Enbart utbildning räcker inte i äldreomsorgen

Utbildning av anställda i äldreomsorgen behöver kombineras med förändrad organisation och arbetsplanering för att komma verksamheten till godo. Det är en bärande slutsats i en avhandling i arbetssociologi där en stor utbildningssatsning har granskats.

Äldreomsorgen är Sveriges största yrkessektor med 180 000 anställda, en kvinnodominerad bransch som dessutom förutses växa, när de äldre blir allt fler. Åren 2005-2008 satsades en miljard kronor på vad som kallades Kompetensstegen, en nationell satsning för att utbilda personal inom äldreomsorgen och förbättra omsorgens kvalitet. De allra flesta kommuner medverkade.  

Maria Bennich, nybliven doktor vid Helix, Linköpings universitet, har i sin avhandling bl.a. studerat effekterna av Kompetensstegen i en av de medverkande kommunerna. I stort uteblev effekter när det gällde kvalitetsförbättringar och verksamhetsutveckling konstaterar hon. Som referens har hon en annan kommun, där kompetensutveckling av de anställda ingår i en mer långsiktig strategi för att förbättra verksamheten. Där styrs utbildningen mer av behoven i verksamheten och integreras också mer i den. Kurser och handledning går hand i hand, som Maria Bennich säger. I den kommun där Kompetensstegen genomfördes är satsningarna mer kortsiktiga och styrs av när det finns stimulansmedel att söka. Där upphandlas också äldreomsorgen på kontrakt som normalt löper i tre – fem år. Att då få till långsiktiga strategier för att utveckla verksamheten är inte lätt.

- Men det skulle gå att ta in krav på lärstrategier och organiserat utvecklingsarbete i upphandlingskraven. Det skulle gå att konkurrera med kompetens, det gör man inte idag.

Vid ett byte av utförare förblir ofta både brukare och personal desamma, konstaterar hon. Det är ”bara” ledningen som byts ut. Men ledningen är central just för lärande och utveckling.

I en forskningsöversikt visar hon också hur styrprinciper som ”eget val” eller ”kundval” tenderar att åsidosätta frågor om kompetens hos de anställda.

- Brukarna tänker ofta kortsiktigt utifrån sina personliga preferenser. De kan inte förväntas ha de anställdas kompetensutveckling som prioritet.

Efterfrågestyrning är inte detsamma som behovsstyrning, konstaterar hon.

Äldreomsorg består dels av vårdboenden, dels av hemtjänst, och Maria Bennich lyfter fram de skilda förutsättningarna för lärande mellan dem. I vårdboenden jobbar man i team, geografiskt samlade, med närhet till chefen och ett visst eget handlingsutrymme. Hemtjänsten är ett självständigt ensamarbete, där man går efter ett strikt schema som är uppgjort i förväg. De anställda har få kontakter med chefen och frågan om kompetensutveckling och lärande blir då annorlunda – och svårare.

Så här sammanfattar Maria Bennich sin studie: ”Kompetent personal som inte har tid, ork eller trygghet i sin anställning kan inte ta till sig eller omsätta kunskaper i verksamheten”. Därför behöver kompetensfrågor kopplas till frågor om arbetsvillkor, bemanning, inhyrning av arbetskraft och kvalitetskrav vid upphandling.

Nu planeras ett nytt och kostsamt nationellt utvecklingsprogram för individuellt lärande inom äldreomsorgen. Det kanske kommer individerna till godo, men sällan verksamheten, säger Maria Bennich.

- Om syftet är att utveckla verksamheten så bidrar sällan en sådan isolerad och kortsiktig satsning till verksamhetsförbättringar. Man kan man fråga sig om pengarna inte kunde använts på ett bättre sätt.

Maria Bennich disputerade den 16 november. Avhandlingen har huvudtitel: ”Kompetens och kompetensutveckling i omsorgsarbete”. Kontakt Maria Bennich: 0703-026197, maria.bennich@liu.se   

Helix är ett centrum vid Linköpings universitet för forskning om hälsa, lärande och rörlighet i arbetslivet.