Internationella familjedagen - svensk politik med omsorg om allt annat än familjen?

Igår var det internationella familjedagen. En dag som FN instiftat och som förra året firade sitt 20-årsjubileum.

Men det där med familj verkar vara något tämligen oviktigt i Sverige och hur många är det som ens känner till den här dagen? Kanelbullens dag tycks hetare och faktiskt även internationella kvinnodagen.

Dagen till ära kan man läsa i DN att socialdemokrater vill individualisera föräldraförsäkringen. Det vill säga, dela dagar tvångsmässigt istället för att som idag låta familjen fatta egna beslut om vem som ska ta omsorg om barnet och omfördela dagar på ett mer följsamt sätt.

Det står i artikeln att socialdemokraterna har en familjepolitik, men den tycks innehålla allt annat än just omsorg om familjen. Och detta är inget unikt för just socialdemokraternas politik utan mer regel än undantag för alla politiska partier.

Familjen ska individualiseras och inte alls ses som en grupp med förmåga till självstyre och med ett eget värde.

Föräldraförsäkringen har blivit en jämställdhetsfråga istället för en fråga om omsorg om barn och det föräldraskap som skapas i samspel med ett barn och knappast med staten.

Det sköra bygget av en familj kräver så mycket mer än att vi delar föräldradagarna 50/50. Och om det talas det sällan eftersom fokus knappast har med relationsbyggen att göra.

En modern föräldraförsäkring borde ha sitt fokus på just det som är det centrala, nämligen barnet. Barnets dagar, barnets omsorg, barnets tid med sin familj och naturligtvis med båda sina föräldrar. Men med en tilltro till vuxna människor egna val.

FN säger att familjen är den grundläggande enheten i samhället.

Frågan är om Sverige vill ha starka familjer eller om familjen alls har ett eget värde? Kanske finns det fördelar med ett samhälle som har sin bas i arbete och konsumtion istället för i relationer, men är detta fokus hållbart i längden?