Innovativ sagokarusell med teknik som inte syns - nu öppnar Funny´s Äventyr igen!

Vad händer med kreativiteten när du sätter några av Sveriges största barnkulturpersonligheter i ett rum tillsammans med teknikkonsulter för att skapa ett unikt sagopalats för barn? Den blomstrar, visar det sig.

Junibacken i Stockholm har lockat över 8 miljoner besökare sedan de öppnade 1996. Det är snudd på hisnande. Sedan i höstas finns Funnys äventyr i Malmö, och bakom rodret står ingen mindre än Staffan Götestam som var en av grundarna av just Junibacken. Men istället för att göra om succén och etablera något liknande i Malmö ville han skapa något nytt.

– Junibacken är så starkt förknippat med Astrid Lindgren och hennes historier. Funnys äventyr har istället resulterat i det bästa av vad vi har av den nordiska barnlitteraturen i övrigt.

Funnys äventyr är en av verksamheterna i Torghuset, ett nybyggt kulturhus i Malmö med spektakulära vertikala trädgårdar som exteriör. De första och hittills enda av sitt slag i Sverige.

Funnys äventyr har flera sagovärldar med kända karaktärer och sagor från Norden. Därtill teater, läslusthus, butik, café och så den nyskapande Sagokarusellen där besökare kan färdas i ett slags sagotåg mellan tre trollbindande sagomiljöer. Med andra ord, en unik sagomiljö i ett unikt kulturhus som från början har ritats för ändamålet.

Varit med nästan från start

Informationsteknik kom in i processen i ett ganska tidigt skede, våren 2019, efter att Staffan fick en varm rekommendation av medgrundaren Julius Malmström som är ett stort teaternamn – inte minst i Skåneregionen.

Vid det tillfället fanns både en långt gången tanke om Funnys äventyr och en detaljerad modell som scenografen Tor Svae hade tagit fram. Den modellen var i princip det som gällde som ritning under projektet, vilket för Informationsteknik var ett lite annorlunda sätt att jobba på.

Staffan Götestam minns första mötet:

– Jag presenterade idén om Sagokarusellen för en som måste betraktas som en Oppfinnar-Jocke, ett snille som heter Peter Colméus på Informationsteknik. Vi förklarade hur vi ville att karusellen skulle fungera. Han sa att han hade en idé, jobbade vidare och presenterade en lösning som var fullständigt briljant.

Lösningen bygger ihop alla delar i ett styrsystem med ljud, ljus och hur publiken ska rotera i Sagokarusellen.

– Det här har ingen gjort förut – vi har drivit ett nyskapande och innovativt arbete tillsammans med Informationsteknik, och de är mycket proffsiga och förstod precis vilka behov vi hade och levererade det vi behövde.

Ett resultat av kreativitet och inlyssning

Om vi går bakåt och letar efter ett ord som bäst beskriver varför Sagokarusellen blev så bra så är det nog "inlyssning". Peter Colméus är hjärnan bakom de tekniska lösningarna men också huvudansvarig för projektet på Informationsteknik.

– Under det första året handlade det mest om att lyssna in mig i planeringen eftersom jag insåg att mycket av det konstnärliga arbetet inte var färdigt.

– Jag tror det sämsta man kan göra i en sådan situation är att låsa en teknisk lösning och sedan säga till konstnärerna att ”det går inte”. Bättre då att vänta tills konstnärerna vet vad de är ute efter och sedan ta fram den lösning som passar. Man får följa med, ha tankar i huvudet och sätta siffror på det för att inte gå över budget.

Staffan Götestam håller med och utvecklar vidare:

– Kreativt tänkande handlar om att inte se hinder utan bara möjligheter. Så fort någon säger ordet ”problem” så tappar alla humöret. Så har det aldrig varit med Informationsteknik, inte en enda gång. Då har de sagt att ”vi kanske kan göra så här istället”, och så har vi tillsammans sökt oss fram längs en slingrande väg.

Ett uppdrag som växte

Från början var det tänkt att uppdraget skulle omfatta ett system för att kunna lyssna på sagorna på flera olika språk, men det växte snabbt till att omfatta styrning av hela upplevelsen som skulle synkroniseras med karusellens rörelser. Samt att även leverera och installera alla armaturer till belysningen i karusellen.

– Det var detta vi stångades mest med, att få belysningen att rymmas inom budgeten, säger Peter Colméus. Tillsammans med ljusdesignern Palle Palmé gjorde vi tester av flera olika armaturer för att hitta vilka som klarade jobbet och hur många vi behövde. Vi kom fram till att vi skulle använda oss av rörliga armaturer av samma typ som används teatrar och som alltså har motorer som gör att det går att byta riktning, färg, mönster, maskera med mera direkt från programmet, säger Peter Colméus och fortsätter:

– I och med att vi förändrar ljusbilderna så mycket i Sagokarusellen så hade det behövts kanske 80-100 statiska belysningsarmaturer per sagomiljö. Med de motoriserade klarar vi oss med 20.

Efterhand fick Informationsteknik frågan om de kunde hjälpa till med fler saker, som till exempel trådbundet och trådlöst nätverk för kontoret. Men en del av det jobbet var redan påbörjat, säger Peter.

– Eftersom vår lösning i karusellen redan byggde på nätverksteknik hade vi redan mycket på plats och kunde klara oss med att bygga ut den lösningen. Det innebar att vi fick en heltäckande infrastruktur och de kunde spara in många komponenter som annars hade behövts dubbelt.

Funnys äventyr rekryterade tidigt Ulf Luckman som teknisk chef, en före detta anställd på Informationsteknik, som har jobbat mycket med ljussättning i museer och utställningar.

– Ulf ljussatte utställningen själv, medan vi hjälpte honom med styrningen av den, säger Peter.

Allt ljus är sammankopplat i ett system från Pharos som täcker in hela utställningsytan. Peter Colméus utgick ifrån utställningens ritning och placerade ut armaturerna i en mjukvara. Därifrån går det att via det trådlösa nätverket klicka in sig på varje enskild lampa och sätta dess värden, så man kan gå runt i utställningen och enkelt justera och se vad man gör.

Programmeras via ljusbord och kopplas till ljud

Peter Colméus berättar att programmeringen av ljus börjar med att ljusdesignern sätter sig vid ett ljusbord och bygger scener med varje moment i sagan och lägger in en tidskod tillsammans med ljudet som han sedan skickar till ljusbordet.

– När du spelar upp sagan så vet ljusbordet att vid en viss tid så ska en lampa tändas vilket gör att du får en hundraprocentig synkronisering mellan ljud och ljus, säger Peter.

Men ljusbordet är en ganska dyr pjäs som inte nödvändigtvis behövs när programmeringen är klar, och budgeten var viktig när Funnys äventyr byggdes.

– Vi löste det genom att göra en inspelning från ljusbordet när allting var klart och istället låta ett hopplock av olika system sköta uppspelningen, säger Peter.

I och med att ljusstyrning har ett standardiserat protokoll kallat DMX så var Peter inte låst till en produkt.

– I det här fallet hade vi några videoanimeringar som skulle projiceras på bakgrunden i några av sagorna. Här använde vi ett system som heter Watchout för uppspelning. Det systemet har även funktioner för att spela in ljusstyrningen och på det sättet synkroniserar vi ljuset med videon på ett kostnadseffektivt sätt.

För ljudet var den stora utmaningen att det inte gick att få någon strömmatning i de rörliga vagnarna i karusellen. Det skulle ha blivit för kostsamt. Därför började Peter titta på en trådlös batteridriven lösning.

– Där landade vi i en lösning som heter Pixilab Blocks, en svenskutvecklad produkt. Så tillsammans med dem kunde vi göra lite anpassningar för att komma i mål. Blocks bygger på att du ska kunna strömma ljud och video till enheter och de har även en funktion som gör att man kan synkronisera sin ljudström mot videons tidskod i Watchout-systemet. Vi lyckades också hitta en robust Android baserad handdator med bra batteritid som vi kunde skicka ljudet till. Till slut gjorde vi en sammankoppling med systemet som styr karusellens rörelse så att vi fick en signal när den startar.

Sammantaget då? Jo, när man trycker igång karusellen så skickas en tidskod till ljuduppspelningen som spelar upp ljudet synkroniserat med video och ljus. Varje besökare tar på sig ett par hörlurar och har en liten pekskärm framför sig där de kan välja att höra berättelsen på fem olika språk.

Miljöljud och kallningssystem

I flera av utställningens sagomiljöer finns miljöljud och effekter som spelas som en ljudmatta. Men där finns även ett kallningssystem för att kunna göra utrop och kalla på föräldrar med barn som har kommit bort.

–Ljudsystemet togs från början fram som bara ett kallningssystem, men jag kände tidigt på mig att de nog skulle vilja använda det till mer. Vi delade därför in det i 8 zoner för att kunna separera ljudet i de olika sagovärldarna. När önskemålet om bakgrundsljud kom med så kopplade vi helt enkelt in en ljudspelare och körde ut en ljudkanal som bakgrundsljud i varje zon, säger Peter.

Tekniken i Sagokarusellen smart gömd

I och med att de fyra sektorerna i Sagokarusellen har en välvd vägg så blir det ett stjärnformat utrymme i mitten där står styrningen till karusellens konstruktion och tekniken till ljuduppspelningen.

– De små enheterna som används för ljuduppspelning sitter i en liten hållare som är en kombination av en hörlurshållare från IKEA tillsammans med lite 3D-utskrivna detaljer för att hålla dem på plats, säger Peter.

Leveransen av Funnys äventyr

Vi frågar Staffan Götestam om leveransen som Informationsteknik har gjort blev som den var beställd.

– Det låter kanske konstigt att säga att något är till hundra procent men svaret är ja, och det kan jag säga utan att vara inställsam.

– Som chef är den viktigaste egenskapen att lyssna på kompetens. Man blir aldrig bättre som chef än det goda samarbete man kan etablera med sina medarbetare. Det har gått lysande med Informationsteknik.

Peter Colméus, som ganska tidigt i karriären kom in på konstnärliga projekt och har jobbat med många konstnärer, avslutar med sin syn på varför samarbetet blev så bra:

– Det är så lätt att göra konstnären en otjänst och då blir inte slutresultatet bra. Tekniken är bäst när den inte märks.

Även om Peter inte säger det rakt ut så ser jag att han syftar på den kreativa processen.

Staffan Götestam och hans drivkraft

För de allra flesta är nog Staffan Götestam känd som Jonatan i Bröderna Lejonhjärta och får vid det här laget kallas veteran i barnkultursammanhang. Både som skådis, regissör, dramatiker, teaterchef och entreprenör.

Om det är Staffans inre låga eller möjligen Astrid Lindgrens glöd för barns lek och språk som har smittat av sig under åren är svårt att veta. Men klart är att drivkraften till att skapa Funnys äventyr var ge barn möjligheten att bli intresserade för att läsa och lära.

Därför är det kanske inte så konstigt att den centrala Sagokarusellen översattes till fem språk.

– Så klart för att bredda turismen, men också för att stimulera nyanlända att lära sig svenska. Har man inget språk så får man inte en så bra chans i samhället.

Staffan pratar sig varm om att se människor utifrån en värdegrund, om vikten av att vi kan kommunicera, motivera och nå människor, och hur viktig barnkulturen är i det. Och att Funnys äventyr kanske i längden kan få bidra till ett bättre samhälle genom att väcka barns nyfikenhet på kunskap.