Mobbning – att ingripa eller inte

Moralisk övertygelse räcker inte. Det krävs också mod för att ingripa när en kamrat mobbas i skolan, visar två linköpingsforskare i en aktuell studie bland gymnasieelever.

Mobbning är ett stort och svårbemästrat problem i skolan. Nästan var tionde elev utsätts för mobbning under sin grundskoletid. Samtidigt står lärare och föräldrar ofta handfallna.

Robert Thornberg, forskare i pedagogik, och Tomas Jungert, forskare i psykologi, Linköpings universitet, undersökte hur elever beter sig när de blir vittne till mobbning.

-  Vi kan identifiera tre typbeteenden, säger Robert Thornberg: Antingen stödjer man mobbaren, eller så är man passiv, och det tredje alternativet är att man aktivt ingriper mot mobbningen.

Men vad avgör vilket beteende man väljer?

”Moraliskt disengagemang” är en uppsättning övertygelser som befrämjar ett inhumant beteende och som forskare tidigare har kunnat koppla till att mobba andra, eller aktivt stödja mobbare. Exempel på moraliskt disengagemang är att man rättfärdigar inhumana handlingar, förskönande omskrivningar (”vi bara skojar”), att man förlägger ansvaret någon annanstans (”jag lydde bara order”), att man förminskar handlingens skadlighet (”lite gliringar får man tåla”), och att man skuldbelägger offret (”han får skylla sig själv”).

Dessa och liknande övertygelser gör det lättare för elever att mobba eller aktivt stödja mobbning. Men, visar Thornberg och Jungert, låg grad av ”moraliskt disengagemang” förklarar inte varför man väljer att ingripa mot mobbning istället för att bara vara passiv åskådare. Då krävs något mer.

I studien mätte de också graden av självtillit hos eleverna. Själtillit definieras som tilltron till sin egen förmåga att klara av olika saker, och att ingripa i och påverka ett skeende. Och, visar de, för att gå från att bara vara passiv till att verkligen försöka hjälpa mobbningsoffret krävs förutom en moralisk övertygelse också självtillit i att kunna hjälpa.

Studien gjordes bland 347 gymnasieelever som fick uppskatta hur de betedde sig i mobbningssituationer och vilka uppfattningar de hade haft under sin grundskoletid.

-  Vi tror att det blir lättare att svara ärligt om man får berätta om en förfluten tid, ”sån var jag då, nu har jag vuxit ifrån det”, säger Robert Thornberg. Men de svarade naturligtvis också anonymt.

Slutsatsen, som de två forskarna lyfter fram, är att skolbarn förutom att få diskutera moraliska och etiska frågor kring mobbning i syfte att genomskåda och ”slå hål på” moraliskt disengagemang också behöver få stöd i att utveckla sin självtillit för att våga ingripa mot mobbning.

Hur gör man då det?

-  Rollspel kan vara ett sätt, säger Tomas Jungert. Då får man som individ chansen att pröva på hur det kan kännas att agera i olika scenarier. Men också genom att arbeta med det sociala klimatet i klassen så att elever känner att om man säger ifrån så backar andra elever upp.

Studien presenteras i en artikel i tidskriften ”Journal of Adolescence”: ”Bystander behavior in bullying situations: Basic moral sensitivity, moral disengagement and defender self-efficacy”.

Kontakt: Robert Thornberg 013-282118, robert.thornberg@liu.se,  Tomas Jungert 013-282164, tomas.jungert@liu.se