Viljestark, ärlig och målmedveten – ännu en drottning kliver fram ur skuggorna

En ny bok lyfter fram en svensk drottning vars livsgärning fallit i glömska och vars eftermäle präglats av tidigare seklers fördomsfulla syn på kvinnor: Kristina den äldre som var mamma till Gustav II Adolf och farmor till den långt mer kända Kristina den yngre. Eftervärlden satte etiketten "Den onda drottningen" på henne. I verkligheten var hon en klok och viljestark kvinna med mycket makt – och som inte bad om ursäkt för det.

Nu får läsarna möta ännu en drottning som oförtjänt fallit i historiens glömska och vars gärning förminskats på grund av tidigare seklers fördomsfulla och stereotypa syn på kvinnor. Det handlar om Kristina av Holstein-Gottorp eller Kristina den äldre, en kvinna som oftast har beskrivits som Den onda drottningen och som ställde sig i vägen för sin sons – Gustav II Adolfs – kärlekslycka (hon sa nej till giftermålet med hans älskade Ebba Brahe). I övrigt är hon i stort sett bortglömd.

Men dåtiden uppfattade inte alls att hon levde i skymundan. Hon stod i centrum och var en mäktig politisk spelare. En kvinna med en egen vilja och en stark personlighet.

Kristina kom som nittonåring till Sverige från det dansk-tyska Schleswig-Holstein för att gifta sig med hertig Karl av Södermanland som var tjugo år äldre. Det blev inget lugnt liv, för hon hamnade mitt i en blodig konflikt om makt och religiös identitet. Hennes make lyssnade till hennes råd, och tidvis, när han var ute i krig i Baltikum, var hon med och styrde riket. Det ledde till att hon blev hatad av hans politiska fiender. Efter hans död hjälpte hon sonen Gustav II Adolf upp på tronen och regerade själv hertigdömet i tio år.

Hon levde i en tid som präglades av oro och konflikter och i hennes närhet fanns det många färgstarka personer som blivit kändisar
i sin egen rätt. Kanske är det därför som hon själv nästan försvunnit ur historieskrivningen. Alla de andra har fått egna biografier, minnestavlor och till och med filmer – hennes make och hans Vasabröder, sonen Gustav II Adolf och så förstås hennes barnbarn, den legendomsusade drottning Kristina som abdikerade och flyttade till Rom.

Den starka karaktären gick i arv

Författaren Inger Schuberth har funderat på varför Kristina den äldre blivit så bortglömd.

– Jag tror att det handlar om hur tongivande 1700-talshistoriker skrev om henne. Och om den bild som Gustav III och Johan Henrik Kellgren skapade, nämligen "Den onda drottningen" som satte käppar i hjulet för sonens kärlekshistoria. Men i ljuset av samtida källor och nyare forskning träder hon snarare fram som "Den starka drottningen". Hon var både klok och kraftfull och kunde aldrig pressas att rucka på sina övertygelser.

Den där viljestyrkan kanske var ett släktdrag?

– Ja, det var nog ett karaktärsdrag som Kristina ärvt från sina föräldrar och som hon sedan förde vidare till sin äldsta son och han i sin tur till sin dotter. Egenskaper går ju ofta i arv från mor till son och från far till dotter, i det här fallet alltså från Kristina den äldre till Gustav II Adolf och vidare till drottning Kristina.

Hur gjorde du researchen till boken?

– Jag hade redan tidigare ägnat mig mycket åt det sena femtonhundratalet och det tidiga sextonhundratalet, bland annat med stora utställningar i Tyskland om Gustav II Adolf och Albrekt av Wallenstein, så epoken var jag förtrogen med. I periferin skymtade Gustav Adolfs ”tyska mamma” som jag blev mer och mer nyfiken på. Eftersom det inte finns någon biografi om henne, fick jag gå brett fram och plocka information lite här och var i äldre och nyare litteratur och leta arkivalier på nätet.

Varför valde du att utforma boken som ett samtal mellan dig och Kristina?

– Jag hade rätt tidigt tanken att jag ville intervjua henne – ungefär som när man intervjuar samtida politiker! Det blev till slut ett upplägg där jag reser tillbaka i tiden, slår mig ner hos Kristina i hennes kabinett på Nyköpingshus, ställer frågor och ber henne berätta om sitt liv. Ramen är helt fiktiv, men det vi talar om är faktabaserat.

Ville skapa ett självständigt hertigdöme

Fördomarna om henne, som att hon av egoistiska motiv ville stoppa Gustav Adolf från att gifta sig med sin älskade Ebba Brahe, hur tänker du kring det?

– Jag är övertygad om att förbindelsen var en politisk omöjlighet för Kristina. Den stred mot allt som hon kämpat för under sin tid i Sverige, nämligen erkännandet av den yngsta Vasagrenen ute i Europa. För henne med ärvda förbindelser till europeiska furstehus, var det viktigt att sonen gifte sig med en europeisk och protestantisk furstinna, och då räckte det inte med en aldrig så protestantisk inhemsk adelsdam. Det var, tänker jag, avgörande. Inte att hon var personligt kränkt.

Det talas mycket om hertigdömen i boken, varför då?

– Som jag ser det, är idén om det självständiga hertigdömet en huvudförklaring till Kristinas agerande – och till hennes konflikter med Gustav II Adolf. Hon hade växt upp i ett starkt och självständigt hertigdöme på gränsen mellan Danmark och det tyska riket och den erfarenheten tog hon med sig när hon gifte sig till ett svenskt hertigdöme. Hennes make delade hennes uppfattning – åtminstone i teorin. Hertigdömena hade införts i Sverige av Gustav Vasa, men systemet hade inte alls fungerat och redan under Gustav II Adolfs regeringstid försvann det till förmån för centralstyret. I det Tyska riket stärktes furstendömenas inflytande på centralmaktens bekostnad, men i Sverige misslyckades Kristina med sina strävanden, och kanske är det en av förklaringarna till att hon glömts bort! Man kan inte förstå henne utan att gå in på frågan och därför har jag lyft fram det perspektivet.

Har du några tankar kring varför Kristina fick så mycket makt?

– Det hängde förstås ihop med att hon var synnerligen kompetent och med att hon ägde sin mans förtroende. Men också med att det fanns utrymme för en kraftfull furstinna i den tid hon levde. Den tidigmoderna staten med dess institutioner och ämbetsinnehavare (alla män) var ännu inte fullt utvecklad. Fortfarande fanns utrymme för furstars – och furstinnors – personliga styre. Att Kristinas inflytande ogillades av adelsmän som strävade efter att ta över de nya institutionerna är inte förvånande.

OM FÖRFATTAREN

Inger Schuberth är en svensk historiker, bosatt i Tyskland och specialiserad på tysk-svenska förhållanden. Efter en doktorsavhandling vid universitetet i Bonn, forskade hon om Lützenminnet och var kurator för historiska utställningar i Tyskland. 2008 fick hon utmärkelsen Årets Svenska Kvinna av SWEA, 2018 utnämndes hon till hedersmedborgare i staden Lützen och 2019 tilldelades hon en kungamedalj för sina insatser som kulturförmedlare.

I den här boken reser hon bakåt i tiden och landar i Nyköpingshus år 1623. Där för hon ett fiktivt samtal med drottning Kristina den äldre.

OM BOKEN

Ett längre samtal med Kristina den äldre av Dr. Inger Schuberth utkommer den 20 maj på Bokförlaget Langenskiöld. Hör av dig om du är intresserad av en intervju med författaren.