​Var finns barnets bästa när det kommer till nybildning av familjer

Var finns barnets bästa när det kommer till nybildning av familjer

Utgångspunkten i svensk lagstiftning tillika samtliga rekommendationer inom familjerätt utmynnar alla i samma sak, barnets bästa. I socialtjänstens utredningar, i samarbetssamtal hos familjerätten och i vårdnadstvister i tingsrätter är det ledstjärnan som alltid ska styra. Barnets bästa stadgas genomgående i föräldrabalkens lagtext – men vem ser till barnets bästa när separerade föräldrar tvingar ihop barnen i nya familjer och rycker upp dem från sitt stadigvarande boende och den trygghet, omsorg och kontinuitet som där funnits. Vem ser och hör barnet och ser till barnets vilja då.

Allt fler separationer sker i Sverige idag och med det kommer även nybildningen av nya familjer. Ibland stannar det där och ibland sker det ytterligare nybildningar efter några år. Idag är det nästan vanligare att ha både halvsyskon, helsyskon och plastsyskon än att vara en ”kärnfamilj”.

Sprang nyligen på en gammal bekant tillsammans med sin åttaåriga son och tioåriga dotter som glatt berättar nyheten att denna tillsammans med sina barn, som bor stadigvarande hos denne, ska bli sambo på nytt efter skilsmässan. Det syns att bekanten är upp över öronen förälskad i sin nya kärlek och att detta är något av det mest fantastiska som kunde inträffa. Mannen ifråga fortsätter att berätta att de ska sälja sin nuvarande lägenhet i en norrort till Stockholm och flytta in hos kvinnan ifråga och hennes son på Södermalm. Sonens ålder framgår ej.

Bekanten riktigt strålar när han berättar om detta och ser inte barnens oroliga, ledsna och besvikna miner som avspeglar hur de känner om att ryckas upp från sin bostad sedan många år, sin skola, sina kamrater och sina rutiner och trygghet i den ort de växt upp i tillsammans med sina föräldrar.

Vid ett senare tillfälle ses vi igen och bekanten har nu flyttat. Han är nöjd med flytten men är lite irriterad på barnens reaktioner över det hela. Det visar sig att barnen varit emot flytten från början, gråtit och skrikit och försökt rymma hemifrån när de fått veta det hela. För det är just det, barnen har fått veta att de ska flytta – ingen har tillfrågat dem och ingen har utrett barnens bästa av att ryckas upp från sitt stadigvarande boende och kastas in i en helt ny miljö och familj på en ny plats.

Hade detta varit en tvist och inte en frivillig flytt så hade det utretts grundligt gällande barnens bästa att genomföra denna flytt på samtliga nivåer. Socialtjänsten och tingsrätten hade tittat på hur det skulle påverka barnen att byta bostadsort, skola och kamrater såväl som hur lämpad den nya bostaden är, området, eventuell skola och de som redan bor i bostaden. Samtliga instanser hade även efterforskat barnens vilja utifrån ålder, mognad och deras möjlighet att genom en grad av konsekvent tänkande kunna analysera denna flytt.

Då detta gäller en frivillig flytt där mamman ifråga godkänt flytten så faller alla dessa kontroller mellan stolarna och man utgår ifrån att vårdnadshavarna själva gör dessa kontroller och faktiskt ser till barnens bästa innan en sådan handling blir verklighet. Flyttar en part trots en avrådan från socialtjänsten eller trots att en dom från tingsrätten fallit, så kan denna part bli av med boendet och i värsta fall förlora vårdnaden. Denna har då ansetts bryta mot lagen. Men vad händer då om föräldrar som i detta fallet är överens om en flytt, planerar och genomför detta utan barnens vilja och utan att ha gjort denna konsekvensanalys om hur detta påverkar barnen.

Tyvärr händer oftast ingenting. Det ska till att barnen mår så dåligt att barnomsorg eller skola reagerar och gör en orosanmälan till socialtjänsten som utreder situation och har mandat att vidta åtgärder. Men statistiken här visar att det är få anmälningar som görs av denna typ och ännu färre som leder fram till någon åtgärd. Betyder det då att det antingen står mellan att barnen inte mår tillräckligt dåligt för att motivera en anmälan och en utredning kontra att barnen ska omhändertas enligt reglerna för LVU, när det redan har gått alldeles för långt.

Vad som bör bli sagt här är att det är fullt naturligt att gå vidare, att bli kär och starta en ny familj. Men glöm inte er gamla familj, glöm inte era barn i den skimrande förälskelsebubblan som råder. Var observant på barnens tecken, involvera barnen i era tankar och var lyhörd mot barnens behov. I jobbet träffar man ofta parter där denna problematik uppkommit och ofta är detta ett område som hamnar utanför den normala ramen för diskussion, då det är en självklarhet för föräldrarna att få flytta samman med sina nya respektive. Men många gånger glöms barnen bort då det antas att barnen känner likadant som den förälskade föräldern, om inte barnet gör konsekvent aktivt motstånd. Men ett barn ska inte behöva bete sig så för att bli hörd.

Rent juridiskt kan man likställa en sådan ihopslagning av två familjer och denna flytt som detta innebär med en juridisk prövning av lämpligheten som boendeförälder. Samma kriterier för barnets bästa bör vara gällande, oavsett om det handlar om en frivillig flytt eller om det handlar om en process i domstol. Barnen påverkas likadant oavsett.

Av: Linda Bohlin, Ansvarig Affärsutvecklare och Jurist på Juristpunkten