Kärlek och nära vänskap på arbetet - bu eller bä?

Påstående nummer tio av totalt tolv i Gallupinstitutets enkät för att mäta engagemang hos medarbetare lyder som följer: ”Jag har en bästa vän på arbetet” (Rath, 2006; Wagner m fl. 2006). Jag brukar ibland ställa frågan till chefer som jag träffar på huruvida de skulle önska att deras medarbetare angav att de instämde helt med detta påstående om det fanns med i deras egen medarbetarenkät. Nästan utan undantag är svaret att man (1) inte skulle vilja ha med en sådan fråga i enkäten, och (2) att man inte skulle vilja ha en uppsättning medarbetare som var varandras bästa vänner. Att medarbetarna uppskattar varandra som kollegor, och kanske också på sin höjd hyser en måttlig form av vänskap gentemot varandra, låt gå. Men bästa vänner, nej nu tar vi det lilla lugna här, där går ändå gränsen. Ska det bli någonting gjort på dagarna så kan man inte ha medarbetare som kan varandras livshistoria utan och innan och som har sett varandra skutta runt i underkläder.

Jag har full respekt för denna, vitt spridda, uppfattning och är säker på att dessa chefer vid ett och annat tillfälle har fått erfara situationer där vänskap på arbetsplatsen fått negativa konsekvenser i termer av undermåliga arbetsprestationer. Det man oftast glömmer bort i sammanhanget är att usla prestationer sannolikt är väl så frekvent förekommande i de arbetsgrupper där relationerna inte är lika vänskapliga. Rättare sagt, Gallupinstitutets studier på miljontals medarbetare världen runt i alla typer av organisationer talar sitt tydliga språk. Höga skattningar på påståendet om att ha en bästa vän på arbetet är förenat med (Rath, 2006):

• Större engagemang för arbetet
• Högre tillfredsställelse med lönen
• Nöjdare kunder
• Arbetet utfört inom utsatt tid i större utsträckning
• Mer glädje på jobbet
• Lägre frånvaro
• Högre frekvens av kläckta idéer och att vilja dela med sig av dessa

Vänskap på arbetsplatsen har även i andra studier visat sig vara gynnsamt för arbetsprestation såväl som för välbefinnande (Jehn & Shah, 1997, Riordan & Griffeth, 1995). Kopplat till ledarskap så är den enskilda fråga som bäst har visat sig förutsäga en medarbetares motivation kort och gott: “Tycker min chef om mig?” (Deci, 2011).

Ovanstående är ett typexempel på en av de företeelser där den allmänna upplevelsen och uppfattningen får bristfälligt stöd då den sätts under vetenskaplig lupp. Och egentligen är det inte så egendomligt att goda och varma relationer på arbetsplatsen är förenat med mer positiva än negativa konsekvenser, då behovet av just samhörighet och nära relationer med andra människor är ett av de grundläggande psykologiska behov som alla människor bär omkring på (Baumeister m fl., 1995; Deci m fl., 2000) och som är nödvändigt för vårt välbefinnande och vår utveckling. Varför skulle detta behov helt plötsligt sluta att existera bara för att vi byter omgivning, från privatliv till yrkesliv? Detta behöver såklart inte innebära att alla medarbetare ska eller bör forma romantiska relationer med varandra, men skulle nu detta ske så vore antagligen även detta överlag mer positivt än negativt (se exempelvis Pierce, 1998). Om kärleksrelationer vore av ondo för att människor skulle kunna utföra ett högkvalitativt och professionellt arbete tillsammans så skulle detta i stort sett innebära att vi här och nu gjorde bäst i att avråda alla män och kvinnor från att skaffa barn tillsammans med någon person som de hyser kärleksfulla känslor gentemot. Att uppfostra ett barn kan väl ändå betraktas som en tämligen viktig uppgift, där konsekvenserna av ett misslyckande är stora och där kommunikationen och den gemensamma värdegrunden och målbilden mellan ”medarbetarna” är A och O. Om nära relationer är negativt relaterat till hur väl och i vilken omfattning viktiga arbetsuppgifter blir utförda så blir därför rådet att se till att sätta sin avkomma till världen i partnerskap med någon som man inte tycker alltför mycket om.

Jag ska inte här och nu marknadsföra arbetsplatsen som en fullgod ersättare för dansbanan eller datingsidan på internet när det gäller att hitta sig en partner, men jag vill ändå slå hål på myten om att nära vänskaps- och kärleksrelationer är något man bör undvika till varje pris. Naturligtvis innebär dessa vissa utmaningar och problem, men säg de mindre nära och mindre kärleksfulla relationer som inte också innebär allehanda problem. Människan har kort och gott ett behov av trygga och varma relationer med andra. Detta låter vi inte ligga kvar i bilen och vänta på oss medan vi kliver in genom fabriksgrindarna.

Stefan Söderfjäll (ur den kommande boken om motivation och ledarskap)