Man behöver inte ha tagit självmord för att kunna hjälpa den självmordsbenägne

Ledare från i princip varje företag, organisation, förening, idrott etc. jag har träffat på säger att de färdigheter som krävs som ledare och de grupprocesser och beteenden som äger rum inom ramen för deras verksamhet är unik och inte kan skådas inom ramen för annan verksamhet. I enlighet med detta så kan man ibland få höra att man själv måste ha erfarenheter av den verksamheten såtillvida att man helst bör ha varit chef för att jobba med chefs- och ledarutveckling, själv ha idrottat för att jobba som idrottspsykolog, etc. Självklart så innefattar varje verksamhet sina egna unika företeelser som det i många avseenden kan vara bra att inneha kunskap om, men att tro att världen utanför inte har något att tillföra verksamheten är naivt. Detta skulle innebära att den som arbetar med cancerpatienter själv måste ha haft cancer, den som behandlar anorexi själv bör ha varit drabbad, och att den som har drogmissbrukare som sitt klientel själv bör ha knarkat. Det skulle också innebära att den som är statsminister aldrig skulle kunna ta råd av någon som inte själv varit statsminister, kungen skulle aldrig kunna lära sig något av någon som inte varit kung och så vidare. Resonemanget faller på sin orimlighet.

För den som vill utvecklas som ledare så tror jag att det finns mycket kunskap att inhämta från andra områden än just ens egen verksamhet och yrkeskategori och från andra ledare inom andra verksamhetsområden. Utan ett kontinuerligt inflöde av influenser utifrån så löper varje verksamhet risken att fastna i ett alltför okritiskt förhållningssätt där misstag, brister och tillkortakommanden i den egna verksamheten möts av slutna ögon och döva öron. Att studera ledarskap i andra verksamheter gör att man dels blir varse att skillnaderna inte var så stora som man trodde, och att de skillnader som finns kan vara berikande att ta till sig i sin egen verksamhet. Dessvärre så anser jag, baserat på mina erfarenheter, att detta erfarenhetsutbyte sker alltför sällan på grund av att chefen antingen tycker att det är oviktigt eller är så fullt sysselsatt med att hinna med sin ordinarie verksamhet att tiden inte räcker till. För att idéer och influenser utifrån ska få en möjlighet att ta sig in så måste man avsätta tid till detta. Det går inte att bara säga att man värdesätter utveckling och innovationer och sedan inte ägna det hela någon tid.

Stefan Söderfjäll