Blogginlägg -

Svart-vitt tänkande

En tankevurpa som som degklumpen innanför våra pannben titt som tätt producerar är den som kallas för svart-vitt tänkande (se exempelvis Freeman, Pretzer, Fleming, & Simon, 1994). Detta sätt att tänka grundas i människans sträven efter att ha en stabil, tydlig och konsekvent uppfattning av tillvaron och därmed ibland kan tänka överdrivet mycket i termer av antingen eller och allt eller inget. Detta tankemönster visar sig inte minst då man hamnar i svårigheter som gör att man tvingas göra olika former av förändringar i sitt liv och sitt arbetsliv (kriser, organisationsförändringar, sjukdomar etc.). Ett svart-vitt, onyanserat, tänkande i dessa situationer gör att man tenderar att jämföra allting med hur det var innan förändringen ägde rum och betrakta detta som idealtillståndet och nuläget som mardrömmen.

Det svart-vita tänkandet är dessutom relaterat till ett annat tankefel som kallas för att döma ut och förminska det positiva (Freeman m fl., 1994) som tar sig i uttryck i att alla positiva aspekter i det nya och alla fördelar med detta döms ut som ogiltiga, ett slags omvänt självbevarande. Även om en förändring kan ha medfört vissa positiva konsekvenser så har man således svårt att se dessa eftersom det enda som duger är det som varit. Eftersom allting ständigt förändras så innebär det att ett alltför idogt stretande tillbaka till det som var gör att en verksamhet tappar kraft och tempo i den nödvändiga anpassningen till det nya. Det kan också innebära att man låter bli att vidta de nödvändiga åtgärder som krävs för att kunna hantera den nya situationen, vilket i förlängningen rentav kan innebära att verksamheten dukar under eller tappar mark gentemot de konkurrenter som insett att det gäller att göra det bästa av nuläget och därför genast försöker bemästra situationen som uppstått i stället för att kasta bort energi på att vara nostalgisk.

Ett svart-vitt tänkande kan utmanas genom att göra medvetna försök till att nyansera problemsituationer som uppstått. Följande frågor kan exempelvis användas som underlag för att undvika och motverka ett svart-vitt tänkande:

  • Vilka är fördelarna och vilka är nackdelarna med nuvarande situation?
  • Vad skulle kunna vara ännu sämre i nuläget?
  • På vilket sätt är nuvarande situation bättre än worst case scenario?
  • Hur kan vi mäta våra framsteg i olika mindre delmål?
  • Skulle det gamla sättet att bedriva verksamhet kunna fungera i förlängningen?
  • Vilka faktorer i det gamla har gjort att vi tvingats frångå detta arbetssätt?

Stefan Söderfjäll

Ämnen

  • Företagande

Kategorier

  • ledarskapets 5 utmaningar
  • transformerande ledarskap
  • svart-vitt tänkande
  • dikotomt tänkande

Regioner

  • Stockholm

Kontakter

Stefan Söderfjäll

Presskontakt Fil. Dr, konsult och en av Ledarskapscentrums grundare 0730-801 488

Relaterat innehåll

En gång är alla gånger - om övergeneraliseringar

Generalisering fyller i grunden en viktig funktion eftersom detta hjälper oss att dra nödvändiga slutsatser i situationer där vi inte känner till alla fakta. Dilemmat blir när generaliseringen går till överdrift så att vi helt stänger dörren till möjligheten att denna situation skulle kunna vara annorlunda än tidigare situationer.

Det fundamentala attributionsfelet.

En av de vanligaste tankevurporna som vi människor gör kallas för det fundamentala attributionsfelet vilket kortfattat innebär att tenderar att överskatta betydelsen av inre faktorer och underskatta yttre faktorer vid förståelse och förklaring av mänskligt beteende.

Om självrättfärdigande och bevarande av en positiv självuppfattning

Det finns olika typer av rättfärdiganden en individ kan använda sig av. Ett rättfärdigande är att söka en yttre förklaring till ens tillkortakommande, såsom att exempelvis skylla på dåligt stöd, bristande tid och resurser, för mycket annat att göra etc. Ett annat är att helt enkelt förändra attityden till prestationen och intala sig att det inte är så viktigt att prestera bra.

Att leva medan tiden går - om förändringens nödvändighet och svårighet.

Vi skådar i dag en förändringstakt i arbetslivets villkor som vi aldrig sett förut, då tillvaron var mer stabil. Teknologisk utveckling, rörlighet mellan landsgränser, skolreformer, arbetsrelaterad ohälsa, miljöhot, världshändelser etc. bidrar till att tillvaron på våra arbetsplatser ser annorlunda ut och ställer andra krav idag än tidigare.

En gång är ingen gång....eller?

Var går egentligen tidsgränsen för att en arbetsinsats skall betraktas som meningsfull. Är det exempelvis någon mening att arbeta i en minut med något ifall man har just en minut till förfogande?

Man behöver inte ha tagit självmord för att kunna hjälpa den självmordsbenägne

För den som vill utvecklas som ledare så finns mycket kunskap att inhämta från andra områden än just ens egen verksamhet. Utan ett kontinuerligt inflöde av influenser utifrån så löper varje verksamhet risken att fastna i ett alltför okritiskt förhållningssätt där misstag, brister och tillkortakommanden i den egna verksamheten möts av slutna ögon och döva öron.

"Jag har inte tid unge man, jag har inte tid"

Hörde en gång en historia berättas om en ung man som tar en promenad genom en skog. När han vandrat en stund så möter han en äldre man som är fullt sysselsatt med att försöka såga ned ett jättelikt träd med en rostig såg. Den yngre mannen står kvar en stund och betraktar hur den äldre i sitt anletes svett stånkar, frustar och sliter, till synes utan att komma någon vart. Den yngre promenerar efter