Att vara flykting är inte en identitet

Flyktingskapet i sig eller geografiskt ursprung är inte en avgörande faktor i unga flyktingars identitetsskapande. Andra faktorer, som hur gamla de var när de kom och hur de togs emot i Sverige, spelar en större roll för hur de uppfattar sig själva och sina liv.

Varje flykting bär på unika erfarenheter, som bidrar till att forma hans eller hennes identitet.

- Det låter banalt, att varje individ är unik, men ändå har vi en tendens att klumpa ihop de som kommer till Sverige under rubriken flyktingar.

Det säger Ulrika Wigg som i sin avhandling i pedagogik studerat hur unga vuxna ser på sin identitet och sina relationer. Hon har intervjuat åtta personer som kom till Sverige i skolåldern. Merparten kommer från samma land, men ändå skiljer de sig radikalt åt. De har färgats av sina olika erfarenheter och förhållningssätt.

- Ett exempel är familjens inställning till att vilja återvända hem eller stanna kvar. De deltagare som redan från början satsat på att stanna kvar framstår som mindre kluvna i sin identitet.

Ulrika Wigg jämför med Kristina och hennes livslånga hemlängtan och melankoli i Mobergs utvandrarepos.

- Något slags smärta och utanförskap kommer kanske alltid att finnas kvar.

Det är inte så konstigt, konstaterar hon, om de som känner så söker sig till släktingar och landsmän i sina försök att återskapa en trygg värld.

Frågor om uppbrott och identitet kan väntas bli allt mer aktuella i dagens globaliserade värld. Forskarna på det här området skiljer på två kategorier rörliga människor: turister och vagabonder. Turister, som kommer från den rika delen av världen, reser frivilligt och kan själva bestämma sig för när och vart de vill resa. Vagabonderna råder inte på samma sätt över sina öden. De tvingas iväg av krig eller misär och är inte alltid välkomna i turisternas värld - något som ytterligare färgar deras identiteter.

Ulrika Wigg disputerar den 23 januari. Hon nås på telefon 0705-457637, e-post: ulrika.wigg@liu.se