Människans förmåga till inre simulering undersöks i ny lic.avhandling

När vi tanker på ett föremål aktiveras samma neurala mekanismer i hjärnan som när vi ser föremålet i verkligheten. Detta kallas för återaktivering och är en av de grundläggande idéerna i simuleringsteorin inom kognitionsvetenskapen. Henrik Svensson har jämfört en rad olika simuleringsteorier i sin licentiatavhandling som lades fram förra veckan. Henrik Svensson, doktorand vid Högskolan i Skövde och Linköpings universitet, har nyligen avlagt filosofie licentiatexamen inom kognitionsvetenskap. I sin licentiatavhandling jämför Henrik olika simuleringsteorier och identifierar vad som är kärnan i dem alla. Han har hittat tre mekanismer som han anser återfinns i all simuleringsteori. Återaktivering Den mest basala mekanismen som de övriga bygger på är återaktivering, som innebär att samma mekanismer aktiveras när vi tänker på ett föremål som när vi ser föremålet i verkligheten. Återaktivering kan också handla om att när vi ser en annan person göra något, t ex spela tennis, så aktiveras samma mekanismer i hjärnan som när vi själva spelar tennis. Binding Den andra mekanismen, binding, är en del inom simuleringsteorin som lyfter fram så kallade ”koncept” som kan förklara varför vi uppfattar t ex en stol som just en stol. När vi ser en stol, återaktiveras flera slags sinnesmodaliteter i hjärnan, som hur stolen ser ut, hur den känns och hur vi interagerar med den. Allt detta sammantaget gör att vi uppfattar en stol som en stol. Prediktion (förväntan) Den tredje mekanismen, prediktionen, handlar om att vi kopplar ihop motoriska och sensoriska områden i hjärnan när vi utför en handling upprepade gånger. Till exempel när vi tar en kaffemugg på bordet framför oss för att dricka ur den så skickas information av olika slag till hjärnan för att vi ska kunna genomföra handlingen utan att spilla kaffe. Det tar dock viss tid för denna information att komma till hjärnan. Men för varje gång vi genomför denna handling, så går den snabbare och mer mekaniskt till väga. Vi blir allt säkrare på handen och spiller sällan kaffe. Detta beror inte på att informationen till hjärnan skickas snabbare, utan på att hjärnan istället använder sig av prediktion ett slags inlärt beteende då vi ”förväntar” oss att kaffemuggen ska bete sig på ett visst sätt Hjärnan använder sig av s k predicerande information istället för sensorisk information. I andra situationer kanske inte den förberedda handlingen utförs men åtföljs ändå av en prediktion vilken kan leda till att ytterligare en handling förbereds som även den följs av en prediktion. På så sätt kan vi internt simulera olika händelseförlopp genom återaktivering av perceptioner och handlingar. Förklarar simuleringsförmåga Simulering av perception och handling förklarar delar av människans (och vissa djurs) förmåga att skapa en inre värld där olika handlingsalternativ kan utvärderas utan att behöva testa dem i verkligheten, d v s vår förmåga att, som Karl Popper en gång ska ha sagt, låta våra hypoteser dö i vårt ställe. Till skillnad från tidigare teorier förklarar simuleringsteorin den inre världen utan att använda sig av abstrakta koncept helt skilda från grundläggande fysiologiska processer. Korta fakta Henrik Svensson är född 1976 och läste kognitionsvetenskapligt program på Högskolan i Skövde 1998-2001. Han tog en magisterexamen i datavetenskap 2002 och arbetade som lärare på Högskolan fram till 2004 då han påbörjade sina doktorandstudier. Hans licentiatavhandling har titeln ”Embodied simulation as off-line representation” och lades fram vid Linköpings universitet den 15 juni 2007. Henrik Svensson har i huvudsak genomfört sin forskning vid Högskolan i Skövde.