Evidens… vadå?

Att evidensvindar nu blåser genom organisationspsykologin kan ge sken av att det evidensbaserade förhållningssättet är ett nytt fenomen. Tvärtom menar Briner och Rousseau, som i sin artikel ’Evidence-Based I-O Psychology: Not there Yet’ understryker att evidenskravet länge dominerat andra professioner. Inte minst har den medicinska domänen och dess allierade i den naturvetenskapliga sfären gått i bräschen för evidensbaserad praktik. Under 90-talet började termen ”evidensbas” också dyka upp i mindre naturvetenskapliga discipliner såsom utbildning, socialt arbete, kriminologi och psykologi. Men vad betyder då ”evidensbaserad” och hur kan vi veta om det vi gör faktiskt är ”evidensbaserat”?

Blanda din egen expertis med forskning

Historiskt sett har den medicinska domänen ofta stått modell för psykologisk praktik. I denna har evidensbasering definierats som integrering av utövarens expertis med bästa tillgängliga kunskap ur systematisk forskning. Briner och Rousseaus modell över evidensbasering av HR-verksamhet är sprungen ur detta synsätt och gör gällande att evidensbasering i grund och botten bygger på noggrann och förnuftig kartläggning och integrering av kunskap från ett antal källor. Den enskilda praktikern integrerar sin egen expertis med bästa tillgängliga forskning och försäkrar sig om att denna bär såväl relevans som validitet. Detta ställer således krav på att systematisk se över och bedöma tillgänglig forskning utifrån vetenskaplig praxis i relation till den miljö och situation inom vilken praktikern verkar. 

Metastudier - ett viktigt fundament

I Briner och Rousseaus redogörelse för det evidensbaserade förhållningssättet är det tydligt att ’systematic reviews’, eller metastudier om man så vill, intar en central position. Enligt författarna utgör metastudier det fundament på vilket ett evidensbaserat arbetssätt måste vila. Då bästa tillgängliga forskning är vad som eftersöks är översiktsartiklar, och då gärna systematiska sådana, överlägsna. I och med metastudien maximeras såväl kvalitet och tillgängligheten då resultatet av ett flertal studier summeras inom ramarna för en enstaka artikel.

I praktiken innebär evidensbaserat HR-arbete att den enskilda HR-chefen, personalansvarige eller konsulten iklär sig forskarens vita rock. Litteratursökningar, metodologiska reflektioner och kritiska bedömningar blir därmed verktyg i utövarens verktygslåda. Men hur ser det egentligen ut idag? Hur många vita rockar, provrör eller X förekommer på HR-avdelningarna i detta avlånga land? 

Hur ser det ut då, används åderlåtning inom organisationer eller vet vi bättre?

Givet att evidenstankarna länge influerat såväl naturvetenskapligt som beteendevetenskapligt arbete frågar sig Briner och Rousseau hur den moderna organisationspsykologin står sig i förhållande till denna, evidensbasens, kravprofil. Givetvis finns det säkerligen många enskilda aktörer som insett att det vetenskapliga förhållningssättet är överlägset intuition, tradition och andra kunskapskällor vad det gäller att välja korrekta metoder och interventioner. Men hur ser det ut i allmänhet? Vilket är den generella trenden? Har HR-verksamheter världen över redan gått i medicinarnas fotspår eller förlitar vi oss fortfarande på psykologiska och personalvetenskapliga motsvarigheter till åderlåtning och lobotomering?

Briner och Rousseau understryker att det ännu inte publicerats systematiska ansatser till kartläggning av evidensbaseringsgrad i modern organisationspsykologi. I brist på sådana tar de i sin diskussion en indirekt approach genom att identifiera och bedöma ”symtom” på att ett evidensbaserat förhållningssättet genomsyrar disciplinen. De framhåller bland annat att en evidensbaserad disciplin först och främst förutsätter att termen ”evidensbas” är känd bland utövare – att vi helt enkelt vet vad vi gör. Vidare skall den senaste forskningen och systematiska översikter vara tillgänglig för praktiker och inte bara forskare. Nya forskningsrön hanteras med sund skepticism i väntan på uppföljning och replikering. Kunder, klienter och eller patienter kräver evidensbaserade metoder.

Sett till den moderna organisationspsykologin är var och ett av dessa kriterier (som bäst) i viss mån uppfyllt. Slutsatsen är därmed, som artikeln antyder att ”vi inte är där än”, men att vi åtminstone är på väg i rätt riktning. I artikelns sista rader skriver Briner och Rousseau:

”Evidence-based practice is not about perfection. Rather, it is about on-going pursuit of mindful improvement in our uptake and use of both scholarly research and practice-related facts and assessments. We hope this article and the responses that follow help move I-O psychology in an evidence-based direction.”

Briner och Rousseaus artikel publicerades som huvudartikel i senaste numret av Industrial and Organizational Psychology följt av ett flertal kloka och välgrundade kommentarer. Den som söker en första handbok i evidensbaserad organisationspsykologi letar med framgång i:

Briner, R, B. & Rousseau, D, M. (2011). Evidence-Based I-O Psychology: Not There Yet. Industrial and Organizational Psychology, 4, 3-22.