Brev från förvaltningschefen

Att välja rörelse som handlingsalternativ

Under de senaste åren har vi här på Stockholms läns landstings kulturförvaltning resonerat om kvalitet och dess kontext, om kulturens sociala dimension som en faktor i samhällsutveckling, eller om vad det innebär att konstnärligt gestalta en vårdmiljö. Med olika övergripande samtal som växlar över tid, i en högst föränderlig omvärld, så tänker jag – och hoppas – att vi tillsammans kan förflytta en förvaltning, både kunskaps- och idémässigt. Att välja rörelse som handlingsalternativ.

Men det handlar lika mycket om att faktiskt ta nästa kliv – efter att ha befäst tidigare resonemangs slutsatser i olika styrande dokument. Det handlar om att vara i förflyttning. Höstens vrede som manifesterats genom Metoo-kampanjens olika yttringar kan också ses som en historisk loop och misslyckande. Vad hände med den kunskap som vi anade fanns? Och vad gör vi nu inom våra olika områden, genom våra olika befattningar, i våra mångfacetterade verksamheter? Vi måste bygga ett nytt trappsteg av erfarenhet och kunskap.

Under 2017 ha vi ägnat tid på vår förvaltning åt att tala om årsringar och om minne. Vi har gjort detta med stöd av rapporter, utredningar, utställningar och eget utforskande som fond. Processer som visar på ett icke endimensionellt förhållningssätt och som förhoppningsvis ger oss som tjänstemän kapacitet till att problematisera, vara bärare av olika dimensioner – samtidigt.

Lika mycket som vi talat minne och årsringar har vi talat om digitalisering: om att omfamna digitaliseringens förändringspotential. För egen del tänker jag att nästa paradigmskifte kanske kommer att handla än mer om kulturens olika hus, olika former av offentliga rum. För när produktionen förenklats är det kanske just det som blir kulturpolitiken huvudsakliga fokus? Hus för upplevelser, möten, bildning och delaktighet?

Dessa tankar, i en något stramare språkdräkt, hittar ni i vårt förslag till kulturstrategi som vi nu slutbehandlar.

Bästa helghälsningar,

Eva Bergquist