Vad hände med textilkungen i Gårda?

I Gårda lades grunden till ett av Göteborgs stora fabriksimperier. Nu återvänder barnbarnsbarnen Anders Härneman och Thomas Sterner till platsen där deras förfader Wilhelm Carlström skapade sin framgångssaga – en berättelse om en industriepok, en romantisk kärlekshistoria och en tragedi som fick sitt dramatiska slut i Slottsskogen.

När kompanjonerna Wilhelm Carlström och Gustaf Werner grundade Göteborgs Kamgarnsspinneri 1896 var Gårda fortfarande rena landsbygden. Bortom stadsgränsen, där åkrar bredde ut sig, reste sig plötsligt ett storslaget tegelkomplex – en textilfabrik i engelsk stil, där maskinerna skulle dåna i många år framåt och sysselsätta hundratals göteborgare. Runt om tomten, som köptes för 35 000 kronor, utvecklades snart en helt ny stadsdel full av fabriker, arbetarbostäder och ståtliga villor.

Men som alla framgångssagor varade det inte för evigt. 1968 tystnade maskinerna på kamgarnsspinneriet. Konkurrensen hade hårdnat, de gamla lokalerna var föråldrade och produktionen flyttade till Borås. Sedan dess har området förändrats och lokalerna fyllts av helt annat liv. Det kommunala fastighetsbolaget Higab i Göteborg tog över 1979 och idag finns här kontor och lokaler för småföretag och skolundervisning.

Resan började på ett sjukhus

Nu – nästan 130 år efter att det första garnet spanns – står Wilhelm Carlströms barnbarnsbarn Anders Härneman och Thomas Sterner på platsen där allt en gång började. Resan hit startade av en ren slump.

– Det började 2017 när jag blev sjuk och hamnade på sjukhus under en period. Då gäller det att sysselsätta sig med något, så jag knappade in på en släktforskningssida och började gräva i vem Wilhelm var. Det ledde till att jag fick kontakt med min syssling Thomas, säger Anders Härneman.

La ut en kärleksannons

Under uppväxten brukade han fråga sin mamma om hennes kända farfar. Inte minst med tanke på det tragiska slutet. En händelse som kom att skapa en ökad nyfikenhet över vem han egentligen var. Men innan vi kommer dit så behöver vi ta vägen om Hälsingland, för det var där som Wilhelm Carlström fann sin stora kärlek. Hon hette Anna Fredholm och kom från en förmögen familj. Deras vägar korsades när hon råkade tappa en korg med äpplen som han hjälpte till att plocka upp.

– Han hade rest runt med tåg i Hälsingland, fått syn på en flicka, blivit störtkär och inte haft något namn. Han kunde inte släppa detta, så vad gjorde karln? Han hade ju pengar, så han annonserade efter henne och fick svar. Och det slutade med att de gifte sig och fick sex barn tillsammans, säger Anders Härneman.

Fabriken i Gårda tog inspiration från England

Vid den här tidpunkten drev Wilhelm Carlström ett väveri på Östra Larmgatan 16 med kompanjonen Gustaf Werner. Men de insåg snart att verksamheten inte var tillräckligt lönsam. För många mellanhänder åt upp förtjänsten. Lösningen blev att åka till England, studera hur man spann garn, och sedan komma hem och bygga en fabrik i Gårda efter brittisk förebild. Först uppfördes byggnaden mot nuvarande Fabriksgatan tillsammans med en trävilla vid entrén som användes som bostad, maskinhus och ett ångpannehus med skorsten på gården. I stora öppna maskinsalar med mycket ljusinsläpp producerades ullgarn som bland annat exporterades för kostymtillverkning och stopp- och stickgarn. I själva produktionen arbetade kvinnor och de kallades i allmänhet för ”kamgarnsfjällor” eftersom de var unga och ogifta. Som mest var det 500 anställda i fabriken.

Anna designade det nya varumärket

En mer framträdande roll hade hustrun Anna som fick i uppdrag att rita företags logotyp med en katt och bild på fabriken.

– Att det blev en katt var för att det var den första som spann. Anna var väldigt konstnärlig och målade mycket. Det finns fortfarande kvar tallrikar och annat som hon har handmålat. Allt är signerat med en liten nyckelpiga, säger Thomas Sterner.

Framgångarna lät inte vänta på sig. Snart köpte man upp konkurrenter och expanderade sin verksamhet, exempelvis Lana Kamgarnsspinneri och Gårda Fabriker. Werner & Carlström blev ett jättebolag – ett av Göteborgs industriella flaggskepp.

En förtrollad brunn på fabriken

I en bok som heter ”När pappa var pojke” har Wilhelm Carlströms son Gustaf skrivit om sina äventyr som litet barn på kamgarnsspinneriet i Gårda.

”Min pappa hade en stor fabrik. Den låg en bra bit utanför staden och var ett stort rött tegelhus med otaliga fönster i långa rader, och inuti dånade och rasslade väldiga maskiner, så det var omöjligt att höra vad någon sade där inne (…) Ute på den stora fabriksgården låg ett järngaller över en djup brunn och ur den stod det alltid om vintrarna ett moln av varm och skön ånga, och det var nästan det roligaste av alltsammans. Jag brukade ställa mig på gallret mitt inne i den tätaste ångan, och då lekte jag trollkarlen ur Aladdins sagor, han som stod i ett moln av rök. Ingen kunde se mej, och ändå stod jag mitt ute på den öppna gården (…) När jag sedan hade varit ute i den klara vinterluften en stund, märkte jag att kläderna var alldeles kritvita. Det var rimfrost. Jag hade verkligen blivit förtrollad (…) Pappa fick syn på mej från sitt fönster i kontoret. Jag såg ut som snökungen själv”.

Thomas Sterner berättar om ett annat tillfälle när sonen Gustaf skulle hälsa på sin pappa på fabriken.

– I boken beskriver han hur han gick från hemmet på Vasagatan 21 till fabriken med sin pappas lunch. Ett löskokt ägg och en macka. Men det var en lång promenad och det var mycket roligheter på vägen, bland annat kälktävling och snöbollskrig. Det slutade med att ägget gick i kras i fickan, så han blev så ledsen och rädd. Vad skulle pappa säga? Men sen var hans pappa så underbart snäll och sa ingenting, utan han fick en kram och hjälp att torka av sig, säger Thomas Sterner.

När den stora sorgen drabbade familjen

Trots alla framgångar och mycket kärlek så började snart mörka moln hopa sig på himlen för Wilhelm Carlström.

– Han började få en svår huvudvärk och det enda som lindrade var att åka tåg, där dunket från rälsen fick honom att tänka på annat. Det kan ha varit så att han hade någon form av tumör, men det är inget vi vet. Hans svåra smärtor plågade honom i alla fall till den milda grad att han inte längre fann någon glädje, säger Anders Härneman.

Under våren 1907 sålde den 55-årige Wilhelm Carlström sin andel i bolaget för 1,7 miljoner kronor och lät köpa Bryngelsnäs herrgård utanför Alingsås till sig och sin familj. Han meddelade att han skulle ”njuta av sitt otium” – ett elegant uttryck för att dra sig tillbaka och leva gott. Men på förmiddagen den 6 maj tog han istället sin revolver, gick bort till Slottsskogen och sköt sig själv.

– Det går bara att spekulera i varför. Troligtvis berodde det på hans hälsa. Men i sitt avskedsbrev skrev han inget om sin smärta, utan bara att han inte orkade mer och bad om förlåtelse, säger Anders Härneman.

Thomas Sterner fyller i.

– Sen fanns det någon liten mening om att det hade uppstått en konflikt med Gustaf Werner i samband med försäljningen. Men det är klart, mår man så dåligt så kan småsaker få större betydelse. Så det är inte alls säkert att det var en av orsakerna, säger han.

Wilhelms död blev en omskriven händelse i media där man menade att det måste ha skett i ”tillfällig sinnesförvirring”, trots att det rapporterades att han hade tagit med en spegel för att säkerhetsställa att revolvern skulle träffa ena tinningen och även efterlämnat ett avskedsbrev.

Tiden efter Wilhelm Carlströms död

Wilhelm Carlström begravdes på Östra Kyrkogården – på samma kulle där många andra uppburna göteborgare vilar. Hustrun Anna och de sex barnen flyttade till herrgården i Alingsås.

– Anna ärvde en miljon kronor och barnen fick en kvarts miljon vardera. Det är ju hundratals miljoner i dagens penningvärde. Sen träffade hon en ny gubbe, som hon fick ett barn tillsammans med, och flyttade till nästa herrgård i Vänersborg. Men då var det hon som försörjde honom. Hon var en stark och ovanlig kvinna, säger Thomas Sterner.

Efter en kort tid valde hon att separera från mannen. Då flyttade hon tillbaka till Alingsås och dit flyttade även hennes föräldrar från Hälsingland. Huset som hon köpte döpte hon lustigt nog till Villa Otium.

– Cirkeln slöts när jag för tre, fyra år sedan var sjuk igen och låg på Alingsås lasarett. Då låg jag på en brits ute på en balkong och tittade ut över en massa hus. Och det var ett hus som stack ut. Jag tänkte att dit måste jag åka någon gång. När jag slutligen kom dit såg jag att det fanns en stor skylt som sa Villa Otium, säger Anders Härneman.

En minst lika hisnande känsla uppstår när vi får chansen att visa Anders och Thomas en speciell plats på den gamla fabriken i Gårda. Ute på gården finns nämligen en gammal brunn som hittades under en upprustning 2016 och som Higab valde att ta fram igen. Det är samma brunn som Wilhelm Carlströms son Gustaf lekte vid för över 100 år sedan.

– Att vi får stå på det här gallret blir verkligen ännu ett fint sätt att sluta cirkeln, säger Anders Härneman samtidigt som han blickar upp mot byggnaden där Wilhelm Carlström en gång i tiden stod och tittade ner på sin son.