Kvinnor och utlandsfödda i expansiv servicebransch

Kvinnor och icke-svenskar är överrepresenterade bland anställda i hotell- och restaurangnäringen. Ofta utnyttjas också det faktum att de är just kvinnor och icke-svenskar, visar en aktuell avhandling vid Tema genus. Den privata tjänstesektorn är expansiv och förväntas växa i Sverige när industri och offentlig sektor krymper. Ofta ses den som en framtidsbransch där sysselsättningen kan öka kraftigt. Men hur ser arbetsvillkoren i denna framtidsbransch ut? Paula Mulinari har studerat hotell- och restaurangnäringen i Malmö genom att intervjua anställda. Branschen sysselsätter av tradition många kvinnor och många som invandrat. Det är en låglönebransch där de flesta arbetar deltid, oftast mindre än 50 procent, och många har tidsbegränsade anställningar. - De anställda förväntas vara mycket flexibla, både när det gäller arbetstider och arbetets innehåll, säger Paula Mulinari. De är mångsysslare. Hon beskriver arbetet som både fysiskt tungt och ett omsorgsarbete, som också har inslag av löpande band och att kunna spela teater. Att vara servitris är ett synligt och därmed kontrollerat arbete. Kundens krav står i centrum och kravet är oftast att bli serverad snabbt och att känna sig ompysslad. Hon betonar dock att de hon intervjuat tycker om sitt arbete men upplever det svårt att göra ett bra jobb, som att ge kunderna den omsorg de vill. Här finns också en stark yrkesidentitet och stolthet. Paula Mulinari beskriver en kollektiv känsla, en solidaritet med arbetskamraterna och en vilja att göra ett bra jobb. - Jag kallar det för solidaritetsfällan, säger hon. Man ställer upp för varandra, man vill göra ett bra jobb och då anstränger man sig extra. Till exempel kommer man tidigare till jobbet utan att få betalt för det, för att hinna med allt som ska förberedas. Det ger arbetsgivaren möjlighet till permanent underbemanning. Att servicesektorn förväntas expandera beror delvis på en ökande turism men också på privatiseringar av den offentliga sektorn och den ökande polariseringen i samhället. När klyftorna ökar får fler rika råd att köpa tjänster som fler fattiga tvingas sälja till ett låg lön. - I samhällsdebatten förutsätter man att ett lönearbete alltid är att föredra framför att inte arbeta. Jämställdheten sägs öka när kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden. Men jag menar att man också måste synliggöra och diskutera villkoren i dessa arbeten. Risken är annars att ojämlikheten fortplantar sig i arbetslivet, varnar Paula Mulinari. Och hon frågar sig om epitetet framtidsbransch för servicenäringarna är befogat. - De upprepar mönster som alltid har funnits där: Det är en bransch som lever på invandrare och som alltid har gjort det. Man säger att framtiden kräver flexibel arbetskraft, men här har den alltid varit flexibel. Paula Mulinari disputerade den 14 december. Avhandlingen heter Maktens fantasier & servicearbetets praktik. Telefon till Paula Mulinari 040-978624, 0736-690008, e-post: paumu@tema.liu.se