Därför skriver IM under för amnesti för ensamkommande

IM Individuell Människohjälps medarbetare och volontärer möter dagligen barn och unga som kommit till Sverige på flykt, många av dem ensamkommande. Vi möter dem på många av våra olika mötesplatser där vi just nu ser vi en stor skillnad mot för bara något år sedan. Vi träffar i dag mängder av barn och unga som mår väldigt dåligt av den ovisshet och rädsla de lever i.

De lever i ovisshet kring uppehållstillstånd, som kanske bara blir tillfälligt. De lever i ovisshet om var de ska bo – om de med kort varsel kommer att flyttas från sitt nuvarande boende där de börjat få ett fäste, till ett annat boende i en ny stad. De lever i ovisshet kring sina anhöriga och om de kommer att kunna återförenas med dem. Inte mins lever de i rädsla för att utvisas till ett land, som vi andra rekommenderas att absolut inte åka till. Ett land som de kanske aldrig varit i.

Samtidigt möter dessa barn och unga ett samhälle där det rasistiska språkbruket fått ett sådant genomslag att vi inte längre pratar om dem som barn och unga. Våra volontärer får ägna sig åt svåra samtal där det tidigare handlat om möten och ömsesidigt lärande. Våra medarbetare som arbetar med barngrupper inom Barn i väntan upplever att de just nu inte kan arbeta med det upplägg de brukar, med fokus på att komma vidare, det handlar snarare om att arbeta rent konkret med att förhindra självmord. Situationen är allvarlig, det ser alla.

För någon vecka sedan träffades fyra myndigheter (Barnombudsmannen, Migrationsverket, Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg). Lösningar som diskuteras är bland annat ökat stöd till vården, mer arbete genom civilsamhället och mer information om ungas självmord. Det är att ge tillfällig smärtlindring utan att lösa grundproblematiken. Vi står inför en grupp barn och unga som behöver vår hjälp. Vi kan rädda liv. Den självklara lösningen är amnesti, nåd. Därför skriver vi under Uppropet för #vistårinteut!

Skriv under uppropet här!