Var det bättre förr?

Det är en vanlig uppfattning att alla förr i tiden levde i täta familjerelationer, ofta flera generationer tillsammans, medan dagens svenskar är mer ensamma. Men analyser gjorda av forskare på Hälsohögskolan i Jönköping visar en mer komplicerad verklighet.

Forskarna vid Institutet för gerontologi har studerat nära 18 000 enskilda kvinnor mellan 1750 – 1900. De har undersökt kvinnornas barnafödande, samt följt vart och ett av barnen över deras livslopp. Data kommer från den unika Demografiska Databasen i Umeå. För att belysa dagens situation har forskarna också använt moderna material.

Förlust av små barn var givetvis mycket vanligare förr än i dag. En kvinna vars barn överlevde till vuxen ålder förlorade dessutom ett, flera eller till och med alla sina vuxna barn innan hon själv blev gammal. Mindre känt är att minst en femtedel av kvinnorna aldrig blev mödrar över huvud taget.

En annan felaktig bild av det förflutna är att människor "alltid" bodde kvar på födelseorten. Det var tvärtom vanligt att vuxna barn flyttade från hemsocknen, så att de i praktiken inte var något stöd för gamla föräldrar.

Även i modern tid förekommer givetvis att föräldrar förlorar vuxna barn, men det är vanligare att man har barn som är i livet och som bor i närheten, vilket så klart påverkar förutsättningarna för omsorg och socialt liv på ett positivt sätt.

Mer information och exempel presenteras i ett nytt Working Paper från Hälsohögskolan med titeln När barnen går först: Historiska aspekter på att förlora barn på äldre dar.

Författarna är Bo Malmberg och Gerdt Sundström vid Institutet för gerontologi, Hälsohögskolan Jönköping, tillsammans med Mattias Sandström, DDB, Umeå och Carin Lennartsson vid ARC, KI.

Mer information lämnas av Gerdt Sundström: 08 - 711 03 97, 070 - 222 21 80.