Säkrare DNA-analys med nya metoder

Är den utpekade far till barnet? Är det den misstänktes hårstrå som hittades på brottsplatsen? Med nya DNA-analysmetoder kan släktskap mellan individer eller en persons koppling till ett brott slås fast med större tillförlitlighet, visar en avhandling från Linköpings universitet.

DNA-undersökningar är ett viktigt verktyg inom rättsväsendet för att lösa olika frågeställningar. De används som bevis i polisutredningar för att binda en misstänkt vid brottsplatsen och inom rättsmedicinen för att identifiera avlidna vid katastrofer som tsunamin julen 2004. DNA-analyser används också vid släktutredningar där det är viktigt att fastställa det biologiska släktskapet mellan personer, exempelvis ärenden om återförening av familjer.

-Vanliga faderskapstester klarar vi enkelt med dagens metoder. Vid andra typer av släktskapsutredningar är det svårt att komma upp i tillräckligt höga sannolikheter – man vill uppnå 99,99 procent, säger Andreas Tillmar, nybliven doktor i rättsgenetik.

99,99 procents säkerhet innebär att risken att två personer slumpmässigt skulle kunna pekas ut från samma prov är en på tio tusen. Det är en siffra som ofta inte uppnås i de mer komplicerade fallen och då sjunker bevisvärdet. I sitt doktorandarbete har Andreas Tillmar utvecklat nya metoder som kan öka tillförlitligheten i analyserna.

-Vi visar att det går att lösa fler typer av släktskapsutredningar med högre sannolikhet än tidigare, att sannolikhetsberäkningen kan göras korrekt och att risken för fel svar i familjeåterföreningsfall kan minska, säger han.

De DNA-markörer som används rutinmässigt är belägna på så kallade autosomala kromosomer, som finns i kroppscellernas cellkärnor. De enskilda markörernas förekomst i olika befolkningsgrupper är väl kända. Andreas Tillmar har koncentrerat sig på X-kromosomen och mitokondrie-DNA och undersökt ytterligare markörer i form av upprepade korta gensekvenser.

Mitokondrie-DNA är speciellt intressant eftersom det bara ärvs från mamma till barn, och därför användbart för att utreda släktskap på mödernet. Dessutom förekommer det i upp till 1 000 kopior i varje cell och är därför lätt att hitta i tillräckligt stora mängder vid en brottsplats.

Forskarna har analyserat blodprover från 300 svenskar i sju regioner spridda över landet. Syftet var att skapa en databas som visar hur vanliga de olika varianterna i mitokondrie-DNA är och hur de kan användas för att beräkna olika typer av släktskap.

Avhandlingen Populations and Statistics in Forensic Genetics är publicerad på LiU Electronic Press, se http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-54742. Den lades fram 7 maj vid Linköpings universitet.

Kontakt:
Andreas Tillmar, Rättsmedicinalverket, Linköping
013-252100, andreas.tillmar@rmv.se