Att leva som papperslös i stället för att bidra till samhället

Vill du fortsätta få dessa pressmeddelanden? Bidra gärna till finansieringen genom att skicka en slant till Ingrid Eckerman, Swish 070 557 31 93 (skriv "press"). Kanske vill du bli månadsgivare? Skicka din e-adress till ingrid.eckerman@gmail.com.

Mycket av den politiska diskussionen idag handlar om ”skuggsamhället” och ”de papperslösa”.

Att vara papperslös innebär att man lever i Sverige utan tillstånd, och det kan bero på en mängd olika saker. Att vara ”papperslös” innebär att man saknar uppehållstillstånd, liksom hem, trygghet och mat.

Trots situationen i Afghanistan ger Migrationsverket avslag till cirka 50 % av asylsökande vuxna män (18 år och äldre). Men få ser det som ett alternativ att flytta till Afghanistan, där många över huvud taget aldrig varit. De blir kvar i Sverige, alternativt flyr vidare till andra europeiska länder som sällan eller aldrig ger utvisningsbeslut till afghaner.

Av de cirka 23 000 ensamkommande barn med afghanskt medborgarskap som sökte asyl 2015 räknar vi med att något tusental finns kvar i Sverige som papperslösa. Vissa har levt som papperslösa i fyra år efter sitt första avslag, och får nu återigen avslag på sin nya asylansökan. Andra var 12-14 år när de kom och förväntas lämna Sverige då de blivit ”vuxna”, dvs. 18 år. Ytterligare en grupp är de som har haft uppehållstillstånd enligt gymnasielagen men inte uppfyllde alla krav för permanent uppehållstillstånd.

Stöttepelaren – stödförening för ensamkommande barn och ungdomar är en av många organisationer, lokala eller rikstäckande, som stöttar papperslösa ungdomar. Karin Fridell Anter, ordförande för föreningen, beskriver i en artikel de svårigheter som drabbar en papperslös person.

Det handlar om omöjligheten att kunna försörja sig legalt, att få en fast sovplats, att kunna ha ett bankkonto, swish och betalkort, att kunna kommunicera med myndigheter, att få livräddande psykiatrisk vård.

De unga afghanerna har av samhället i stort gjorts till en symbol för allt ont som invandring anses föra med sig. De upplever sig misstrodda och misstänkliggjorda av samhället – även de som har lyckats få uppehållstillstånd och jobb eller högskolestudier. De förföljs av rykten om ”våldtäktsmän” och ”bidragssnyltare”. Dessa epitet står i motsättning till deras syn på sig själva som hederliga och hårt arbetande människor med respekt för andras värdighet och rättigheter.

Åtskilliga tusen svenskar är engagerade i att stödja dessa unga människor. De skänker matpengar, upplåter sina hem, hjälper till med pappersarbete, förmedlar kontakter till läkare och jurister, informerar om flyktvägar.

Ungdomarna uttrycker en stor tacksamhet för att någon alls bryr sig om dem, samtidigt som många känner skam över att vara beroende och inte kunna försörja sig själva.

De här ungdomarna hade idag kunnat vara en tillgång för Sverige. De hade kunnat arbeta i vården i Norrbotten eller Jönköping, i servicejobb i Skellefteå. De hade kunnat vidareutbilda sig till brandmän, sjuksköterskor, jurister eller ingenjörer. Med uppehållstillstånd i Sverige hade de i liten mån kunnat fylla ut bristen på medborgare födda omkring år 2000.

Läs artikeln: Att leva som papperslös

Swish: 123 583 19 04
Bankgiro: 5228-2381
Bankkonto: SEB 5368 11 065 76 för månadsgivare

Media äger rätt att återge hela eller delar av texten med angivande av författaren Ingrid Eckerman och källa.

2017 års siffror: