Drabbande berättelse om sorg

Efter ett par års kamp dör Patrik Hagmans son, Joel i cancer. Han blev sex år gammal. Precis när livet sakta börjar gå tillbaka till något slags vardagstillstånd dör Patriks fru, Kika i en plötslig hjärnblödning. Och Patrik står ensam kvar i något som bara ett par år tidigare hade varit en familj om tre.

"Ensamhet kan vara så många olika saker. Ensamhet efter en lång intensiv arbetsdag är vila, avkoppling. Ensamhet medan man arbetar är fokus, koncentration. Ibland är vi ensamma bland andra människor. Det är oftast obehagligt, smärtsamt, det känns som om omvärlden på något sätt anklagar en för den ensamheten, men man lär kunna öva upp sig till att trivas även med det.

Ensamheten i ett hus där man tidigare levt tillsammans men nu lever ensam är av en helt egen karaktär. Det finns en närvaro där, det är inte som att vara ensam på ett hotellrum. Varje detalj i huset har en historia som flätar samman mitt liv med Kikas, i lägre grad (han var så liten) också Joels. Tapeten på väggen har hon satt upp. Kamerastativet som står lutat mot väggen köpte jag till henne som födelsedagspresent. Små lappar med hennes handstil. (…) Det är en vemodig närvaro, men också vacker. Den säger: Här fanns lycka. Smärta, svårighet, men också lycka." Ur boken

I Sorgens gåva är en vidgad blick skriver teologen Patrik Hagman om vad som händer i en människa när sorgen så påtagligt kliver in och ut i ens liv. Hur tron påverkar sorgen och hur sorgen påverkar tron. Vad som blir kvar, vem man blir och vad sorgen faktiskt ger, även om man mycket hellre hade avstått den gåvan. Och om det som förenar alla människor – att våra liv levs med döden som en ständig följeslagare och att all kärlek kommer med sårbarhet.

För recensionsexemplar och intervjuförfrågningar kontakta press@libris.se, 076-503 84 10