Lean production, evidensbaserad metod eller ännu en modefluga?

En enkätundersökning genomförd av Metall från 2002 visade att 65 procent av svenska arbetsplatser som omfattas av verkstadsavtalet i någon form infört och tillämpat metoderna och principerna bakom Lean production. Konceptet har dessutom spridit sig och börjat få ordentligt fotfäste i helt andra, mer serviceinriktade, verksamheter såsom inom exempelvis kommuner och landsting samt i bank- och finansbranschen. Lean är en västerländsk tolkning av Toyotas produktionssystem som handlar om att tillämpa ett antal övergripande metoder/principer för att samtidigt maximera och optimera effektivitet, kvalitet och kundservice.

Begreppet myntades av James P. Womack, Daniel T. Jones och Daniel Roos i boken "The Machine that Changed the World: The Story of Lean Production" som sammanfattade ett forskningsprojekt utfört vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) år 1990. Deras forskningsrön bildade grunden för teorin om Lean production som ett överlägset sätt att, med kunden i fokus, förbättra såväl effektivitet som kvalitet i produktionen av bilar. Förespråkarna för Lean talar om det snarare som en slags livsfilosofi snarare än en uppsättning tekniker/metoder, som hela tiden utgår ifrån att lägga all tillgänglig tid på att skapa värde för kunden genom att ständigt förbättra arbetsprocesserna och eliminera slöseri, dvs. sådant som inte tillför värde.

Det råder en näst intill religiös dyrkan av Lean inom såväl näringsliv som offentlig sektor, vilket visar sig inte minst i det stora antal organisationer som tar sig för att införa och tillämpa den filosofin. En positiv inställning till något behöver dock inte ha särskilt stort samband med huruvida samma fenomen verkligen har positiva effekter då man sätter det under vetenskaplig lupp för att, mer objektivt, försöka nå svar på denna fråga. I detta fall så är det intressant att se ifall den breda förekomsten av Lean i olika verksamheter återspeglas i vetenskapliga studier som påvisar positiva effekter på arbetsprestation såväl som motivation, tillfredsställelse och positiva känslotillstånd.

Förutom tidigare nämnda bok av Womack med kollegor så får man konstatera, då man granskar forskningen som genomförts sedan begreppet myntades, att antalet publikationer i vetenskapliga tidsskrifter som tillämpar så kallat peer-review förfarande är, om inte obefintligt så åtminstone otillfredsställande litet. Peer-review är ett förfarande som används inom forskarsamfundet som bygger på att forskare granskar andra forskares studier innan de tillåts publiceras i vetenskapliga tidsskrifter. Detta är ett sätt att kvalitetssäkra att forskaren respekterar och följer de metoder och principer som vetenskapen vilar på. Eftersom vetenskapen än så länge visat sig vara den överlägset bästa och mest precisa metoden för kunskapsinhämtning så gör detta förfarande att publikationer i vetenskapliga tidsskrifter överlag bör ses som mer tillförlitliga källor till kunskap än andra former av publikationer, såsom exempelvis böcker, populärvetenskapliga artiklar, andra tidningsartiklar och personliga utlåtanden.

Detta behöver absolut inte innebära att kvalitén i Womack, Jones och Roos forskningsrön är undermåliga. Men vore jag VD för ett stort företag och dessutom hade en bakgrund i och därmed kännedom om forskningen och dess metoder så skulle åtminstone jag känna mig tveksam till att implementera ett koncept enbart på basis av resultaten publicerade i en bok. Jag skulle nog välja att avvakta tills ett större antal studier, med godtagbara vetenskapliga designer, av oberoende forskarteam, i olika miljöer (inte bara bilindustri som är fallet med Lean) och kulturer (inte bara Japansk) publicerade i vetenskapliga artiklar med peer-review förfarande påvisat ett konvergerande resultatmönster som går i linje med ovan nämnda bok. Framförallt skulle jag vilja se studier som påvisade att en metod och införandet av densamma kan förutsäga (predicera) ett positivt utfall vilket kräver en viss typ av vetenskapligt utformade metoder (så kallade experimentella och kvasi-experimentella). Jag skulle inte känna mig fullt tillfreds enbart på basis av så kallade korrelationsstudier som enbart påvisar samband mellan två företeelser, exempelvis Lean och produktivitet. Dessa omöjliggör att påvisa vad som är hönan och vad som är ägget samt ifall det finns någon okänd faktor som egentligen är orsaken till produktiviteten och till bruket av Leanfilosofin.

Nu är det inte så pass illa att det inte finns någon forskning överhuvudtaget utöver Womacks m.fl. bok. Vid eftersökningar i de större forskningsdatabaserna så visar det sig att det utförts ett antal, om än inte tillräckligt stort för att utgöra fullständigt underlag för evidensbasering, så åtminstone några stycken. Anmärkningsvärt är att merparten av dessa studier inte är lika positiva till Lean som Womack och hans kollegor. En relativt färsk intressant studie av B. Kamal m fl. (2008; i tidsskriften Personnel Psychology, Vol. 61:3) fann, tvärtemot vad alla anhängare påstår, att Lean inte var relaterat till produktivitet.

Det är dock ett för litet forskningsunderlag för att kunna dra generella slutsatser avseende Lean metodens (eller filosofins) effekter på den faktiska arbetsprestationen. Möjligen kommer forskningen framöver att ge ett konsekvent stöd för att Lean verkligen leder till bättre arbetsprestationer kortsiktigt såväl som över tid. Fram till dags dato så står dock inte det vetenskapliga stödet för Lean som en effektivitetshöjare i proportion till bruket av filosofin/metoden. Ifall jag åter iklädde mig rollen som VD med bakomliggande kunskap om det vetenskapliga förhållningssättet så skulle jag inte, ifall motivet var att öka effektiviteten och förbättra arbetsprestationen, investera stora belopp på en metod som har sin bästa forskning framför sig avseende just detta.

Det skulle ju dock kunna vara så att man väljer att tillämpa Lean i sin organisation av andra orsaker än rent tids- och kostnadseffektiva. Kanske finns det ett mer humant bakomliggande motiv där man väljer Lean därför att man tror att detta leder till psykiskt välbefinnande, motivation, låg stress och god hälsa. Detta är naturligtvis motiv som är kanske väl så viktiga som enbart den faktiska arbetsprestationen och kundnyttan med den prevalens av arbetsrelaterade sjukdomar och stressrelaterade åkommor som idag råder. Här ger dock forskningen något utförligare svar än då det gäller effekterna på prestation. Svaret tycks dock, med underlag av den forskning som hittills publicerats, vara negativt. I en översiktstudie på Lean konstaterar P. A. Landsbergis, J. Cahill och P. Schnall  (1999; i tidsskriften Journal of Occupational Health Psychology, Vol. 13) att:

"The studies reviewed provide little evidence to support the hypothesis that lean production "empowers" auto workers. In fact, auto industry studies suggest that lean production creates intensified work pace and demands. Increases in decision authority and skill levels are modest or temporary, whereas decision latitude typically remains low. Thus, such work can be considered to have job strain. In jobs with ergonomic stressors, intensification of labor appears to lead to increases in musculoskeletal disorders. The evidence for adverse health effects remains inconclusive for related new work systems in other industries, such as modular manufacturing or patient-focused care."

Kortfattat så visade deras översikt att den forskning som hittills genomförts på Lean inte ger stöd för att det leder till ökad grad av så kallad "empowerment" (kortfattat ökat självförtroende, ökad motivation och ökad känsla av meningsfullhet) samt att införandet av Lean leder till intensivare arbetstempo med ökade krav, ökad stress samt ökad förekomst av belastningsskador. Forskarna konstaterar också att forskningsunderlaget när det gäller andra verksamheter än bilindustrin såsom exempelvis vårdinriktade organisationer är för tunt för att dra slutsatser om positiva eller negativa effekter av Lean.

Ett antal studier har publicerats efter ovan nämnda översiktsstudie just med avseende på att undersöka effekten av Lean på arbetsrelaterad ohälsa såsom stress, utbrändhet och belastningsskador. En färsk kvalitativ studie av L. McCann, J. Morris och J. Hassard (2008; i tidsskriften Journal of Management Studies, Vol. 45:2) påvisade att mellannivåchefer upplevde större grad av stress och arbetsbelastning efter införande av Lean än de gjorde innan. I en finländsk longitudinell studie (över tid) av M. Kivimäki, J. Vahtera, J. Pentti och J. Ferrie (2000; i tidsskriften British Medical Journal, Vol. 320:8) påvisades att effektiviseringsprocessen vid metoder som Lean och liknande medförde ökad grad av sjukfrånvaro. I en annan longitudinell kvasi-experimentell (man jämför med icke-slumpmässigt urvald kontrollgrupp) studie av S. Parker (2003; i tidsskriften Journal of Applied Psychology, Vol. 88:4) visade det sig att Lean ledde till ökad grad av negativa arbetsrelaterade känslor och attityder såsom exempelvis bristande motivation/hängivenhet inför sin organisation samt arbetsrelaterad depression.

I Sverige publicerade P-O  Börnfelt en doktorsavhandling år 2006 där han gjorde en fallstudie på tre företag i olika verksamheter och fann samma mönster som i ovan nämnda studier. Börnfelt har förekommit tämligen ofta i den offentliga debatten i media där han höjt ett kritiskt finger mot bruket av Lean och han har i regel bemötts av brukare, bland annat från sjukvården, som argumenterat utifrån sina egna positiva erfarenheter vilka inte kan tillskrivas samma trovärdighet som vetenskapliga studier då tolkningar och slutsatser dragna utifrån personliga erfarenheter innehåller för många felkällor. Möjligen kan denna artikel ge lite stöd för Börnfelt i hans kritiska ståndpunkt.

Slutligen, att hänvisa till Toyota som ett lysande exempel på Lean filosofins förträfflighet har ju fram tills idag kunnat fungera som en sista utväg i bevisföringen: "Det är ju bara titta på Toyota så ser man ju hur väl denna filosofi fungerar i praktiken. Fungerar det hos dem så borde det ju fungera hos oss, låt oss benchmarka!" Frågan är om Toyota kommer att kunna fortsätta vara lika lätt att ta till som exempel med tanke på den kvalitetskris som de senaste åren drabbat det näst intill oantastliga varumärket, med miljontals bilar som fått återkallas på grund av diverse problem. 

Summa summarum så verkar det inte till dags dato finnas någon rimlig förklaring till varför bruket och införandet av Lean är så utbrett. Möjligen kommer framtiden att visa att den tidiga forskningen varit prematur och att Lean verkligen är den filosofi som varje organisation bör tillämpa. Ett annat alternativ är att Lean inom något decennium glömts bort som ännu en hypad modenyck. Det återstår att se, men om jag avslutar denna artikel med att åter iklädda mig rollen som VD med forskarbakgrund så är min verksamhet för viktig för att jag ska lita mer på den forskning som ännu inte är utförd än på den som faktiskt är det.

OBS! För att inte bara kritisera utan också ge ett konstruktivt alternativ, så föreslår jag den som är intresserad av forskningsbaserade metoder för effektivitets- och produktivitetsförbättring (som dessutom är relaterade till positiva känslor/attityder hos medarbetarna) metoden PROmes som till skillnad från Lean kan påvisa gynnsamma effekter i mängder av oberoende publicerade studier.

Stefan Söderfjäll