Svenskt Näringsliv - i behov av bildning

Det finns en charm med att vem som helst i Sverige får tycka vad som helst om vad som helst hur stolligt det än blir. Det är nog det mest positiva jag kan säga om Svensk Näringslivs rapport om högskoleutbildning som kom i torsdags. Första gången som jag hörde talas om den tänkte jag att man nog ska vänta med att dra snabba slutsatser innan man läst rapporten att höst kommentarerna kring den.
Jag har nu läst rapporten. Den handlar om bekymret med att vissa studenter envisas med att läsa ämnen och program inom humaniora och konst. ”Konsten att strula till sitt liv” heter rapporten och titeln säger väl det mest om vilken människosyn och kunskapssyn som Svensk Näringsliv företräder.
Jag träffar i mitt jobb dagligen unga människor som läser på högskola och slåss av hur olika deras livsdrömmar, deras ambitioner, deras drivkrafter är. För Svenskt Näringsliv är däremot tillvaron endimensionellt inriktad på ekonomi. Det är bättre att läsa teknik än humaniora därför att man då tjänar mer pengar. Det är en slutsats som bara någon som befinner sig mycket långt borta från ungdomar och deras livsdrömmar kan dra. Konsekvensen av detta resonemang blir i rapporten att studenter som läser utbildningar som ”ger hög ekonomisk avkastning” ska få höjd bidragsdel för sina studiemedel medan bidragsdelen ska minska för andra studenter. Vi kan, ska och bör naturligtvis diskutera dimensionering av högre utbildning i landet. Men att studenter ska bestraffas på individnivå får att de valt ”fel” är fullständigt orimligt. Och ställer naturligtvis frågor om vem som ska avgöra vilka utbildningar som är rätt och vilka som fel. Arbetsmarknaden ändrar sig, vem vet vilka utbildningar som ger hög ekonomisk avkastning om 10, 20 eller 30 år?
Sällan har något förslag blivit så totalt sågat som Svenskt Näringsliv rapport, och under trycket av alla kritik backar man och hävdar att man egentligen menar att rapporten handlar om behovet av rensa bort s.k. hobbykurser i lärosätena kursutbud. Begreppet hobbykurser har flugit runt ett tag utan att någon riktigt kunna definiera vilka kurser det handlar. Kurser som inte har forskningsförankring, och jag är den första att skriva under på att all akademisk utbildning ska vara vetenskapligt förankrad. . Men inte sällan letar man upp några kurser med lustiga namn och hävdar att de är hobbykurser utan att studera innehållet i kursen eller hur forskningsanknytningen sker . (Hittar man inga kurser med tillräkligt lustiga namn hittar man i stället på namn på kurser som inte aldrig funnits på någon högskola Mumsig mat i mysig miljö är ett exempel som bukar användas.) När Svenskt Näringsliv ska ge exempel på hobbykurser ger man som ett exempel kursen Ortnamn! Det måste vara en av de mest bästa exempel som på behovet av bildning och kultur som någon någonsin gett – och hur fel det går om man saknar det. Forskning kring ortnamn har funnits i hundratals år i Sverige. En yrkesgrupp som behöver läsa kursen Ortnamn är blivande svensklärare eftersom elever redan i grundskolan ges en introduktion i Sveriges ortnamn och för att lära känna vårt språk och vår historia. Vet inte någon på Svenskt Näringsliv det?
Humaniora studera människan som kulturell varelse. Det finns inget hobbymässigt i det. Det är en nödvändig betingelse för att förstå oss själva, vårt sätt att kommunicera, vår historia och vår samtid!