Psykopater på jobbet – poppsykologisk överdrift eller veteskaplig fakta?

Psykopati både intresserar och skrämmer. Ofta målas bilden upp av kalblodiga mördare som utfört olika vansinnesdåd där de människor som råkat korsa psykopatens väg har fått sätta livet till. I filmens värld karaktäriseras psykopaten ofta på samma sätt. Hannibal Lector i När lammen tystnar är ett sådant exempel. Patrick Bateman i American Psycho ett annat. På senare tid har också fler mediala och popvetenskapliga publikationer börjat understryka att psykopaten inte nödvändigtvis kommer i samma skepnad som ovan nämnda filmer. Istället målas bilden av den högfungerande psykopaten. Han eller hon som tar sig fram i arbetslivet genom att kliva över lik, manipulera sina medarbetare och samvetslöst ta åt sig äran för andras insatser. Men stämmer den bilden? Vad vet vi egentligen om psykopati i arbetslivet?

I en nyligen publicerad forskningsöversikt visar Smith och Liljenfeld att antalet mediarapporteringar om psykopati eskalerat utan att de vetenskapliga publikationerna följt samma mönster (se bild). Smith och Liljenfelds översikt syftar därför till att bringa lite klarhet i frågan om psykopaternas toxiska effekt på våra arbetsplatser genom att samla den vetenskapliga kunskapsmängden i området.Översikten inrymmer såväl en allmän genomgång av psykopatiforskningen som en närmare titt på psykopati i arbetslivet.  Författarna börjar med att se över de olika definitioner och konceptualiseringar som står att hitta i den vetenskapliga litteraturen om psykopati. Därefter belyser de närmare psykopati som ett arbetslivsfenomen och inleder med en analys av hur psykopati kan mätas, kartläggas och diagnostiseras.  Vidare undersöks vad vi egentligen vet om implikationerna av psykopater i arbetslivet rent allmänt och mer specifikt i termer av kontraproduktivt och aggresivt beteende, vad det gäller ekonomiska brottslighet eller ”White collar crime” samt vad vi vet om psykopati och ledarskap.

Smith och Liljenfelds arbete är allt för omfattande för att till fullo summera i ett blogginlägg men kort kan det sägas att översikten visar på preliminära bevis på att psykopati är kopplat till vissa negativa resultat i arbetslivet. Samtidigt finns det vissa indikationer på att psykopatiska personlighetsdrag också kan kopplas till vissa positiva utfall. Dock är studierna av psykopati allt som oftast drabbade av metodologiska begränsningar som gör att vi idag inte kan uttala oss med någon vidare säkerhet kring psykopati i arbetslivet. Smith och Liljenfeld kommer därför med några slutsatser och förslag till fortsatt forskning:

1)  Forskning om psykopatins implikationer för arbetsplatser kräver att både positiva och negativa konsekvenser tas i beaktande. Det är med andra ord möjligt att det finns samband mellan såväl psykopatiska personlighetsdrag och kontraproduktiva beteenden som psykopatiska personlighetsdrag och önskvärda arbetsprestationer. Likaså bör man undersöka s.k. kurvlinjära samband mellan psykopati och olika konsekvenser. Det är tänkbart att psykopatiska drag är att betrakta som ett kontinuum där de i viss utsträckning samvarierar med arbetsprestation men att allt för psykopatisk personlighet får negativ inverkan.

2)  En del av forskningen på psykopati är baserad på data som inte är direkt hämtad från arbetslivet. Det blir således svårt att generalisera sådana resultat till faktiskt arbetsliv. Det behövs därmed studier utförda på data som direkt hämtats från arbetslivet.

3)  Forskningen är också otillräcklig för att utröna kulturella betydelser för psykopatins konsekvenser i arbetslivet. Möjligen effekterna av psykopati se olika ut i kollektivistiska och individualistiska kulturer. Krosskulturella studier behövs därför.

4)  Det saknas också tillräckliga longitudinella data. Psykopatiska drag kan vara gynnsamma i initiala skeden på en arbetsplats såsom anställningsintervjuer och tidig befordran. Dock kan det vara så att medarbetare först upptäcker psykopatins negativa effekter över tid vilket longitudinella studier skulle kunna visa.

5)  Aggressivt beteende – vilket ofta sammankopplas med psykopat – är ovanligt på arbetsplatser och det blir i regel svårt att erhålla ett tillräckligt underlag för att sluta sig till hur detta relaterar tillpsykopati. En lösning kan vara att börja studera såväl indirekt som direkt aggressivt beteende.

6)  Psykopati tycks vara starkt relaterat till både såkallad narvissims som machiavellianism vilket gör det svårt att utkristallisera vad som direkt kan knytas till respektive personlighetsdrag. Framtida forskning kan bringa klarhet i den frågan.

Sammantaget tycks det alltså vara så att vi, trots alla de poppsykologiska böcker som skrivs om psykopaternas framfart på våra arbetsplatser och dagstidningarnas ”Så vet du om din chef är psykopat”, vet ganska lite om psykopati. Vi behöver med andra ord mer forskning på fenomenet innan vi skall tro på allt vi hör och läser.

Källa

Smith, S. F. & Lilienfeld, S. O. (2013). Psychopathy in the workplace: The knowns and unknowns. Aggression and Violent Behavior, 18, 204–218