Rapport: Rättsosäkerheten för asylsökande afghaner fortfarande hög

Den 7 oktober ska Statskontoret presentera sin översyn av rättssäkerheten i Migrationsverkets asylbedömningar. En mer specifik granskning om hur afghanska flyktingars asylansökningar bedömts har publicerats i augusti av Flyktinggruppernas riksråd, FARR.

Under 2022 beviljade Sverige 47 % av afghanska medborgares asylansökningar. För männen är beviljandegraden betydligt lägre, eftersom som så gott som alla kvinnor får sina ansökningar beviljade. I många andra EU-länder låg beviljandegraden på 94 – 99 %.

I FARR:s rapport har en grupp jurister granskat 182 av Migrationsverkets beslut år 2022 rörande afghanska medborgares asylansökningar. De flesta av dessa rör unga män som varit i Sverige i många år och som sökt asyl en andra gång. Deras viktigaste nya asylskäl har varit dels att de har lämnat islam, dels att de har blivit så ”västerniserade” att de inte kan leva i ett land som Afghanistan – ännu mindre nu under talibanernas regim. Migrationsverket har underkänt asylskälen för majoriteten och givit dem utvisningsbeslut.

De som lämnat islam har antingen konverterat till kristendom eller blivit ateister. Enligt rapporten är det ”försvinnande få” som bedöms som trovärdiga i sin nya religiösa inställning. Både snabba och långsamma processer anses minska trovärdigheten. ”I princip ingen” bedöms riskera att utsättas för förföljelse till följd av att omgivningen misstänker eller anser att han är kaffir, det vill säga avfälling från den rätta tron. Tatueringar på underarmarna, som ska tvagas före bönen i moskén, anses kunna döljas eller tas bort. Rapportförfattarna menar att hänvisning till borttagande av tatuering bör anses som ett påtvingat kroppsligt ingrepp.

Migrationsverket ifrågasätter inte att afghanska asylsökande som varit i Sverige i nio år har anpassat sig till västerländska seder. Eftersom de under sin barndom och tidiga ungdom bodde i Afghanistan eller Iran anses de dock kunna anpassa sig till ”hemlandets kulturella seder och bruk”. Det innebär att den sökande måste följa sharialagar och praktisera den stränga variant av islam som påbjuds i Afghanistan. I Migrationsverkets bedömningar förs inget resonemang om att denna anpassning sker under hot om kroppsbestraffning. Migrationsverket kräver alltså att den som tvingas lämna Sverige ska vara beredd att anpassa sig till värderingar och sociala normer som Sverige fördömer – med risk för att utsättas för förföljelse och kroppsstraff om de bryter mot dessa. Ofta görs heller ingen utredning om huruvida västernisering utgör risk för att uppfattas på ett normbrytande sätt i hemlandet.

De flesta asylsökande tillhör folkgruppen hazara. Bland annat Frankrike och Belgien väger in detta i bedömningen av asylskäl, på grund av den diskriminering som folkgruppen utsätts för i Afghanistan. Enligt Migrationsverket anses inte hazarisk tillhörighet utgöra något särskilt skyddsskäl.

Rapportförfattarna kritiserar att Migrationsverket ofta lägger andrahandsuppgifter åt sidan utan att utreda dem då de anses ha ”lågt bevisvärde”. För personer som länge varit utanför sitt hemland kan det vara orimligt svårt att visa på hotbilder annat än med andrahandsuppgifter och spekulationer. Bland annat bör spekulationer som stämmer överens med landinformation inte lämnas utan avseende.

Rapportförfattarna ser ett tydligt samband mellan att ha lämnat islam och att ha blivit ”västerniserad”, och efterlyser att dessa samband beaktas i Migrationsverkets skyddsbedömningar. I många av de granskade besluten görs över huvud taget ingen sammanvägning, och man redogör inte för hur de olika riskfaktorerna har bedömts påverka varandra. Sverige har tidigare fått kritik av bland annat FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna just för att inte ha genomfört sammanvägda (kumulativa) bedömningar korrekt.

Avslutningsvis konstaterar rapportförfattarna att det som ska bedömas är den personliga risken för förföljelse – inte bevisen i sig. Bland annat bedöms inte vilken förföljelse den riskerar som vägrar att anpassa sig till de sociala normerna i talibanernas Afghanistan.

Rapportförfattarna kommenterar också att trots tillgången till gemensam landinformation väljer EU-länderna att tolka informationen olika, vilket resulterar i skilda bedömningar av gruppens skyddsstatus.

EUAA:s arbete att uppnå en enhetligare bedömning av asylansökningarna inom unionen tycks inte ha vunnit framgång.

Läs rapporten: Migrationsbeslut i ärenden rörande personer som söker skydd från Afghanistan – en kartläggning. FARR augusti 2024.

Läs mer: Ny rapport 2024: Rättsosäkerheten vid Migrationsverket består Januari 2024

Flyktinggruppernas riksråd - FARR

Media äger rätt att återge hela eller delar av texten med angivande av författare (Ingrid Eckerman) och källa.

Bidra till våra pressmeddelanden!