Flickor på gränsen till sammanbrott

Tvångsintagna tonårsflickor på behandlingshem får sällan möjlighet att bearbeta sina upplevelser av sexuella övergrepp. Ämnet är alltför svårt och känsligt. Drygt 900 ungdomar tvångsplaceras varje år på svenska behandlingshem. Antalet ökar år från år. En minoritet, 27 procent, är flickor. Medan pojkarna ofta tvångsvårdas på grund av brottslig verksamhet, så är den vanligaste orsaken för flickorna ett socialt avvikande och destruktivt beteende. Ofta har de en historia av sexuella övergrepp. Tidigare forskning visar också att det sexuella beteendet beaktas på ett helt annat sätt när det gäller att tvångsinta flickor jämfört med pojkar. Ett kriterium som antal sexuella partner används nästan enbart för flickor. - De här flickorna är de mest marginaliserade i vårt samhälle, trasiga unga människor utan skyddsnät, säger Carolina Överlien, forskare på Tema barn vid LiU. Hon har undersökt hur det faktum att flickorna varit utsatta för sexuella övergrepp hanteras i den vård som de får på behandlingshemmet. Det nedslående resultatet är att det inte hanteras särskilt bra. Flickornas berättelser kommer sällan fram, än mindre bearbetas. Istället för att uppmuntra flickorna till att berätta, väljer personalen ofta att lägga över initiativet på flickorna själva. Resultatet blir tystnad kring det som kanske är de svåraste upplevelserna i dessa unga människors liv. De anställda väljer tystnaden hellre än att öppna för en process som de inte är säkra på att kunna hantera. Ämnet är explosivt och de vet inte vad som händer om flickorna börjar berätta. Några har t.o.m. upplevt att flickor som verkligen har berättat sedan tagit livet av sig. De vill inte riskera något sådant. Då är tystnaden bättre. - Jag vill absolut inte skuldbelägga de anställda, säger Carolina Överlien. De har empati och mycket värme. Men det handlar om lågutbildad, underbetald personal. De saknar kunskap, verktyg och stöd för att kunna möta dessa svåra berättelser på ett bra sätt. En inbyggd problematik är också personalens dubbla roller, där de ska stå både för vård och kontroll av de unga, som ju vistas på hemmet mot sin vilja. Carolina Överlien påpekar att en institutionell policy eller gemensam kunskapsbas saknas. De anställda på hemmet är medvetna om att flickorna behöver få prata, men anser att de bör göra det med någon annan. En stor majoritet av de ungdomar som tvångsvårdas på ungdomshem återfaller i sitt brottsliga eller destruktiva beteende efter behandlingen. Avhandlingen heter Girls on the verge of exploding. Telefon till Carolina Överlien 08 – 550 981 81, e-post: carolina.overlien@tele2.se Anika Agebjörn anika@info.liu.se Tel: 013 - 28 13 34 Mobil: Fax: 013 - 28 28 25