Så här tar du reda på om du fått rätt material

Trots noggrant specificerade krav vid beställningen av materialet blir många ändå tveksamma när leveransen kommer. Konsekvenserna av att använda ett material du inte är 100 % säker på kan bli både stora och kostsamma. Går det i efterhand att kontrollera materialet?

– Absolut, det finns metoder för att verifiera material, säger Jonas Höwing, metallurg från Inspecta Technology.

Positive Material Identification, PMI, eller materialverifikation, är ett samlingsnamn för analysmetoder som kan utföras i fält. Det finns flera PMI-metoder.

XRF är en smidig metod med begränsningar

– Röntgenfluorscensspektrometrar, XRF, är en smidig och enkel metod att använda. Du får ett snabbt resultat på skärmen, och den är liten och portabel så att du kan klättra upp och nå material som redan hunnit installeras, säger Jonas Höwing.

Tekniken har utvecklats kraftigt under de senaste 10 åren och moderna instrument kan detektera grundämnen ner till magnesium. Modern XRF-utrustning kan även detektera låga halter av fosfor och svavel vilka är de värsta föroreningarna i stål och ställer till problem vid svetsning.

Däremot kan XRF-metoden inte detektera lätta grundämnen som kol, kväve och syre. Det innebär att det inte går att särskilja rostfria ELC-stål från högkolhaltiga stål, vilket får konsekvenser vid svetsning. Inte heller går det att verifiera kvävehalten i duplexa stål eller syrehalten i titanlegeringar.

– Det innebär också att det inte går att använda XRF-metoden för att verifiera ett material mot ett certifikat från en materialleverantör.

OES-metoden gör känsliga analyser

En annan PMI-metod är Optical Emission Spectroscopy, OES. OES-metoden möjliggör känsligare analyser och detekterar både kol och kväve, men inte syre. OES ger en bättre upplösning än en handhållen XRF men är betydligt större, även om den är portabel ut i fält.

– Det är inte helt klart om mätnoggrannheten är bra nog för att verifiera ett certifikat, men troligtvis går det. Jag vet att vissa större företag använder sig av den här metoden för att analysera material i gamla konstruktioner och verifiera att det stämmer med gamla ritningar och certifikat, säger Jonas Höwing.

Ett alternativ till PMI-metoderna är att skicka materialet på en ”riktig” kemisk analys.

– Det räcker att du skickar ett par kvadratcentimeter och du får tillbaka en tillförlitlig och mycket noggrann analys som kan verifiera ditt certifikat.

– Så visst kan du ta reda på om materialet stämmer med certifikatet, men gör det på en gång så att materialet inte hinner börja användas i anläggningen. Tänk också på att om materialet är misstänkt billigt så finns det antagligen en anledning till det, säger Jonas Höwing.

För mer information

Jonas Höwing, metallurg, Inspecta Technology, 08-5011 3353

Av: Helén Kim