Intressekonflikten mellan en våldssituation och en vårdnadstvist gällande kontaktrestriktioner del 1

I flera vårdnads-boende- och umgängestvister är de omständigheter som ligger till grund för parternas konflikt allvarliga. Inte sällan har det förekommit såväl fysiskt som psykiskt våld under parternas relation eller i samband med separationen. Det är heller inte ovanligt att kvinnan i samband med separationen sökt sig till skyddat boende tillsammans med barnen. Vid polisanmälan får kvinnan uppmaningar om att begränsa all kommunikation med gärningsmannen, dessa uppmaningar fortsätter ibland även på det skyddade boendet. I det angränsade vårdnadsmålet ses det dock som mycket allvarligt att avskärma barnen från sin pappa och det ses som direkt sabotage. Vilken tillämpning har då företräde och minns det en möjlighet att sammanföra dessa?

I de allra flesta fall har dessa kvinnor sökt sig till detta boende på grund av att de varit i behov av att skydda sig själva och barnen från den man de lämnat, men i ett antal tvister har modern sökt sig till skyddat boende av annan anledning, ibland kanske till och med som ett taktiskt drag inför den kommande tvisten om vårdnad, boende och umgänge.

En förälder kan tillerkännas ensam vårdnad genom dom på två olika grunder. Den ena grunden är att den andra föräldern är olämplig som vårdnadshavare, den andra grunden är att föräldrarna har djupa samarbetssvårigheter som inte är av övergående natur. När man talar om samarbetsförmåga i vårdnadsfrågor handlar det ofta om att underteckna handlingar gällande exempelvis förskoleplats, folkbokföring, passansökan och liknande. Det faktum att modern har placerats på skyddat boende får ofta konsekvenser för tingsrättens bedömning i vårdnadsfrågan. Det är svårt att ha ett fungerande samarbete med någon utan att få veta var de bor och när den ena parten är så rädd för den andra att de inte kan träffas, inte vågar gå i samarbetssamtal eller medling eller ens ha telefon- eller mailkontakt. Som ombud kan det ofta vara svårt att visa att motparten egentligen inte är rädd och att inget hänt som föranleder denna rädsla.

Det inte är ovanligt att modern tillerkänns ensam vårdnad på grund av samarbetssvårigheter genom att påstå att hon är för rädd för att samarbeta och att placering på skyddat boende i dessa mål ofta används som ett argument för att den påstådda rädslan inte är grundlös. Det bör i sammanhanget även nämnas att det i familjemål inte är samma beviskrav som i brottmål. Även om en person stått åtalad för exempelvis misshandel eller kvinnofridskränkning men friats innebär inte det att tingsrätten ska bortse från motpartens påståenden om att brotten begåtts vilket ytterligare försvårar faderns talan i den här typen av mål.

Kvinnojourerna kräver i sin behovsprövning inte att den hjälpsökande bevisar att hon utsatts för våld eller hot, att hon är rädd eller att det innebär fara för henne att ha kontakt med den partner hon just lämnat. Kvinnojourerna fyller en oerhört viktigt funktion i samhället och för att fylla sitt syfte måste tröskeln för att få deras hjälp vara låg. Det är oerhört viktigt att de kvinnor som behöver hjälp vågar söka sig till kvinnojourerna och att de vet att de kommer att bli trodda även om de inte kan bevisa något, det går dock inte att bortse från att den låga tröskeln öppnar möjligheten för kvinnor att söka sig till dessa boenden utan att egentligen ha behov av det.

Vid bedömningen av vad som är barnets bästa ska rätten särskilt beakta risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnet olovligen förs bort, hålls kvar eller annars far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. I de fall då modern sökt sig till skyddat boende och inte låtit barnet ha umgänge med sin pappa ställs alltså dessa två överväganden ofta emot varandra. I dessa fall väger risken att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp tyngre än förmågan att tillgodose barnets behov av en relation med båda föräldrarna. Detta även i de fall då det inte ens påståtts att barnets utsatts för övergrepp eller att det finns någon risk att så kommer ske. Det är därmed oftast relativt riskfritt för modern att förvägra barnet rätten till umgänge med fadern.

Eftersom det i flera fall visat sig vara en fungerande taktik går det inte att bortse från möjligheten att kvinnor ibland söker sig till skyddade boenden för att förbättra sina chanser i en kommande tvist och inte heller från att vissa ombud rekommenderar sina klienter att söka sig till skyddade boende trots att behovet inte egentligen finns. Flera familjerättsliga byråer har ett tätt samarbete med kvinnojourerna vilket är något mycket positivt eftersom många kvinnor säkert kan finna det övermäktigt att söka upp ett ombud när de precis samlat de sista krafterna för att fly ett destruktivt förhållande. Det är dock viktigt att byråerna hanterar detta samarbete på ett ansvarsfullt sätt och inte uppmanar sina klienter att söka sig till skyddade boenden om faktiskt behov inte föreligger. Dessa boenden måste få vara den fristad från våld de är tänkta att vara, inte ett verktyg för den som vill ha ensam vårdnad utan grund.

I nästa vecka kommer en fördjupning inom detta ämne och ett konkret exempel på en vårdnadsprocess med dessa omständigheter. Frågorna om hur socialtjänsten, jurister och kvinnojourer kan arbeta tillsammans tas även upp.