Satsning på åtgärder för att gynna vilda pollinatörer

Naturvårdsverket och landets länsstyrelser satsar från och med i år på att gynna vilda pollinatörer, framförallt humlor och andra vilda bin. Trots den stora nyttan som dessa gör för att pollinera blommor av bär, frukt och grödor, har deras livsförutsättningar försämrats alltmer. Men det finns enkla åtgärder som både privatpersoner, markägare och kommuner kan göra för att hjälpa pollinatörerna.

Länsstyrelserna i landet har via Naturvårdsverket tilldelats totalt 19 miljoner kronor för arbete och åtgärder som avser att gynna vilda pollinatörer, däribland humlor, solitära bin, fjärilar och blomflugor. Därtill satsas 15 miljoner som länsstyrelserna ska fördela till kommuner för att stimulera deras arbete med vilda pollinatörer. Länsstyrelsen Värmland har fått drygt 1,4 miljoner kronor för både eget arbete och att fördela till kommuner.

Det finns ca 300 arter av vilda bin i Sverige, och dessa står för den största andelen av pollineringen av våra bär, frukter och grödor. I Sverige uppgår värdet av pollinering till minst 900 miljoner kronor per år. Honungsbin är viktiga lokalt och för vissa grödor, men vilda insekter står för en högre andel av pollineringen.

- Trots de vilda pollinatörernas stora nytta pågår en minskning såväl nationellt som globalt av dessa och andra insekter, säger Sven-Åke Berglind, som arbetar som koordinator för åtgärdsprogram för hotade arter på Länsstyrelsen Värmland.

Hotade arter

Av nära 180 noterade arter av vilda bin i Värmland, räknas 11 som nationellt hotade eller nära hotade. Två av dessa arter, guldsandbi och storfibblebi, har en stor andel av sin svenska förekomst i Värmland, framförallt i sandiga jordbruksbygder som Klarälvdalen och Sunnemodalen. Här kan guldsandbiet ännu samla pollen på blommor av ängs- och åkervädd och storfibblebiet på olika fibblor, samtidigt som de kan gräva sina bon i öppna sandblottor. Men här liksom i övriga landskapet pågår en igenväxning och minskning av öppna sandmiljöer och viktiga pollenblommor. Därtill har det alltmer storskaliga jord- och skogsbruket medfört att många ängs- och betesmarker försvunnit och skogarna blivit mera slutna.

- Länsstyrelsen har arbetat i flera år med att förbättra livsmiljön för guldsandbiet och storfibblebiet, både genom egna restaureringar av miljön och genom rådgivning till markägare och brukare. Men för att vända den generella minskningen av vilda pollinatörer krävs en mycket större medvetenhet och kunskap hos olika aktörer i en mycket större del av landskapet, säger Sven-Åke Berglind.

Exempel på viktiga åtgärder

Exempel på viktiga åtgärder för att förbättra livsmiljön för dessa och andra vilda bin är röjning av igenväxande öppenmark, anpassa slåtter så att olika örter kan gå i blom, bekämpa lupiner före de blommat färdigt, hålla gamla sandiga åkervägar öppna utan att lägga på krossgrus, gräva fram sandblottor i sydvända bryn, spara sälg och bärande buskar i kantzoner av jordbruksmiljöer, samt skapa och upprätthålla soliga brynmiljöer i skogslandskapet.

Trädgårdar och parker är också viktiga miljöer för vilda bin, och här bör man tänka på att ha många bärbuskar, fruktträd och örter, som avlöser varandra i blomning under hela sommaren. Att vänta med att klippa delar av gräsmattan där klöver och fibblor kan blomma, hjälper också pollinatörerna.

Åtskilliga vilda bin bygger även bon i håligheter av död solbelyst ved och för dessa kan man sätta upp så kallade bihotell av bamburör, eller ännu hellre spara enstaka döda träd i kanten av trädgården, så länge de inte utgör direkt fara. Det gynnar förstås också hackspettar och småfåglar.

- Vi behöver inte ha perfekt ordning utan kan med fördel istället sträva efter lagom ”oordning” i trädgården för att gynna våra vilda pollinatörer, säger Sven-Åke Berglind.

• Inbjudan till pressträff torsdag den 2020-08-20 kl 13.30 för att se på vilda pollinatörer i en trädgård och längs Klarälvsbanan vid Edsgatan norr om Karlstad.

Kontaktperson

Sven-Åke Berglind

Tel. 010-224 74 71 eller 070-306 70 66