Friskare med autonom motivation!

Vem har inte rivstartat ett nytt år med att par riktigt intensiva besök på gymet, slitit hårt i en vecka eller två men sedan tappat lusten och så sakteliga glidit tillbaka i gamla mönster och vanor? Många har väl lyckats med konststycket att sluta röka men misslyckats fatalt med den än större utmaningen att inte börja röka igen. Vanor och rutiner är svåra att bryta – det kräver en beteendeförändring som i sin tur kräver ett stort mått motivation.

Människans motivation betraktades länge som en fråga om grad. Mycket motivation eller lite motivation. Så småningom insåg man dock att motivation kan hämtas hur många olika källor och typ av motivation kom därför att spela en större roll. Annorlunda uttryckt kan anledningarna till att vi gör det vi gör variera. Att sätta sig i skolbänken på universitetet av brinnande intresse för ett ämne är inte samma sak som att göra det för att man ser möjligheten till ett statusfyllt yrke och en saftig lönecheck. Samtidigt sitter kanske bänkgrannarna där, djupt försjunka i böckerna för att upprätthålla en självbild av kompetens och ambition eller för att hantera det dåliga samvete och skuldkänslorna som infinner sig över att inte studera och utbilda sig.

Edward Deci och Richard Ryan är forskarna bakom Self determination Theory. (Edward Deci är förövrigt en del i Ledarskapscentrums forskarnätverk) I SDT har man tagit fasta på just det här med typ av motivation och identifierat ett antal motivationstyper – motivationstyper som skiljer sig åt avseende vilken grad av autonomi de speglar. Om man upplever den mest autonoma av motivationstyper – vi kallar den för inre motivation – utför man beteenden och aktiverar sig helt och hållet av egen fri vilja, för att man helt enkelt upplever aktiviteten som rolig och stimulerande i sig. Dess motsats – den yttre motivationen – är den vi upplever när vårt beteende regleras av yttre faktorer. Yttre motiverade personer gör det dom gör för att erhålla en belöning eller undvika en bestraffning eller annan negativ konsekvens. Yttre motiverade personer är med andra ord mindre autonoma än inre motiverade personer och fortsätter endast att agera i den mån belöningen kan förväntas eller kontrollen är närvarande. Mycket av det vi människor tar oss för är såklart motiverat av yttre faktorer. Omfattande forskning har dock visat att om omständigheterna tillåter oss att uppleva mer autonom motivation så kommer också ett antal positiva konsekvenser på köpet. Den inre motivationen har sammankopplats med fenomen som uthållighet, kreativitet, engagemang och välmående. Vi skall snart återkomma till det där sista men låt oss först titta på förutsättningarna för autonom motivation.

Enligt Self Determination har vi människor ett antal psykologiska behov och när dessa tillgodoses tenderar vi att uppvisa inre motivation. Först och främst måste vi få möjlighet att överhuvudtaget att uppleva autonomi. En miljö där vi ständigt blir kontrollerade av överinseende, deadlines och provisionsbaserad belöning kommer vårt behov av autonomi motverkas och den motivation som kan få oss att fortsätta arbeta eller aktivera oss blir oundvikligen yttre. Får vi istället möjlighet att utöva inflytande över vår arbetsvardag, hur vi tar oss an uppgifter och få möjlighet att pröva nya angreppssätt är sannolikheten högre att vi känner oss inre motiverade. Samtidigt behöver människor få möjlighet att lyckas – att känna sig kompetenta – och gärna uppleva samhörighet med människor i sin närhet. I miljöer där vi får mycket positiv feedback, där vi får lära oss nya saker och ställas inför nya utmaningar och uppleva goda relationer till våra kollegor är förutsättningarna goda för den inre motivationen.

I en nyligen publicerad metastudie såg ett forskarlag från Bimingham och Rochester över 166 studier för att bringa lite klarhet i hur det här med psykologiska behov, autonom motivation och hälsa hänger ihop. Dessa studier hade analyserat sambanden mellan autonom motivation och hälsofrämjande beteenden såsom fysisk aktivitet, tobaksvanor och diet samt mental hälsa. Utifrån resultaten kunde man dra slutsatsen att autonomifrämjande omgivningar resulterade i högre behovstillfredställelse. Därefter kunde ett samband mellan tillfredställda behov och autonom motivation för hälsosamma beteenden identifieras och därmed ökad mental hälsa och fler hälsofrämjande beteenden. Resultaten kan alltså beskrivas som i bilden ovan. Genom att arbeta autonomifrämjande kan vi alltså öka sannolikheten för hälsofrämjande arbetsplatser och friskare personal!

Metastudien:

Ng, J., Ntoumanis, N., Thogersen-Ntoumani, E.C., Deci, E. L., Ryan, R.M., Duda, J.L., & Williams, G.C. (2012). Self-Determination Theory applied to health contexts: A meta-analysis. Perspectives on Psychological Science, 7, 325-340