Nytt förslag till styrning och resurstilldelning för lärosäten: Hur påverkar det Högskolan Väst?

Staten beslutade i april 2017 att se över styrning och resurstilldelning till högskolor och universitet. Utredare Pam Fredman, Göteborgs universitets tidigare rektor, har nu lämnat över Styr- och resursutredningen (Strut) till regeringen. Rektor Martin Hellström ger sin syn på innehållet och dess betydelse för Högskolan Väst.

Utredningen Struten i korthet:

Staten beslutade i april 2017 att se över styrning och resurstilldelning till högskolor och universitet. I maj samma år utsågs Göteborgs universitets tidigare rektor Pam Fredman till utredare för Styr- och resursutredningen (Strut). Utredningen presenterades den 1 februari i år och pekar bland annat på lärosätenas behov av akademisk frihet och långsiktigt strategiskt handlingsutrymme samt rollen som samhällsbärare. Ett förslag från utredaren är att övergripande nationella mål formuleras med ett 10-årigt perspektiv och att mer konkreta mål sätts på fyra års sikt. En samlad proposition gällande utbildning och forskning från regeringen eftersöks. Utredningen lyfter vidare att ett nära samband mellan utbildning och forskning är viktigt för kvalitet och förnyelse, men att den kopplingen idag försvåras av ett antal strukturer. Ansatsen speglar sig i utredningens förslag till ett samlat anslag för utbildning och forskning (istället för dagens uppdelade). Motiveringen är att om lärosätena ska kunna ta ett större helhetsansvar måste också resurser kunna användas samlat, och de själva kunna fördela pengar mellan olika verksamhetsgrenar såsom önskat.

Mer information om utredningsförslaget hittar du här

Vi ställde några snabba frågor till rektor Martin Hellström.

Vad tycker du om Strutens förslag?
Grundidén i utredningen som bygger på att öka lärosätenas eget bestämmande, är mycket bra. Högskolor och universitet bör kunna styra sin egen verksamhet inom ramverket och göra sina egna prioriteringar. Autonomin och den akademiska friheten är och förblir väldigt viktig. Jag ser också positivt på förslaget att man vill höja andelen direkta statsanslag så att de står för minst hälften av de totala forskningsintäkterna. Det i sig skapar en större självständighet och bidrar till arbetsro med tydliga långsiktiga spelregler.

Har du några invändningar?
Principiellt har jag inget emot ett samlat anslag – det kan motverka låsningar som uppstår mellan verksamheter. Men ur mitt perspektiv måste förslaget kombineras med en större påse pengar eftersom det annars riskerar att missgynna mindre lärosäten eftersom vi har så små forskningsanslag. Ett exempel är Högskolan Väst som får 0,28 % av de gemensamma forskningsanslagen. Det lämnar inget spelrum till att omfördela några medel mellan forskning och utbildning eftersom vi också har strikta direktiv att utbilda t ex sjuksköterskor och lärare. Sedan kan jag också tycka att det är beklagligt att utredningen utelämnar samverkansfrågorna som ju var viktig del av direktivet. Sverige ligger i bakvattnet här jämfört med övriga Europa där samverkansbegreppet vidareutvecklats till en förståelse för ”knowledge exchange”. (I de sammanhangen är det självklart att erkänna att det finns andra aktörer som man måste samverka med för att få till kunskapsförädling. För oss på Högskolan Väst är det en självklarhet i och med vår profil ”Arbetsintegrerat Lärande (AIL) vilket särskiljer oss från andra lärosäten.) Utredningen borde ha tagit chansen att skriva fram något som drev på utvecklingen åt det hållet.

Utredningen föreslår att man ska slopa den prestationsbaserade resurstilldelningen. Någon kommentar till det?
Mycket positivt. Det kan innebära att fler lärosäten vågar satsa på det livslånga lärandet via kurser och distansutbildning där prestationsgraden ofta blir lägre. Högskolan Väst har redan gjort detta men fler borde hoppa på tåget. Det skulle stärka Sveriges konkurrenskraft! I min vision har vi resurser att jobba med pedagogisk utveckling av sådana kurser så att vi kan öka prestationsgraden. Det borde resurstilldelningssystemet ta fasta på.

Att ha ett fyraårigt avtal med våra ägare – staten, vad skulle det innebära?
Risken är förstås att det bara blir ett vapen för att driva ledningsfrågor, ett medel att tvinga fram en riktning. Men i den bästa av världar skapar det ett mer långsiktigt engagemang för respektive lärosätes profil hos varje medarbetare.

Text: Maria Derner