Ingen ökad kriminalitet bland psyksjuka

Kriminaliteten bland psykiskt sjuka har inte ökat generellt som en effekt av att mentalsjukhusen stängts. — Vi har fått en snedvriden debatt om psykiskt sjukas farlighet i samhället, säger linköpingsforskaren Per Bülow. Verkligheten talar ett annat språk. Under 1980-talet stängdes de gamla stora mentalsjukhusen. De psykiskt sjuka skulle inte längre vårdas i slutna isolat, utan under öppnare former. Sjukhusen ersattes av gruppboenden och dagaktiviteter. Den omorganiserade psykiatrin har kritiserats i den offentliga debatten. Ska labila och potentiellt farliga personer kunna röra sig fritt i det öppna samhället? Mordet på Anna Lindh ställde frågan i blixtbelysning. Per Bülow, forskare vid Tema Hälsa och samhälle, har i 15 år följt en stor grupp, 138 personer, som vårdades på ett mentalsjukhus 1984. Hans resultat visar en annan verklighet: Såväl kriminalitet som dödlighet har minskat i den undersökta gruppen. Resultaten ger inget entydigt stöd åt den negativa bild som ofta förmedlas i pressen. Snarare finns det anledning att se positivt på utvecklingen, säger Per Bülow. Förklaringen är att den psykiatriska vården helt enkelt blivit bättre. Sedan den kommunala socialtjänsten har tagit över ansvaret för boende, sysselsättning och social integration, har psykiatrin kunnat koncentrera sig på själva vården. — Vården har anpassats mer efter behoven hos den här gruppen av patienter med svåra störningar, säger han. Men han påpekar också att hans studie gäller en medelstor svensk stad. De problem som fokuserats i debatten kan vara mer utbredda i storstäder. Resultaten är heller inte genomgående positiva. Kvalitén på läkemedelsbehandlingen har försämrats i den studerade gruppen. Användningen av psykofarmaka har ökat dramatiskt: sömnmedel med 70 procent, lugnande medel med 100 procent och litium (ett humörstabiliserande medel) med nära 300 procent! Allt fler patienter behandlas också med flera olika mediciner samtidigt, med risk för oönskade interaktioner mellan olika läkemedel. Insatser av typen psykoterapi och stödsamtal har minskat kraftigt. Diagnostiken är en annan svag punkt. Andelen instabila diagnoser, dvs. diagnoser som förändras över tiden, är så hög som 71 procent! Det betyder att en stor majoritet av patienterna har fått flera olika diagnoser under vårdtiden. Den bild, slutligen, som framtonar av den psykiskt funktionshindrade människan på egna ben ute i samhället är långt ifrån entydigt positiv: Ensamheten är markant, var femte person (20 procent) i studien hade inga privata, personliga relationer, utan endast med personal. Drogmissbruket har ökat. — Det är den kanske största utmaningen idag, konstaterar Per Bülow. Så länge patienterna satt inlåsta på sjukhusen kunde de inte missbruka droger. Idag är missbruket, både av alkohol och andra droger, ett snabbt växande problem som vi måste få bukt med. Per Bülow disputerar den 7 maj vid Linköpings universitet. Tid: kl 10.00. Plats: Aulan, Hus 240, Universitetssjukhuset. Avhandlingen heter Efter mentalsjukhuset. En studie i spåren av avinstitutionaliseringen av den psykiatriska vården. Telefon till Per Bülow: 036 – 32 30 05 eller hem 036 – 12 65 97. E-post: per.bulow@lj.se