Berättar ditt barn historier som verkar osannolika? Har du kan hända förmånen att ha fått ett indigo-barn?

Hittar ditt barn på historier och ser saker som du inte ser, eller inte kan tro på? Tänk om ditt barn har en annan perceptionsförmåga än den du har? Är du helt säker på att det ditt barn berättar om inte existerar? Eller, kan det vara så att det är du, precis som majoriteten av andra vuxna, som inte kan ta in samma information som ditt barn?

Idag finns en rörelse som hjälper s.k. indigo-barn. En del barn som föds numera tycks ha en djupare uppfattningsförmåga än deras föräldrageneration. Tyvärr finns risken för att vi vingklipper barnen bara för att vi saknar förmågan att se eller uppfatta saker som de uppfattar. I tidningen illustrerad vetenskap fanns för något år sedan en intressant artikel om att en del djur ser färger i mörkret, någonting som vi människor inte gör. Det tycks också bevisat att en del djur inte ser färger på saker på det sätt som vi gör, innebär det att deras verklighet är falsk och vår sann? Jag vill hellre se det som att vi har olika perceptionsförmåga. För vår hund är den svartvita bilden sann, för oss är den i färg sann. Det kan dessutom skilja sig från individ till individ. En del människor är färgblinda och kan inte skilja på grönt och rött, innebär det att de ljuger när de påstår att rönt och grönt är samma färg. Nej, de ljuger inte, de berättar bara om den världsbild som är sann för dem.

En del barn av vår tid tycks ha en förmåga att se saker som majoriteten av oss inte kan se. Det kommer alltfler rön om de s.k. indigobarnen. Forskning tyder på att de har en förmåga att se i fler dimensioner än vad vi "vanliga", med tredimensionellt seende ser. Indigo-barn, som inte har träffats och talat med varandra, kan lämna näst intill exakt likadana beskrivningar av hur de här "spökena" de iakttagit ser ut. Tyvärr ställer det till problem om vi vuxna går in och talar om att sådant de faktiskt ser, inte existerar. De börjar misstro sin egen förmåga, och slutar lita på sin intuition. Någonting som leder till att många av dessa barn upplevs som extra besvärliga.

Nedanstående text är hämtad ur boken Energi och healing, resor och recept, ISBN 978-91-85925-46-9, av Gaya Pienitzka

"Jag är övertygad av att vi alla har högst unika världsbilder som skiljer sig åt. Ibland bara en smula, ibland är glappen stora. Vår världsbild skapas av de egna upplevelserna både i den yttre världen och i vår egen inre värld. För att illustrera hur stora olikheterna ibland är kan vi använda en historisk händelse i Sverige. Året var 1986 och Olof Palme - Sveriges statsminister - hade blivit skjuten. Trots att det är många år sedan minns jag hur förvånad jag blev när jag läste om mordutredningen. Det fanns ett antal vittnesmål till det som hade hänt, men ingen samstämmig bild. Ett bra exempel på att vi bara kan se en situation utifrån vårt eget perspektiv.

Jag vet idag att jag valde bort stora delar av min ursprungliga världsbild som barn. De bortvalda delarna stämde inte överens med mina föräldrars världsbilder. De delar som mina föräldrar inte kunde se gömde jag i mitt innersta. Mina föräldrar kunde (eller ville inte) bekräfta vissa delar av min världsbild, vilket gjorde att jag kom att förträngde de delarna. Jag förpassade dem in i en mörk skrubb i mitt innersta, en skrubb som jag hittade och började röja i först för några år sedan.

Alla barn behöver bli bekräftade av sina föräldrar. Jag blev det i allra högsta grad av mina. Jag fick bekräftelse när det gällde de delar av mig som de förstod sig på, som de tyckte om och ville uppmuntra. Sådant som inte passade in i deras världsbild kunde de ju inte bekräfta - hur skulle det ha gått till?

Jag kan dra paralleller till hur världen såg ut innan mikroskopet uppfanns. Då var den vedertagna uppfattningen att det som fanns var det som människorna kunde se, övrigt förekom inte! Ett fullkomligt kaos bröt ut bland forskare och vetenskapsmän när mikroskopet kom. Många vägrade tro på att det som fanns under linsen över huvudtaget existerade. Mikroskopets tillkomst välte omkull världsbilden för en hel forskarvärld och motståndet var massivt. Kontentan av det här exemplet är att det ska mycket till för att en människa ska gå med på att ifrågasätta sin egen världsbild.

Samma kompakta motstånd fanns även när funderingarna kring jordens form dök upp - var den platt eller var den egentligen rund? Människor som påstod att jorden var rund förföljdes, torterades och dödades; de påstods vara sinnessjuka och spärrades in. Hur kunde någon levande själ påstå något så orimligt som att jorden var rund? Hur skulle det i så fall se ut på andra sidan? Där måste det väl vara tomt? Skulle jorden vara rund och den andra halvan befolkad - ja då skulle ju en halv värld gå omkring upp och ned?...

...Mot bakgrund av det är jag övertygelse om att mina föräldrar gjorde sitt bästa i förhållande till mig. De kunde omöjligt möta det som min man ibland kallar "min UFO-sida". Det är en sida av mig som känner delar av en värld som även min man har svårt att förlika sig med. Tack vare att jag själv kan förnimma sådant som inte majoriteten av människor kan känna har jag lättare att ta till mig att det finns ytterligare dimensioner. En del av dem kan jag inte se, men jag har stor respekt för att det finns andra som kan uppleva sådant som jag själv inte förmår uppfatta."

Det är inte lätt att avgöra vad som faktiskt är fantasier och vad som är sant om man har ett "vanligt mänskligt tredimensionellt seende". Vad som dock är viktigt är att vi tar barnen historier på allvar och inte förringar dem. Om vi visar nyfikenhet istället för förnekelse när barnen berättar, visar vi att vi respekterar dem, och lär dem på så vis självrespekt. Förnekar vi sådant som faktiskt är verkligt för våra barn, är risken stor att de blir så frustrerade att de tar till alkohol eller andra droger när de växer upp. Det är inte lätt att leva utan dämpande substanser som trubbar av känslosystemet om hela omgivningen talat om för en att det man faktiskt kan se och uppfatta själv, inte finns och är onormalt.

På Life CaP Centret har vi en holistisk människosyn. Vi arbetar med kognitiv terapi för att hantera tankar som är destruktiva för klienten. För att ta hand om obearbetade trauman och blockerade känslor använder vi olika typer av kroppsnära terapier, t.ex. energiterapi, som komplement till samtalen.

Life CaP utbildar terapeuter och erbjuder en rad kurser t.ex. relations, kvinno- och livskvalitetskurser. Vi erbjuder även individuella program. Vårt syfte är att hjälpa människor att må bättre i olika skeden av livet. Här arbetar ett nätverk av olika kompetenser och vår önskan är att förebygga dåligt mående. Vi är religiöst och politiskt oberoende. Verksamheten är kvalitetssäkrad enligt ISO 9001:2000.

Life CaP har även en jourtelefon som bemannas av utbildad terapeut med tystnadsplikt. Slå en signal till 0900-107 10 10 (samtalet kostar 15 kronor per minut).

Gaya Pienitzka

Vd, Energiterapeut och författare

Life CaP Centret Lindormsnäs AB

Telefon 08-545959 47