Osedd, ohörd och obekräftad

En tämligen självklar förutsättning för att kunna känna samhörighet med en annan människa är att man känner att denne överhuvudtaget noterar att man existerar. Känner man sig varken sedd, hörd eller bekräftad så innebär det ett hot mot hela ens existens och människovärde. Det är i princip omöjligt att utveckla en god och stabil relation med någon som knappt tycks medveten om att man finns till, eller som tycks anse att man är så obetydlig att man inte förtjänar någon uppmärksamhet. Ett sådant osynliggörande behöver inte innebära ett renodlat avståndstagande, där man fullständigt behandlas som luft, utan kan ta sig mer subtila uttryck såsom att man får svävande svar på de frågor man ställer och minimal respons på de synpunkter man har. Det kan innebära att ens e-mail förblir obesvarade och att man ofta blir ”bortglömd” vid gemensam afterwork och andra sociala tillställningar.

Detta ska tas på fullaste allvar. Som chef/ledare är det därför viktigt att ta taktpinnen och med sitt eget beteende främja ett kommunikationsklimat där varje enskild individ känner att de blir bekräftade. Detta kan ske genom att säkerställa att man använder det som Sieberg & Larson (1971) kallar för bekräftande responser och som kan ta sig lite olika uttryck: 

• Direkt erkännande på att man hört vad någon sagt: ”Det låter mycket intressant, har du möjlighet att presentera detta för styrgruppen på tisdag.”
• Bygga på information från någon annan: ”Jag skulle vilja lägga till en sak till det som Anders sa, som ytterligare tydliggör detta problem.”
• Stödjande responser: ”Jag kan förstå att du är frustrerad över detta.”
• Klargörande responser: ”Kan du berätta lite mer om det, förstår inte riktigt hur du kom fram till den slutsatsen.”
• Uttryckande av positiva känslor/attityder gentemot andra människors förslag och idéer: ”Jag blir väldigt inspirerad av ditt förslag.” 

Sieberg m fl. (1971) beskriver även motsatsen till ovanstående, något som de passande nog kallar för obekräftande responser. Precis som de bekräftande responserna bör användas i så stor utsträckning som möjligt så bör man sträva efter att eliminera bruket av de obekräftande responserna vilka till exempel kan vara: 

• Ignorerande/osynliggörande, vilket innebär att man varken med ord eller handling bekräftar vad någon sagt.
• Avbrytande respons som går ut på att avbryta och inte låta andra tala till punkt.
• Irrelevant respons vilket betyder att man som en respons på vad någon säger börjar prata om något helt oväsentligt. Det kan exempelvis vara att då någon berättar om något säga ”Mmm, vad tycker du förresten om de nya gardinerna i fikarummet?”
• Byta spår, vilket innebär att man ger ett snabbt bekräftande på det som sagts men genast styr inriktningen åt ett annat håll, till exempel i stil med: ”Ja, men nu måste vi prata om försäljningssiffrorna….”

Referens

Sieberg, E., & Larson, C. (1971). Dimensions of interpersonal response. Paper presented to the annual conference of the International Communication Association, Phoenix.

Av Stefan Söderfjäll