resurser till exempelvis miljövänlig energiproduktion för att begränsa klimateffekten.
Men sånt biter inte i de här debatterna och vi känner igen det från andra sammanhang. Biologer på en sida och vi klimataktivister på en annan.

Reservatshysterin är dessvärre bara ett exempel på myndigheternas museala syn på landsbygdens så frikostiga naturresurser. På många håll begränsas, bromsas och fördyras landsbygdens utveckling genom att det råkar finnas många skyddsvärda objekt där. Det är allt från det centralbyråkratiska vattendirektivet ner till minsta insekt.

Dessa skyddsvärda principer som är satta för att skydda och bevara det som är värdefullt, berör dock sällan städerna. I så kallade tillväxtområden, går exploateringsintressen alltid före. Har ni någonsin hört talas om att ett bostadsområde eller ett köpcenter i utkanten av en stad låter sig hindras av strandskydd eller något kulturhistoriskt värdefullt?
Det är hög tid att byta inställning. Landsbygden ska inte bevaras - den ska utvecklas. Det är bra för tillväxt, sysselsättning och miljö.

Monica Didriksson, ordförande LRF Skaraborg
Erik Evestam, företagsutvecklare, LRF Västra Sverige