Sverige sämst i klassen när förskolans motorik granskas

Våra nordiska välfärdssystem liknar varandra länderna emellan. Men det ges väldigt olika förutsättningar för motorik och fysisk aktivitet i styrdokumenten för förskolan. WHO:s rekommendationer om rörelse och fysisk aktivitet, som Sverige antagit men inte lever efter, behöver in i både lagar och läroplaner. Annars riskerar åtskilliga barn att aldrig få utveckla sin rörelseförmåga, med både besvär och smärta som livslånga konsekvenser. Det menar forskare i en ny studie som presenteras vid den hälsofrämjande HEPA-konferensen för fysisk aktivitet i franska Nice i veckan.

På onsdag och torsdag presenterar idrotts- och hälsoforskaren Ann-Christin Sollerhed, tillsammans med sina nordiska kollegor, en studie om vikten av rörelse och fysisk aktivitet inom barnomsorgen. Forskargruppen har studerat rörelse och fysisk aktivitet, så kallad ”movement and physical activity” (MoPA), och hur det är inskrivet i de nordiska ländernas lagar och läroplaner.

Vilka är de anmärkningsvärda skillnaderna mellan de nordiska ländernas förhållning till fysisk aktivitet för förskolebarnen?

– Likheterna som vi ser är att omsorgen av barnen ses som viktig i alla de nordiska länderna och att välfärdssystemen i stort liknar varandra. Alla länderna har dock inte lika lång barnledighet, utan barnen börjar i förskola eller barnehage i lite olika ålder. Vi ser att rörelse, motorisk förmåga och fysisk aktivitet är lågprioriterat i varierande grad i de olika länderna, och behandlas styvmoderligt på så sätt att det omnämns ganska sparsamt i lagtext och läroplaner, berättar Ann-Christin Sollerhed, universitetslektor i idrott och hälsa vid Högskolan Kristianstad, som lett den nordiska studien tillsammans med Jan-Eric Ekberg från Malmö universitet.

– Det finns ändå påtagliga skillnader mellan länderna hur och var det nämns, påpekar Ann-Christin. I lagtext omnämns rörelse för förskolebarn i Danmark, Finland och Island, medan det inte nämns alls i Sverige och Norge.

Ena landets medel är det andra landets mål

Hur ser det ut i läroplanerna?

– När det gäller läroplanerna finns något om rörelse i alla länderna. Det är tydligast framskrivet i Danmark och Finland, och till viss grad i Norge. I Islands och Sveriges läroplaner är det vagare, i synnerhet i den svenska läroplanen, där det är väldigt vagt och sparsamt. Inget av de nordiska länderna har WHO:s rekommendationer om daglig fysisk aktivitet inskrivet i läroplanen, trots att alla länderna har antagit rekommendationerna, konstaterar Ann-Christin.

Vad har länderna att lära av varandra?

– I läroplanerna beskrivs rörelse antingen som medel för att uppnå andra mål i utvecklingen, som att rörelse är bra för den kognitiva eller sociala utvecklingen. Eller så beskrivs rörelse som ett mål för sig självt, alltså att rörelse är bra för rörelse- och motorisk förmåga. I vår analys har vi tittat noggrant på hur formuleringarna gjorts och om rörelse beskrivits som medel eller mål, förklarar Ann-Christin.

– I den svenska läroplanen är rörelse i stort endast nämnt som medel för något annat, medan rörelse i Danmarks, Finlands, och till viss del Norges, läroplaner har ett egenvärde som mål. I Danmarks och Norges läroplaner anges det också att barn ska få hålla på med ”farlig leg”, så kallad ”risky play”, för att få utveckla sin motorik. Här har Sverige något att lära.

Tre timmar om dagen – varje dag!

Vad borde lagstadgas och vad borde in i läroplanen?

– I lagtext måste det in att alla barn ska ha daglig fysisk aktivitet och motorisk träning i förskolan. Detta utifrån WHO:s rekommendationer. I läroplanen ska det bli tydligt och uppfodrande att det är viktigt att barn i 1–5-årsåldern får lära sig grundläggande motorik i adekvat undervisning. Barnen ska också ges möjlighet till daglig fysisk aktivitet utifrån WHO:s rekommendationer om minst 180 minuter fysisk aktivitet, varav minst 60 minuter är pulshöjande aktivitet – varje dag!

Vilka är de största riskerna och konsekvenserna med att inte få in mer rörelse och fysisk aktivitet i förskola och skola?

– Förskoleåldern (1–5 år) är den mest gynnsamma perioden att utveckla grundläggande motorik i samklang med hjärnans utvecklingsfas under dessa år. Den grundläggande motoriken kan ses som byggklossar för alla andra rörelser under resten av livet. De barn som missar att utveckla sin grundförmåga under dessa år riskerar i hög grad att aldrig hinna ifatt, vilket har effekter på den fysiska aktivitetsnivån i ett livsperspektiv, förklarar Ann-Christin.

Hur långt ifrån är vi i dag, och vad krävs, för att förskollärare och lärare ska få barnen att röra mer på sig?

– Vi har inte hunnit långt i Sverige, tvärtom, menar Ann-Christin. Barn är fysiskt inaktiva och stillasittande i hög grad, inte bara i hemmet utan även i förskolan. Förskolepedagogernas kompetens om motorik, och hur man leder och instruerar barn i rörelse, är låg. Deras läroplan beskriver rörelse, motorik och fysisk aktivitet vagt, så att personalen i förskolan struntar alltför ofta i att ha rörelse med barnen.

– Ofta handlar rörelse bara om de stunder som barnen har egen fri lek utomhus. Men alla barn är inte fysiskt aktiva under fri lek. Få uppnår 60 minuter pulshöjande fysisk aktivitet och ännu färre övar motoriska färdigheter i fri lek. Men personalen förlitar sig ändå på att barnen övar sin motoriska förmåga och är fysiskt aktiva i tillräcklig utsträckning i den fria leken, förklarar Ann-Christin.

– Nuförtiden behöver tyvärr flertalet barn adekvata instruktioner om hur man rör sig för att funktionella rörelser ska läras in. Dysfunktionella rörelser som lärs in och blir kemiska i vårt nerv-muskelsystem är svåra att arbeta bort senare i livet, vilket kan ge både besvär och smärta, förklarar Ann-Christin Sollerhed.

Studien: Movement and Physical Activity in Early Childhood Education and Care Policies of Five Nordic Countries

Kontakt

Ann-Christin Sollerhed
Universitetslektor i idrott och hälsa
044-250 33 32
ann-christin.sollerhed@hkr.se