DEBATT: Onödig chockhöjning av tillsynsavgifter

Naturvårdsverket vill chockhöja taxorna för tillsyn av lantbruksföretagen enligt Miljöbalken. Verket lät inte förslaget föregås av en analys av hur mycket kontroll som egentligen behövs. Istället sprids nu bilden av att företagen måste kontrolleras mer och hårdare. Ett enligt vårt tycke ett bakvänt sätt att resonera.

Det är avgifterna för tillsyn enligt miljöbalken som på regeringens uppdrag granskats av Naturvårdsverket. Detta är ett ansvarsfullt uppdrag eftersom det handlar om kostnader som är lagstiftade där det inte finns något val för brukaren än att betala.

Förslagen överlämnades i september och de är minst sagt iögonfallande. Verket vill att avgifterna ska höjas med motiveringen att man vill få en större täckning av vad kontrollapparaten idag kostar. Höjningarna är 20-30 procent men slår olika beroende på verksamhet och storlek. Exempelvis får de största djurbesättningarna en tio gånger högre avgift i det nya systemet.

LRF motsätter sig inte kontroller. Lantbruken ska naturligtvis granskas i likhet med alla andra företag utifrån de regler som samhället sätter upp. Det skapar en trygghet hos konsumenterna om att kraven på djurhållning och miljöomsorg efterlevs.
Branschen har dock själv tagit fram flera kvalitetssäkringsprogram där brukaren på ett antal punkter åläggs att kontrollera och följa upp sin verksamhet. Återigen - detta är ett krav från konsumenterna och ett fullt rimligt sådant. Vi förespråkar också den ordning som många instanser redan tillämpar, nämligen att avgifterna tas ut i form av timtaxor - inte av schabloner. Det skapar en större acceptans för avgifterna hos företagaren, samtidigt som denne stimuleras att hålla sin verksamhet i sådant skick att tillsynen går att utföra snabbt och rationellt.

Naturvårdsverket menar att avgifterna idag bara täcker 65 procent av kostnaderna och regeringens uppdrag innehöll ett mandat att se till att kostnader och intäkter balanserar bättre. Men om vi tittar närmare på vilka kostnaders som ska täckas, så ingår betydligt mer än bara den operativa tillsynen. Enligt principen om att förorenaren ska betala (en princip som för övrigt passar dåligt in på just lantbruksföretag) så inkluderas prövningar i miljödomstolen, kostnader för myndigheternas överklaganden, drift och underhåll av dataregister samt en del kostnader för vägledningsarbete.
Vad utredarna egentligen skulle ha gjort, när tillfälle nu gavs att se över tillsynsavgifterna, var att även djupare analysera hur stort behovet av tillsyn egentligen är och om det finns anledning att ytterligare rationalisera i systemet. Exempelvis tar ju Länsstyrelsen från årsskiftet över djurskyddstillsynen från kommunerna och det skapar rimligen möjligheter till ökad samordning och sänkta kostnader även för tillsyn enligt miljöbalken.
Lika viktigt som kostnadseffektiviteten blir då att vi tar några steg för att förverkliga ett av regeringens huvudmål i näringspolitiken, nämligen att minska regelbördan för våra företagare. Och är det något område där våra medlemmar efterfrågar ökad samordning, så är det inom kontrollapparaten.

Paul Christensson, Ordförande LRF Väst

Monica Didriksson, Ordförande LRF Skaraborg

Dag Rogne, Ordförande LRF Värmland

Peter Tagesson, Ordförande LRF Sjuhärad