Kvix: Engagera med hjärnan

Motivera andra

Tron att vi inte kan motivera andra kan vara den mest begränsande föreställning som finns. Det är förstås inte heller sant. Vi motiverar eller ”omotiverar” andra genom allt vi säger, uttrycker och gör.

När vi kommunicerar med andra människor kommer de att tolka vad vi säger, i kombination med vårt kroppsspråk, vart vi riktar uppmärksamheten, hur bekväma vi verkar vara med situationen osv. Deras tolkning kan vara omedveten, men den ger dem signaler om huruvida vi är att lita på eller inte. Deras mottagande hjärnor gör ständigt bedömningar som skyddar dem från fara.

Biologin, eller snarare biokemin, bakom den tolkningen som hjärnan gör, består i utsöndringar av olika ämnen i nervsystemet. Utsöndringarna kan ge upplevelsen av hot och fara eller lycka och förväntan.

När vi kommunicerar så påverkar vi andras utsöndringar och därmed vad de upplever för känslor. Det innebär att vi har ett stort ansvar som medmänniskor i hur vi bemöter varandra. Det innebär också att vi har stora möjligheter att bemöta andra människor på ett sätt som ger oss stort inflytande på deras upplevelse om vad som är positivt, respektive negativt, för dem.

När du är lugn, förtroendeingivande, trygg och ger din odelade uppmärksamhet till andra, så ökar chansen att du uppfattas som en stabil person och andra blir trygga i din närvaro. Det ger dem utsöndring av ett ämne som heter oxytocin och gör att ni ”bondar” och skapar tillit mellan varandra.

Om du sedan gör ansträngningen att bekräfta andra människor för vad de gör, är eller önskar, så kommer de uppfatta sig själva som viktiga för dig. Då utsöndrar de serotonin och upplever ett ”mentalt rus” av mod och stolthet som vi kan kalla för själva motsatsen till depression. Det kan ibland räcka med att du snabbt lär dig namnet på en ny bekantskap, eller kommer ihåg att följa upp vad någon sagt, eller uppmärksammar en viktig insats som någon gjort.

Därefter har du ett vunnet förtroende från en människa som nu litar på dig och känner sig härlig i din närvaro. Nu kan du komma med det som du vill att den andra som känna sig motiverad att göra. Det formulerar du då i form av att skapa förväntan om vad det kan innebära för positiva effekter framöver för den andre. Själva känslan av positiv förväntan gör att det utsöndras dopamin som känns stimulerande och angeläget att följa.

När den du vill motivera till något sedan också börjar agera så kommer andra utsöndringar av stresshormon som noradrenalin, adrenalin och kortisol. Det gör att de som ska göras upplevs motigt, svårt och problematiskt. Då är det viktigt att du, sedan tidigare, skapat dig den relation av oxytocin och serotonin som gör det möjligt för dig att vara den trygga personen att lita på genom de hinder som uppstått.

Utan andras förtroende kan du inte motivera, men med andras förtroende kan du motivera till vad som helst. Då gäller det att du har en god agenda.

Du kan läsa mer i den uppskattade boken Den analoga hjärnan i den digitala tillvaron

Anna Tebelius Bodin