Riksdagsseminarium: Anmälningsplikt – vad innebär det i praktiken?

Vill du fortsätta få dessa pressmeddelanden? Bidra gärna till finansieringen genom att skicka en slant till Ingrid Eckerman, Swish 070 557 31 93 (skriv "press"). Kanske vill du bli månadsgivare? Skicka din e-adress till ingrid.eckerman@gmail.com.

Den 29 maj var vi inbjudna till ett riksdagsseminarium om det som många kallar ”angiverilagen” men som regeringspartierna med samarbetsparti kallar anmälningsplikt. Arrangörer var C, L, MP, SSR, DIK, SACO, Läkare i Världen samt IMER-förbundet.

Seminariet ägde rum i andra kammaren som rymde oss hundratalet deltagare på plats. Dessutom deltog cirka 200 personer på distans. Hannah Laustiola, generalsekreterare på Läkare i Världen, modererade seminariet förtjänstfullt.

- En enkät till SSR:s medlemmar presenterades som inledning. Deras uppskattning av antalet papperslösa låg rätt nära forskarnas uppskattning på 10 000 – 50 000 (jämför med Maria Malmer Stenegards uppskattning på 100 000). 79 % av de svarande tog avstånd från lagen om anmälningsplikt. 60 % uppgav att de inte ämnade anmäla papperslösa även om de riskerade straff (uppsägning, böter, fängelse).
.

- Representanter för ett antal fackliga organisationer utgjorde den första panelen: Anna Troberg, DIK, Heike Erkers, SSR, Sineva Ribeiro, Vårdförbundet, Göran Arrius, SACO (21 förbund) och Ann-Charlotte Gavelin Rydman, Skolledarna.

I de inledande presentationerna lyftes frågor som allas lika värde och alla barns rätt till utbildning. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska den som har störst behov av vård ges företräde, och enligt bibliotekslagen ska bibliotek finnas tillgängliga för alla. Funderar man på hur en papperslös ser ut hamnar man gärna i rasprofilering.

Facken framhöll också den etiska stress som läggs ovanpå den stress som yrkesgrupperna redan nu upplever. Resultatet kan göra det ännu svårare att rekrytera både socialsekreterare, lärare och sjuksköterskor.

I diskussionen var man också enig om att en ”angiverilag” hotar tilliten i samhället, något som sågs som mycket allvarligt.
.

- En internationell utblick var nästa programpunkt. Michelle Levoy från PICUM (Platform for international cooperation on undocumented migrants) informerade om de negativa erfarenheterna av liknande lagar i Tyskland och Storbritannien. I Spanien låter man tvärtom migranterna registrera sig lokalt för att kunna arbeta och betala skatt. Michael Zwart från Amsterdamspolisen redogjorde för ett helt annat arbetssätt med samarbete med NGO, vilket gav effekt på skuggsamhället.

.

- Reflektioner från samhällsaktörer var nästa punkt: Pettar Skogar, arbetsgivarorganisationen Fremia, Andreas Holmberg, biskop i Svenska kyrkan, Göran Sundström, professor i statsvetenskap och Sara Svensson, Rädda Barnen.

Här diskuterades hur det drivs in en kil mellan det offentliga Sverige och civilsamhället, lojalitetsprincipen, dvs. att arbetsuppgifterna ligger i linje med verksamhetens mål och syfte, liksom den ökade arbetsbördan för frivilligorganisationer.

Göran Sundström var mycket tydlig med att Tidöavtalet inte bara innebär ett brott mot samhällskontraktet, utan också mot förvaltningskontraktet. Det senare sker när politikerna åsidosätter och misstänkliggör sakkunskapen. I stället för den serviceanda myndigheter arbetat hårt med sedan 70-talet ska förvaltningarna bli uppsökande och repressiva. Det demokratiska samtalet tystnar, samtidigt som skuggsamhället växer.
.

- En politikerpanel avslutade seminariet. Magnus Resare (M) (nr 2 från vänster) gjorde en snabbvisit där han förklarade att det var olämpligt att ha ett sådant här seminarium innan utredningen lagts fram. Han menade också att man nu prövar en massa nya lagar för att uppnå en reglerad invandring. Camilla Mårtensson (L) (längst till vänster) hade nästan lika bråttom. Hon ansåg att det kan finnas en vits med att vissa myndigheter har anmälningsplikt, men att undantag måste göras. Muharrem Demirok (C) menade att anmälningsplikten går långt bortom en rättssäker process. Amanda Lind (MP) framhöll att partiet uppfattat det uttalade motståndet och hur skuggsamhället skulle bli ännu mörkare.

- Många oklarheter med kommande lagförslag framkom under dagen. Är det den enskilde yrkesutövaren som blir straffansvarig, eller mellanchefen, eller förvaltningschefen? Gäller den bara offentliganställda, eller också offentligt finansierad verksamhet? Hur blir de med frivilligorganisationer och föreningsliv som får statligt stöd? Gäller den offentliganställda skolbussförare och städpersonal? Ska sjukvårdspersonal som inte vill ange flytta till privata vårdverksamheter, ska lärarna flytta till friskolorna?

Media äger rätt att återge texten med angivande av författare (Ingrid Eckerman) och källa. Foto: Ingrid Eckerman.