Pastorn gör en samtidsanalys över vår otålighet

"Är vi inte framme snart" är en fråga som ställts av barn i baksätet i alla tider. I sin nya bok beskriver pastorn Fredrik Lignell att den frågan blivit en livshållning i folksjälen, i en kultur där allt går fortare. Vi har skapat ett samhälle där våra privilegier och möjligheter gör oss mer bundna än fria.

— Det är en ironi att väntan blivit ett problem nu när tvätt- och diskmaskinen går samtidigt som gräsklipparroboten kryper fram i trädgårdar så välansade att man kunde spela golf på dem. Men också i-landsproblem kan utvecklas till verkliga utmaningar och en själens spänning. Min avsikt har varit att skriva en bok om vad som händer när vi tvingas vänta – vilka vi blir då, och vad det gör med oss. Jag har under denna ganska långa process insett att min upptäcktsfärd snarare handlar om motsatsen, nämligen vilka vi blir när vi aldrig övar på att vänta, säger Fredrik Lignell.

Vi lever i en kultur där det mesta går allt fortare. Medielandskapet, underhållningskulturen och våra köpvanor signalerar alla att allt ökar i intensitet och att inget behöver dröja. Vår samtid hjälper oss inte med tålamodet. Vi avskyr att vänta, även om det bara handlar om den lite längre kassakön i affären.

Samtidigt är tålamod, uthållighet och väntan avgörande för den som vill bekämpa flyktigheten och odla sina rötter. Enligt Nya testamentet är väntan och längtan inpräglad i hela skapelsen. Allt väntar på sin kommande befrielse. Också våra liv inramas av väntan: Någon gick i väntans tider innan vi föddes, och så småningom ska någon annan sannolikt vaka vid vår dödsbädd.

I Är vi inte framme snart? bjuder Fredrik Lignell in oss att upptäcka vad otåligheten gör med våra relationer, hur man lyssnar till sin längtan och hur väntan på Gud kan se ut i en kultur som vår. Frågor som han belyser är: Vilka blir vi människor om vi aldrig övat på att vänta? Om vår kultur lurar oss att tro att all väntan kan elimineras ur livet, vad händer med oss då? Hur förberedda är vi när vi ändå, trots vad vi blivit vana vid, hamnar i perioder då det inte går att forcera livet?

"Tempot vi håller beskrivs dessutom häpnadsväckande ofta som något vi inte kan göra något åt. Många människor talar om sina liv – riggade maximalt för att jonglera alla skjutsar av barn, karriärdrag på jobbet, fritidsintressen, sommarstugor, äventyrsresor och träningsprogram – som om de tillhörde någon annan, som om man inte hade makt över sin situation. Gång efter annan beskriver vi som rör oss i dessa omständigheter hur vi skulle vilja att det såg annorlunda ut, men vi saknar både en vision om ett annat liv och verktyg för att röra oss i den riktningen."
— ur boken.

Fredrik Lignell är pastor i Ryttargårdskyrkan i Linköping. Han arbetar med föreläsningar och andlig vägledning samt är författare till boken Bottenkänning. Tillsammans med Helen Västberg har han även skrivit boken Fräls oss från ondo om makt och maktmissbruk.

Boken släpps den 27 april. 

När jag läser Fredriks bok kommer jag att tänka på det engelska uttrycket ”marching to another drum”. Jag vet inte varifrån det kommer, men ser framför mig en storslagen parad där några plötsligt börjar gå åt ett annat håll och dessutom i en helt annan takt. Bara den som lyssnar mycket noga kan uppfatta de andra trumslagen. Vad som först verkade vara ett störande inslag i paraden visar sig snarare vara ett nödvändigt uppbrott från marschen mot undergången. Är vi tillräckligt stilla kanske vi kan urskilja att trumslagen i själva verket är hjärtslagen av Någon som går före.
— Magnus Malm, författare och retreatledare.