Nu kommer det elektroniska tyget

En metod att väva in elektronik i tyg har uppfunnits av forskare vid Linköpings universitet. Tekniken öppnar för ”smarta kläder” men också för medicinska implantat och flexibla datorskärmar. Textilelektronik är ett växande område med mängder av tänkbara tillämpningar. Begreppet kan gälla traditionell elektronik som monteras på textila material, men den teknik som nu beskrivs i senaste utgåvan av den högt rankade tidskriften Nature Materials innebär att tyget i sig blir elektroniskt aktivt. - Vi tar tunna tygfibrer, cirka 10 mikrometer i diameter, och belägger dem med ledande plast. Sedan väver vi in dem i tyget i en viss struktur, säger Mahiar Hamedi, doktorand i organisk elektronik, som stått för den experimentella delen av projektet. Försöken har utförts med konstfibrer som nylon, Kevlar och polyester upp till flera meters längd. Transistorerna är av en ny typ utvecklad vid LiU - så kallade elektrokemiska transistorer byggda av plast. Kretsarna i tyget innehåller alltså inget oorganiskt material, varken kisel eller metaller. Forskargruppen började med att väva in enkla kretsar i tyget. En inverterare med tre motstånd och en transistor konstruerades, som kunde utföra logiska operationer vid 1-2 V effekt. I nästa steg vävdes en mer komplex komponent för digital adressering, en multiplexer. Tack vare tygets tredimensionella struktur kan designen av sådana komponenter förenklas. Tekniken öppnar för ”smarta kläder” med inbyggd elektronik för tillämpningar som värme, kommunikation och hemsjukvård. Men tyg är också användbart i många andra sammanhang tack vare sin flexibilitet. Mjuka skärmar för tv och datorer är ett exempel. Men Mahiar Hamedi ser framförallt stora möjligheter inom bioelektronik, det vill säga elektroniska komponenter som sätts in i kroppen för att påverka olika processer. - Tyget är kompatibelt med vävnaderna. Här finns möjligheter att koppla in sig på exempelvis synnerven för att hjälpa synskadade, säger han. Artikeln Towards woven logic from organic electronic fibers av Mahiar Hamedi, Robert Forchheimer och Olle Inganäs är publicerad i Nature Materials Advance Online Publication, april 2007. Kontakt: Mahiar Hamedi 013-281278, mahiar@ifm.liu.se