Låt mig välja själv för ************!!!!

Möjligheten till att göra val i olika beslutssituationer har i oräkneliga studier visat sig vara förenat med en positiv attityd och inställning till det val man fattat. För att ta ett exempel, låt säga att du just har inhandlat en trisslott på snabbköpet som du har för avsikt att ta med dig hem och skrapa vid köksbordet för att sätta lite piff på kvällsfikat. Utanför butiken träffar du på en bekant som noterar att du har en trisslott i handen och ber att få köpa den av dig. Du blir även ombedd att föreslå ett pris. Det du själv köpte den för några minuter tidigare var 25 kronor.

Fundera nu hur mycket du skulle vilja ha för att gå med på att sälja den. Eftersom vi förlorar mer än vi vinner på lotterier (vilket är en förutsättning för att lotterierna ska gå runt ekonomiskt) så skulle det sannolikt vara en god affär att sälja tillbaka den för de 25 kronor som du själv har betalat. Men då säljer du också bort momentet av spänning då du skrapar upp lotten och för ett ögonblick får leva med förhoppningen att just denna lott kommer att innebära oxfilé och hummer i stället för falukorv och makaroner.

Du är med andra ord väl medveten om de dåliga oddsen i att vinna på lotteri, men är helt redo att ta förlusten för att få hysa förhoppningen om att det denna gång ska vara din tur. Med andra ord så är du sannolikt inte helt villig att sälja tillbaka lotten till det pris du själv har betalat. Innan du bestämmer ditt pris så vill jag att du funderar på huruvida du hade begärt olika mycket ifall du (då du köpte den) fått välja lotten själv från en bunt med lotter jämfört med ifall kassörskan hade tilldelat dig en utan att du själv fått välja. Det vill säga, skulle din möjlighet att själv ha fått välja påverka lottens upplevda värde för dig? Rent objektivt så har naturligtvis den tilldelade lotten exakt samma värde som den som du valt själv då kassörskan är lika omedveten som du om vilka lotter som ger vinst och vilka som ger nit (den lott du säljer är med största sannolikhet en nitlott i vilket fall). Objektiva fakta får dock många gånger stå åt sidan för magkänsla och subjektiva uppfattningar då vi ska bedöma och fatta beslut. Min gissning är därför att du hade satt ett högre pris på lotten ifall du själv hade fått dra den från bunten. Detta därför att själva akten av att få välja tenderar att påverka vår attityd såtillvida att vi blir mer positivt inställda till det vi valt då vi väl valt det än vi var innan vi valt.

Ovanstående scenario har faktiskt studerats vetenskapligt i en studie där man lät medarbetare på två olika arbetsplatser få köpa lotter för en dollar per styck (Langer, 1977). Hälften av individerna fick själva välja sin lott medan den andra hälften fick en lott tilldelad. De fick sedan ange den summa de skulle vilja ha för att gå med på att sälja tillbaka sin lott. Ifall man hade fått en lott tilldelad så gick man i snitt med på en återförsäljning á 1.96 $, i princip en dubblering av det pris man själv hade betalat. Om man å andra sidan hade fått välja lott själv så drog man, magstarkt så det förslår, till med ett genomsnittligt pris på 8.67 $. Det vill säga, möjligheten att själv få välja vid inköpstillfället medförde ett upplevt värde av lotten som var mer än fyra gånger högre än om man inte fått välja.

I en annan studie på samma tema (Hammond & Brehm, 1966) lät man barn i tioårsåldern få ange vilken leksak de gillade bäst av ett antal som de presenterades för. Därefter fick hälften av barnen fritt välja ut en av leksakerna att behålla och fortsätta leka med, och ganska naturligt så valde man den leksak som man tidigare sagt sig gilla bäst. Den andra hälften fick följande direktiv från försöksledaren: ”Här är leksakerna. Hmmm, de ser väldigt lika ut enligt mig, så jag tror att du får den här”. De blev då tilldelade den leksak som de inledningsvis hade angett som den de tyckte bäst om (och som de med all säkerhet skulle ha valt om de själva fått välja). Det vill säga, man tog helt enkelt bort deras möjlighet att själva påverka vilken leksak de skulle få behålla. Även om de ändå fick den leksak som de initialt sade sig gilla bäst så visade det sig att den grupp som fråntogs möjligheten att välja själv, efter att man fått leksaken, uppskattade den avsevärt mindre än den grupp som själv fått välja. Detta trots att bägge grupperna av barn alltså fick den leksak som de inledningsvis sagt sig tycka bäst om. Man tycks med andra ord att också börja tycka sämre om ett objekt bara genom att ta bort möjligheten av välja samma objekt.

Sutherland (2007) ger i sin utmärkta bok Irrationality en rad fler exempel på konsekvenserna av att få, alternativt inte få, välja själv vid olika typer av beslut. Bland annat så redogör han för hur kvinnor som övertalats till en abort uppvisar avsevärt högre frekvens av psykiska åkommor än kvinnor som själva valt att göra abort. Han redogör också för statistik där 16 av 17 äldre kvinnor som blivit påtryckta att flytta till ett ålderdomshem lämnade jordelivet inom tio veckor, medan endast en av de 38 kvinnor som självmant sökt sig till hemmet gick samma öde till mötes.

Som ledare sitter man ofta med makten att avgöra i vilken utsträckning man vill låta medarbetarna vara delaktiga i planering, beslutsfattande och genomförande av verksamhetens olika uppgifter. I sitt striktaste, mest auktoritära, format så fattar ledaren egenhändigt alla beslut, stora som små, utan möjlighet för medarbetarna att själva välja. Ledaren följer också processen och ser till att alla gör exakt det som de beordrats att göra och ingriper omedelbart när någon agerar utanför ramarna. I sitt mest utpräglade demokratiska format så lämnar man över ledarskapet helt och hållet till medarbetarna och låter dem fatta beslut om vad som ska göras såväl som hur det ska göras. Däremellan finner vi en gråskala av ledarbeteenden som sträcker sig från det auktoritära till det demokratiska. Överlag, utifrån det resonemang om betydelsen av valfrihet och de studier som presenterats ovan kan man lugnt säga att det är eftersträvansvärt att låta medarbetarna få känna sig delaktiga i så stor utsträckning som situationen tillåter. Känslan av delaktighet pytsar raka vägen in på autonomikontot (autonomi är ett av människans grundläggande behov), vilket är direkt avgörande för utveckling och bevarande av autonom, inifrån kommande, motivation.

Stefan Söderfjäll, Fil. Dr (ur den kommande boken om motivation och ledarskap)