En gång är ingen gång....eller?

Var går egentligen tidsgränsen för att en arbetsinsats skall betraktas som meningsfull. Är det exempelvis någon mening att arbeta i en minut med något ifall man har just en minut till förfogande? Om inte tidsrymden av en minut är meningsfull så blir det således ingen mening att lägga på ytterligare en enhet av samma meningslösa tidsrymd så att man nu har två minuter till förfogande. Eftersom två minuter då också är meningslös så blir detsamma fallet ifall man besitter fyra minuter, åtta minuter, sexton minuter och så vidare. Enligt detta resonemang så blir alla arbetsinsatser meningslösa eftersom tiden inte är tillräcklig för att få någonting gjort eller för att kunna tillgodogöra sig ny kunskap och färdighet.

Samma resonemang gäller naturligtvis även vid andra mätenheter än tid. Hur många repetitioner av en övning (exempelvis en golfsving) är nödvändiga för att det skall betraktas som meningsfull träning? En? Om inte så är vi fast i samma logiska dilemma ånyo, det vill säga oändligt många repetitioner leder fortfarande inte till förbättrad prestation. Ett annat exempel: "Vad tjänar det till att jag sopsorterar då ingen annan på jobbet gör det?" Eftersom en person inte gör någon skillnad för gruppens miljörelaterade beteende så gör tillägget av en till heller ingen skillnad. Således blir det i förlängningen meningslöst även för arbetsplatsen som helhet att sopsortera. Ytterligare ett exempel är att man tycker att man kan unna sig att plocka hem lite kontorssaker från jobbet (t ex. kollegieblock, pennor, skrivarpapper etc.) eftersom det ändå är en så pass liten kostnad för företaget/organisationen att det inte märks i det stora hela. Således kan två personer göra likadant, och i förlängningen kan hur många människor som helst göra likadant. Gör det fortfarande ingen skillnad?

Detta moralfilosofiska dilemma kan enbart lösas genom att man utmanar tron att ens egen insats inte gör någon skillnad. För att få helheten att fungera så måste den enskilde individen, inte minst chefen/ledaren som förebild, ta sitt ansvar och sedan försöka påverka personal och arbetskamrater genom att utmana dem så snart de kommer med argumentet ”Ja men spelar det så stor roll, min insats gör väl varken till eller från”.

Stefan Söderfjäll